Vanliga frågor om sote-reformen

  • Vilka är målen med landskaps- och vårdreformen?

    Genom landskapsreformen och social- och hälsovårdsreformen förtydligas Finlands offentliga förvaltning så att den i fortsättningen består av tre nivåer: staten, landskapet och kommunen.  Syftet är att modernisera förvaltningen och tjänsterna så att kundens behov bättre beaktas i dem och förvaltningen sköts på ett kostnadseffektivt sätt.  Målet med landskapsreformen är att integrera den statliga regionförvaltningen och landskapsförvaltningen samt skapa en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan den statliga regionförvaltningen, landskapen och kommunerna.

    Målet med social‐ och hälsovårdsreformen är att förbättra tillgången till social- och hälsotjänster och minska skillnaderna i välfärd och hälsa mellan människorna. Ett mål med reformen är också att göra tjänsterna sådana att alla har lika möjligheter att välja och använda dem och att tjänsterna ska ha bättre effekt på människorna. Ett annat syfte med reformen är att tygla ökningen av kostnaderna.

    Avsikten är att reformen ska träda i kraft den 1 januari 2021.

  • Varför ska man i samband med reformen av social- och hälsovården också stävja kostnadsökningen?

    I och med att befolkningen åldras kommer allt fler att behöva hälso- och omvårdnadstjänster. Det har beräknats att det år 2035 kommer att behövas 70 procent mer tjänster för äldre och 20 procent mer hälso- och sjukvård än för närvarande på grund av att befolkningen åldras.

    Dessutom har kostnaderna för tjänsterna ökat, och ökningen väntas även i fortsättningen vara snabbare än den allmänna prisutvecklingen. Eftersom skatteintäkterna däremot kan öka endast i begränsad omfattning, måste tjänsterna produceras på ett mer ekonomiskt sätt än tidigare.

    En reform av systemet är nödvändig, om vi vill säkerställa att alla har möjlighet att få vård och omsorg av god kvalitet och samtidigt säkerställa att den offentliga ekonomin hålls i balans.

    Största delen av social- och hälsovårdstjänsterna produceras med skattemedel, och Finlands redan nu tämligen höga totala skatteuttag medför ytterligare utmaningar.

  • Hur skiljs ordnandet och produktionen av tjänster åt i landskapen?

    Ordnandet och produktionen i landskapet ska skiljas åt genom separata organisationer. Landskapet ska skilja åt den egna produktionen av social- och hälsotjänster från landskapets övriga verksamhet. Produktionen ska t.ex. inte vara underställd den ledning som består av förtroendevalda, dvs. landskapsfullmäktige, landskapsstyrelsen och social- och hälsovårdsnämnden. Därför har landskapet ett affärsverk, som har en separat direktion, direktör och övrig förvaltning.

    Som organiseringsansvarig svarar landskapet för myndighetsuppgifter och för att tjänsterna fungerar och de grundläggande rättigheterna tillgodoses. Offentlig makt utövas endast under tjänsteansvar, vilket betyder att endast tjänstemän eller tjänsteinnehavare som är anställda i tjänsteförhållande utövar offentlig makt.

  • Vad avses med landskapens gemensamma stödtjänster?

    För landskapen inrättas gemensamma landsomfattande servicecenter som ska sköta de stödtjänster som landskapen behöver. Landskapens gemensamma stödtjänster är ett servicecenter för lokal- och fastighetsförvaltning, ett servicecenter för informations- och kommunikationstekniska tjänster (IKT) och ett servicecenter för ekonomi- och personalförvaltning.

    Därutöver kan landskapen ordna gemensamma stödtjänster tillsammans med kommuner eller andra samarbetsparter inom den offentliga sektorn.

    Målet med att inrätta servicecenter är att åstadkomma besparingar och erbjuda samtliga landskap det bästa kunnandet och på det sättet se till att stödtjänsterna håller jämn standard i alla landskap.

  • Hur sker överföringarna av personal och påverkar de personalförmånerna?

    I enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse övergår kommunernas och samkommunernas social- och hälsovårdspersonal och en del av stödtjänsternas personal till anställning hos landskapen. Dessutom övergår ca 5 000 arbetstagare från statens regionförvaltning till landskapen. Detta innebär att totalt över 220 000 personer övergår från anställning hos kommunerna, samkommunerna och staten till anställning hos landskapen och deras bolag från och med den 1 januari 2021.

    På personal som är anställda hos landskapen tillämpas i fortsättningen den lagstiftning som nu gäller arbets- och tjänstekollektivavtal för och tjänsteinnehavare hos kommunerna. Bestämmelserna i den lagstiftningen ändras så att de även gäller landskapens personal.  Landskapen blir medlemmar i Keva (tidigare Kommunernas pensionsförsäkring), och landskapens personal hör även i fortsättningen till det kommunala pensionssystemet. KT Kommunarbetsgivarna kommer i fortsättningen att representera även landskapen som arbetsgivare. Kostnaderna för personalöverföringarna och harmoniseringen av lönerna ska hållas så låga som möjligt.

    I den nya arbetsgivarorganisationen kommer landskapen att ha en ställning som motsvarar deras ekonomiska betydelse och antalet anställda hos dem. I fortsättningen hör landskapens representanter till de kommunarbetsgivarnas centralorganisation. Organisationen har två så kallade avdelningar, varav den ena svarar för de kommunala arbetsgivarnas intressebevakning och den andra för landskapens intressebevakning. Landskapens bolag kan välja om de vill höra till det kommunala pensionssystemet och om de vill iaktta kollektivavtalet för kommun- och landskapssektorn.

  • När ordnas det första landskapsvalet?

    Den exakta tidpunkten för det första landskapsvalet klarnar efter att riksdagen har fattat beslut om de lagar som gäller landskaps- och vårdreformen. Det ska föreskrivas om landskapsvalet i vallagen.

  • Hur säkerställer man mångsidiga tjänster i alla landskap?

    Ett mål i lagen om ordnande av social- och hälsovård och den nya valfrihetslagen är att säkerställa att det vid sidan av offentligt producerade social- och hälsovårdstjänster finns tillräckligt mycket privata tjänster och tjänster från tredje sektorn. Därigenom skapas genuina förutsättningar för en modell med flera producenter och valfrihet på olika håll i Finland, med andra ord för att kunderna på ett så mångsidigt sätt som möjligt ska kunna välja mellan olika producenters tjänster.

  • Vilka tjänster kommer att centraliseras på regional nivå eller riksnivå?

    Tjänster och åtgärder som kräver stort befolkningsunderlag, stort kundantal och specialisering samt andra mer sällsynta och dyrare tjänster och åtgärder centraliseras på regional nivå eller riksnivå. I praktiken ska universitetssjukhusen eller andra stora sjukhusenheter med verksamhet dygnet runt tillhandahålla tjänsterna. Detta säkerställs genom samarbetsförpliktelser som gäller alla landskap. Kompetens inom socialservice kan också samlas till större helheter. Huvudregeln är dock att tjänsterna ordnas och produceras nära kunden.

    Samordningen av social- och hälsovården i landskapen föreskrivs det för närvarande om i hälso- och sjukvårdslagen och socialvårdslagen. I fortsättningen föreskrivs det om den även i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I enlighet med regeringsprogrammet ska genomförandet av reformen inledas inom hälso- och sjukvården redan innan social- och hälsovårds- och landskapsreformen träder i kraft den 1 januari 2021. Reformen av hälso- och sjukvårdens och socialvårdens joursystem har pågått sedan början av 2017.

    Läs mer: