FI SV

6.2 Anordnarens organisation

Ordnandet och produktionen av tjänster skiljs åt i landskapens verksamhet, vilket gäller social- och hälsovårdstjänsterna, räddningsväsendets tjänster och beredskapen, tillväxttjänsterna och avbytartjänsterna. Landskapet är en koncern där man för tjänsteproduktionen i de ovannämnda tjänsterna bildar en egen resultatenhet. Enligt utkastet till landskapslag svarar landskapet, som har ansvar för organiseringen, för fullgörandet av invånarnas rättigheter enligt lag och för samordningen av tjänstehelheterna samt för jämlik tillgång till de tjänster som ordnas och övriga åtgärder; för bestämning av behov, kvantitet och kvalitet; för produktionssättet; för styrning och övervakning av produktionen och för utövandet av myndigheternas befogenheter.

Uppgifter

  • Förutsätter en väl organiserad personal som behärskar substansfrågorna
  • Viktiga element i anordnarorganisationen är bl.a.
    • Den politiska styrningen
    • Strategin som utgångspunkt för verksamheten
    • Förvaltningsstadgan och andra styrningsmodeller
    • De olika funktionerna; bl.a. ekonomi, ägarstyrning, upphandling, forsknings-, utvecklings-, utbildnings- och innovationsverksamhet, prognostisering och informationsproduktion, hantering av avtal, intressebevakning, övrig förvaltning såsom dokumenthantering och beredning av beslut samt stödtjänster.

Anordnarens uppgift som en separat funktion är en ganska ny helhet i Finlands offentliga förvaltning. Det är värt att dra nytta av städernas erfarenheter av beställar-producent-modellerna även vid planering av anordnaruppgiften och organisationen i samband med landskapsreformen. Enligt lagutkastet är dock anordnarens uppgift mer strategisk än beställarens uppgift i de beställar-producentmodeller som funnits i Finland. Vid organisering av anordnarens verksamhet ska man sörja för oberoendet i förhållande till den egna tjänsteproduktionen.

Anordnarens uppgifter sköts i första hand av landskapsfullmäktige och landskapsstyrelsen, vilka fattar beslut utifrån beredning som utförs av tjänsteinnehavare som ansvarar för organiseringen och som är oberoende i förhållande till produktionen. Till den roll som anordnarorganisationen i landskapsförvaltningen har hör att definiera uppgifterna i landskapet och tjänsternas innehåll samt att styra och övervaka produktionen. I denna modell med flera producenter bör man i fråga om landskapsfullmäktiges och landskapsstyrelsens roller fästa uppmärksamhet vid organiseringen av tjänsterna, frågor som gäller tjänsternas innehåll och kvalitet samt bl.a. marknadens funktionalitet.

I den praktiska verksamheten kan anordnarens uppgifter organiseras på många olika sätt. Man bör noga planera hur man ska placera de olika funktionerna som landskapen kommer att få ansvar för (bl.a. ekonomi, ägarstyrning, upphandling, utveckling, hantering av avtal, tillsyn, intressebevakning samt annan förvaltning såsom dokumenthantering och beredning av beslut samt stödtjänster) i organisationen. Det bör också göras en bedömning av vilka av de funktioner eller tjänster som gäller hela koncernen som anordnaren och producenten kan samarbeta kring.

Anordnarorganisationen kan exempelvis byggas upp på traditionellt sätt genom att i landskapsorganisationen inrätta separata enheter för de organisationer som överförs, dock så att eventuella synergifördelar beaktas genom att bedöma varje enhets uppgifter som en helhet. I denna modell finns dock risk för att sektorerna och verksamheterna bildar silon. Organisationen kan också byggas upp enligt anordnarens allmänna funktioner och uppgifter. Då blir det möjligt att i viss mån undvika silobildning i anordnarorganisationen enligt de traditionella sektorerna.

I figur 3 nedan visas en modell med en matrisorganisation där resurserna har organiserats enligt anordnarens generiska funktioner och tjänstehelheterna i sin tur enligt funktioner. Funktionerna kan representera exempelvis kundsegment, och för att tillgodose deras behov organiseras tjänsterna i helheter. Att bygga en anordnarorganisation som är en fast del av landskapets koncernförvaltning (sammanslagning av organiseringen och koncernstyrningen) ger möjlighet att använda resurserna effektivt och kan förhindra att koncernstyrningen och anordnarens styrning sätter upp motstridiga mål, vilket förekommit i beställar-producent-modellerna.

Vid fastställande av landskapens organisation utgår man i varje landskap från sina egna behov, men man kan gärna utforma den nya organisationen så att det i och med reformen uppkommer moderna verksamhets- och ledningsmodeller.

Anordnaren måste vara tillräckligt stark och ha tillräcklig kompetens för att hantera helheten av tjänster och styra tjänsteproduktionen. I landskapen ska man se till att anordnaren har tillräckligt med expertis för anordnaransvaret för de olika tjänsterna. Den politiska styrningen gäller organiseringen av tjänsterna.

Anordnaren ska utgå från landskapets strategi när man fattar beslut om den strategiska upphandlingen av tjänster och om hur valfriheten ska förverkligas, när man fastställer förfarandena för kundstyrningen och kundplanerna och de olika aktörernas roller och ansvar i anknytning till dessa och när man fastställer servicekedjorna och de olika aktörernas roller och kostnadsansvaren i dessa. Detta är en förutsättning för att den offentliga produktionen och den privata produktionen inom direktvalstjänsterna ska kunna behandlas jämlikt.

Med tanke på anordnarens uppgift är det av stor vikt att arbetsfördelningen mellan anordnaren, landskapets affärsverk och de bolag som producerar tjänster på marknaden är tillräckligt klar. Om det inte utfärdas några närmare bestämmelser i lagstiftningen om dessa frågor, är det nödvändigt att i förvaltningsstadgan eller i avtal behandla bl.a. följande:

  • mekanismerna och verktygen för styrning av verksamheten
  • fördelningen av ansvaret mellan anordnaren och producenten vid upphandling av tjänster
  • organiseringen av kundstyrningen
  • ansvarsområdena och organiseringen av verksamhetsutvecklingen

Organisering av uppgifter som hänför sig till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde

Förvaltningen i samband med EU:s landsbygdsfond och garantifond för jordbruket grundar sig på ett heltäckande, effektivt förvaltnings- och tillsynssystem för verkställande av stöden för hela jordbruket och för utveckling av landsbygden, ett system som kommissionen och medlemsstaterna har delat ansvar för. I landskapet kommer uppgifterna att placeras i tjänstehelheterna för jordbruks- och livsmedelsproduktion och för utveckling av landsbygden. I de verkställighetsuppgifter som hänför sig till fonderna i fråga ingår också uppgifterna som utbetalande organ, det vill säga administrativa kontroller, tillsyn på plats, utbetalning och bokföring av stöd samt organiseringen av dessa uppgifter.

Verkställighetsuppgifterna i fråga om EU-medlen och de nationella medel som är kopplade till dessa sköts genom samarbete mellan landskapen och Livsmedelsverket (t.o.m. 31.12.2018 Landsbygdsverket) för förvaltningens och tillsynens del. Livsmedelsverket ger anvisningar om förvaltningen och tillsynen samt ansvarar för utbetalningarna och bokföringen.

Verkställighetsprocessen för stöden i landskapen innefattar de uppgifter som hänför sig till de administrativa kontrollerna i samband med jordbrukarnas ansökningar om stöd, tillsynen på plats, fattande av förbindelse-, avtals-, stöd och återkravsbeslut samt beredningarna i anknytning till dessa. Dessa uppgifter bildar den s.k. processen för jordbrukarstöd. När det gäller tjänsterna för utveckling av landsbygden ingår följande i processen: beslut om beviljande av stöd i samband med stödansökningar, betalningsbeslut, beslut om återkrav samt tillhörande administrativa kontroller. Denna uppgiftshelhet bildar den s.k. processen för projekt-, företags- och strukturstöd. Landskapen ska också informera och utbilda dem som ansöker om stöd om frågor som gäller dessa processer.

Det är Livsmedelsverket som organiserar de uppgifter som sköts i landskapet. Livsmedelsverket ger de detaljerade anvisningar som EU-lagstiftningen föreskriver och anvisningar som kompletterar dessa om detaljerna i verkställandet av uppgifterna som utbetalande organ. Livsmedelsverket ger också landskapen tillgång till de informationssystem som behövs vid skötsel av uppgifterna. Landskapet och Livsmedelsverket ingår ett avtal om utbetalande organ, i vilket detaljerna kring skötseln av uppgifterna fastställs (se länkarna). Med tanke på EU:s finansiella korrigeringar är det minst riskfyllt att sköta uppgifterna med en enhetlig verkställighetsprocess för jordbruket och utvecklingen av landsbygden, en process som innefattar uppgifterna som utbetalande organ.

En enhetlig verkställighetsprocess begränsar inte i sig vilka uppgifter som kan skötas i samma organisationshelhet tillsammans med uppgifterna som utbetalande organ. Med tanke på den separering som har sitt ursprung i EU-lagstiftning och eventuella jävsfrågor vore det önskvärt att landskapen skapar en sådan organisation för sina uppgifter som utbetalande organ som beaktar kundernas behov så bra som möjligt.

Om skötseln av uppgifterna som utbetalande organ ska det stiftas en lag. Enligt den regeringsproposition som gäller lagen (se länkarna) är det inte möjligt att ge uppgifterna som utbetalande organ till ett affärsverk.

Uppgifterna som utbetalande organ och grunderna i fråga om avtalet om utbetalande organ beskrivs närmare i detaljmotiveringarna till den kommande lagen om skötseln av uppgifterna som utbetalande organ i landskapen (fr.o.m. s. 90). 

Det finns information om kriterierna för det utbetalande organet och om avtalet om utbetalande organ på Livsmedelsverkets (t.o.m. 31.12.2018 Landsbygdsverket) webbplats.

Lagstiftning

Utkastet till landskapslag, särskilt avdelning III (Organ och ledning) och IV (Förtroendevalda och personal)

Nationellt stöd och exempel på god praxis