FI SV

5.1 Skapande av samarbetsformer och intressebevakning

I den kommande strukturen ska det byggas upp en kultur som präglas av att landskapet, kommunerna och andra samarbetspartner gärna arbetar tillsammans. En förutsättning för att samarbete ska kunna inledas är att man definierar de gemensamma uppgifterna och de uppgifter som gäller kontaktytorna. Det är viktigt att det finns samförstånd om målen och att man i mån av möjlighet kommer överens om gemensamma mål. Ur anordnarens synvinkel sammanförs tjänster för att åstadkomma nytta i form av effektivitet och kvalitet. Samförstånd mellan de olika aktörerna om behoven av förändringar och om förändringarnas konsekvenser är en mycket viktig förutsättning för ett fortsatt förtroendefullt samarbete.

Uppgifter

  • definiera samarbetsytorna i landskapets och kommunernas uppgifter, liksom samarbetsmodellerna
  • definiera modeller för samarbetet med internationella och statliga aktörer
  • definiera samarbetsmodeller i fråga om tjänster som tillhandahålls av samarbetsområdet och andra tjänster som tillhandahålls av landskapet
  • definiera former för samarbetet med företag, tredje sektorn och forskningen
  • bygga upp samarbetsformer med landskapets invånare

I den nya landskapsmodellen kommer anordnarens organiseringsansvar att omfatta skötsel av de tjänster som för närvarande sköts av NTM-centralerna, TE-byråerna, regionförvaltningsverken, landskapsförbunden, kommunerna och sjukvårdsdistrikten samt att samordna dessa tjänster på ett nytt sätt. Tjänsterna ska samordnas även med andra tjänster som kommunerna och staten tillhandahåller. För skötseln av denna uppgift ska anordnaren bestämma vilka uppgifter som kräver samarbete med andra aktörer och eventuella samarbetsstrukturer.

Kommunerna ansvarar för största delen av de närtjänster som gäller välfärden (exempelvis barnens dagvård, den grundläggande utbildningen, platser för närmotion, hemservice och servicetrafik). Dessa tjänster är det ändamålsenligt att ordna nära kommuninvånarna så att de stöder områdets livskraft och boendetrivseln. Kollektivtrafiksförbindelserna och de långa sträckorna mellan landskapets olika delar utgör ofta utmaningar och leder exempelvis till sämre tillgänglighet för specialtjänster. Även i detta fall är det viktigt att se på helheten, för att tjänsterna ska kunna tillhandahållas enligt invånarnas behov och enligt enhetliga principer tillsammans med andra aktörer. Det finns erfarenhet av samarbetsmodeller som skapats tillsammans med kommuner i till exempel Södra Karelen, där social- och hälsovårdstjänsterna i områdets kommuner har koncentrerats till Etelä-Karjalan sosiaali- ja terveyspiiri Eksote.

Samarbetet med statens olika aktörer enligt gemensamma mål är mycket viktigt. Statens styrmodeller rörande landskapen definieras i takt med att beredningen framskrider. Det internationella samarbetet i synnerhet inom forskningen är nära kopplat till utvecklingsarbetet i landskapen, men det är också bra att utreda och definiera andra samarbetsmodeller.

Till landskapets uppgifter hör också att bereda samarbetsformer som stöder dess strategi tillsammans med företag, tredje sektorn och forskningen. Samarbetet med företag och organisationer grundar sig på utveckling av nya och bättre serviceformer, men innan utvecklingsarbete inleds har anordnaren behov av att bilda och skapa kontakter med olika aktörer. Denna uppgift kan landskapet med fördel sköta i samband med den marknadsundersökning som hänför sig till upphandlingen och administreringen av tjänster.

Ett mycket viktigt element i skapandet av samarbetsformer utgör definitionen av samarbetet med landskapets invånare. De olika formerna av deltagande är viktiga men det är viktigt att definiera även andra samarbetsformer. Dessa kan bestå bl.a. av att man sörjer för att kommuninvånarna anser att landskapet står en nära och att det är lätt att kontakta landskapet. I anknytning till detta är det också viktigt att anordnarens och producentens samarbete med invånarna planeras tillsammans så att invånarna och kunderna inte kontaktas av flera aktörer i samma ärenden.

Samarbetsstrukturerna och ansvarsområdena bör vara tydliga, men det behövs också en kontinuerlig inofficiell dialog. Man bör kunna knyta samman de olika parternas intressen och skapa ett gemensamt intresse, även om man ibland blir tvungen att avstå från något enskilt intresse för helhetens skull. Vidare ska man bedöma risker och problem ärligt och försöka finna sätt att minska dem.

Uppgifter som hänför sig till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde

  • planera och organisera samarbetet mellan landskapen för att säkerställa verksamhetens effektivitet
  • planera och organisera samarbetet inom landskapet, det vill säga mellan tjänstehelheterna
  • ordna beredskapsjouren för djursjukdomar
  • ordna akut veterinärhjälp
  • andra samarbetsbehov

Organisering av jour för beredskap vid djursjukdomar och akut veterinärhjälp

Enligt lagen om djursjukdomar (441/2013) ska landskapet även utanför tjänstetid ordna skötseln av brådskande uppgifter som gäller bekämpning av djursjukdomar som lätt sprider sig och farliga djursjukdomar samt uppgifter som gäller utredning av sjukdomsläget. Denna s.k. beredskapsjour är en myndighetsuppgift som kan skötas tillsammans med andra landskap. Beredskapsjouren ska ordnas så att den jourhavande utan dröjsmål och fullt ut kan vidta åtgärder för utredning och bekämpning av en misstänkt djursjukdom och för förebyggande av dess spridning. Om åtgärderna dröjer kan det leda till att en djursjukdom sprider sig och till massiva kostnader, både i landskapet och hela landet.

Enligt lagen om veterinärtjänster (765/2009) ska landskapet också ordna akutveterinärhjälp som är tillgänglig under alla tider på dygnet för husdjur som stadigvarande eller tillfälligt befinner sig på landskapets område. Till akut veterinärhjälp hör grundläggande undersökningar av djur som insjuknat akut och minst vårdåtgärder av förstahjälpskaraktär. Landskapet kan sköta uppgiften självt eller köpa tjänsten.

Samarbete mellan myndigheter samt inom landskapet

I många situationer behövs flexibelt samarbete inom landskapet, över gränserna mellan tjänstehelheter eller organisationer. Till exempel i djurskyddstillsynen är samarbetet mellan polisen, en jurist och landskapets djurskyddsmyndighet samt ofta också mellan landsbygdstjänsterna och socialsektorns anställda mycket viktigt. På gårdar där de som håller djur har sociala eller psykiska problem kan man med samarbete mellan verksamhetsområdena säkerställa att även djuren behandlas enligt lagstiftningen. I samband med zoonos och matförgiftningar behövs samarbete mellan miljöhälsovården och hälso- och sjukvården. Det kan rekommenderas att landskapet bildar samarbetsnätverk på alla nivåer, till exempel genom att komma överens om informationen och genom att ordna möten eller utbildningar.

Landskapet planerar informationen och samarbetet mellan landskapen och den centrala förvaltningens myndigheter samt samarbetet med andra myndigheter, såsom polisen. Det planerar även informationen och samarbetet inom landskapet, med landsbygdstjänsterna, hälsovårdsmyndigheterna och räddningsmyndigheterna. Dessutom ska man planera kontakten med intressentgrupper och sektorns aktörer, såsom mejerier och slakterier.

Samarbete mellan landskapen

Många av de tillsynsuppgifter som JSM:s förvaltningsområde sköter är relativt små och kräver kännedom om många och detaljerade författningar. Om antalet årsverken som behövs för uppgifterna är litet rekommenderas samarbete med ett annat landskap vid organisering av tillsynen. Genom att samarbeta kan man säkerställa bättre verkningsfullhet i verksamheten och ekonomisk effektivitet samt ge kunderna en jämlik och enhetlig tjänst. Det kunde vara ändamålsenligt att landskapen ingår avtal om samarbete inte bara i fråga om den ovannämnda djursjukdomsjouren utan även till exempel på uppgiftsområden som gäller tillsynen över ekologisk produktion, tillsynen över animaliska biprodukter, tillsynen över material som kommer i kontakt med livsmedel, tillsynen över den som tillverkar, låter tillverka, importerar och marknadsför livsmedel för särskilda grupper, marknadstillsynen rörande frön samt tillstånd och anmälningar enligt djurskyddslagstiftningen.

Landskapet kan inte överföra skötseln av uppgifter som fastställts i ett avtal om utbetalande organ till landskapets affärsverk eller till en tredje part. Landskapet kan däremot nog sköta de i lagen avsedda uppgifterna som utbetalande organ på ett annat landskaps område, om landskapen kommer överens om det. Detta förutsätter ett avtal om skötsel av uppgifterna som utbetalande organ.

Sporrande av företag och medborgare till ansvarstagande

Verksamheten ger bästa möjliga effekt när man inte enbart utför tillsyn utan även sporrar företag och medborgare att ta ansvar i sin egen verksamhet. Det är viktigt att man i landskapet tänker ut hur man effektivast kan säkerställa att företagen känner till kraven i lagstiftningen och beaktar dem. Det finns på samma sätt skäl att tänka ut hur landskapet ska sporra medborgarna att ta ansvar, till exempel vid djurhållning.

Att involvera företag och andra kunder i planering, utförande, utvärdering och utveckling av myndigheternas verksamhet har visat sig vara goda förfaranden, när man vill öka dessa aktörers ansvarstagande, medvetenhet och kunnande. Om man vid sidan av den traditionella tillsynen inför samarbete och ett coachande grepp från myndigheternas sida ökar det interaktionen mellan parterna samt öppenheten, vilket samtidigt stärker deras förtroende för varandra och ökar möjligheterna att lära av varandra och utbyta information. I all verksamhet bör man utgå från den nytta som verksamheten kan ge samhället och kunderna.

Landskapets uppgifter inom naturresursekonomin

Uppgifter inom vatten- och fiskerihushållningen

Följande uppgifter inom vattenhushållningen får landskapet ansvar för:

  • hantering av översvämningsrisken, vattenreglering och produktion av hydrologisk information
  • tillsyn rörande dammsäkerheten
  • vård och återställande av byggda vattendrag
  • frågor som gäller grundtorrläggning och dikning
  • uppgifter i fråga om vattentjänster
  • myndighetsuppgifter som ingår i vattenlagen och som det föreskrivs särskilt om samt bevakande av det allmänna intresset i frågor som rör vattenhushållningen

Följande uppgifter inom fiskerihushållningen får landskapet ansvar för:

  • ordnande av fiskeriet och vård av fiskbestånden
  • fiskevårdsskyldigheter och bevakande av det allmänna intresset i fiskerifrågor
  • främjande av fiskerihushållningen
  • främjande och finansiering av näringsverksamhet inom fiskeri ur Europeiska havs- och fiskerifonden
  • allmän tillsyn över EU:s gemensamma fiskeripolitik

Till uppgifterna inom vatten- och fiskerihushållningen hör också uppgifter som rör verkställandet av statsfördrag om gränsvattendrag. Hanteringen av risken för översvämningar, dammsäkerheten och tryggandet av vattentjänsterna hör till de uppgifter som ingår i Säkerhetsstrategi för samhället 2017.

Gällande lagstiftning:

  • https://mmm.fi/sv/vatten/lagstiftning
  • https://mmm.fi/sv/fiskar/central-lagstiftning

Preliminära förändringar som landskaps- och vårdreformen medför

  • LS II Lagförslag, lagutkasten JSM 6, 7, 8, 10, 11, 15, 16, 17, 20, 22, 23, 24, 26, 28
  • med avvikelse från de ovannämnda kommer inte lagen om stödjande av grundtorrläggning att upphävas, och de uppgifter som gäller verkställandet av avtal om gränsvattendrag kommer att samlas i en lag.

Skötseln av uppgifterna i landskapet

Landskapet kan ordna uppgifterna inom vatten- och fiskerihushållningen antingen i anslutning till landskapets organiseringsverksamhet eller i anslutning till verksamheten i landskapets affärsverk. Det är av stor vikt att man organiserar det samarbete som behövs mellan landskapen.

Varje landskap svarar inom sitt område för beslutsfattandet i fiskerihushållnings- och vattenhushållningsuppgifterna. Landskapen ska avtala om den beredning som behövs inför beslutsfattande och om hur de gemensamt sköter uppgifterna så att hanteringen av helheter som omfattar vattendrag är säkerställd, tillgången till den specialkompetens som behövs för en jämlik tjänst är säkerställd i alla landskap, synergier mellan uppgifterna utnyttjas och EU-uppgifternas genomslag och skötseln av skyldigheterna är säkerställd.

  • Lagen om samarbete mellan landskapen vid skötsel av fiskeri- och vattenhushållningsuppgifter, LS II Lagförslag, lagutkast JSM 10

Uppgifterna inom vatten- och fiskerihushållningen ska skötas av alla landskap med undantag av

  • dammsäkerhetsmyndighetens uppgifter, som landskapet Kajanaland får ansvar för
  • de uppgifter som gäller följande: påföljdssystemet för och tillsynen över fiskeripolitiken, fördelningen och administreringen av de aktörsspecifika fiskekvoterna, administreringen av försäkringsstöd för fiske och registerföringen i anknytning till det kommersiella fisket – dessa uppgifter får landskapet Egentliga Finland ansvar för
  • de uppgifter som gäller avtal om gränsvattendrag och som de berörda landskapen kommer att få ansvar för, i synnerhet landskapen Lappland, Kymmenedalen och Södra Karelen

Tillstånden för och avtalen om vattenhushållningsprojekt överförs med stöd av verkställighetslagen till det landskap där vattenkonstruktionen finns. Om ett vattenhushållningsprojekt har påverkan i två eller flera landskaps områden, överförs de tillstånd och avtal som gäller projektet till dessa landskap gemensamt. De vattenkonstruktioner som hänför sig till vatten- och fiskerihushållningsprojekt blir Tilakeskus egendom, och landskapet kommer överens med Tilakeskus om användningen av och ansvaret för konstruktionerna.

I vissa uppgifter som gäller vatten- och fiskerihushållningen grundar sig tjänsteinnehavarens behörighet direkt på en speciallag:

  • Lag om ändring av lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden, 37 a §: en tjänsteinnehavare
  • Lag om ändring av lagen om försäkringsstöd för kommersiellt fiske, 15 a §: en tjänsteinnehavare i landskapet
  • Lag om ändring av lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs, 28 a §: en tjänsteinnehavare i landskapet
  • Lag om ändring av lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken, 67 a §: en tjänsteinnehavare
  • Lag om ändring av lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik, 45 §: en tjänsteinnehavare i landskapet
  • Lag om ändring av lagen om fiske, 19 §: en tjänsteinnehavare i landskapet
  • Lag om ändring av 5 och 14 § i dammsäkerhetslagen, 5 § 2 mom.: en tjänsteinnehavare i landskapet

Resurser

Fiskeri- och vattenhushållningsuppgifterna är sakkunniguppgifter som kräver specialkompetens inom många olika delområden. I nuläget avsätts 170 årsverken för uppgifterna. I NTM-centralerna har skötseln av uppgifterna koncentrerats kraftigt.

Anslagen för vatten- och fiskerihushållningsuppgifterna överförs till landskapens allmänna anslag, med några undantag. EU-fondmedel samt vissa små anslag som är avsedda för ett mycket begränsat geografiskt område:

  • medel som betalas ur Europeiska havs- och fiskerifonden och som landskapet delar ut som stöd
  • anslag för underhåll av konstruktioner och för skyldigheter som hänför sig till vatten- och fiskerihushållningsprojekt
  • finansiering för vissa små uppgifter som landskapen ska börja sköta (dammsäkerhetstillsynen, EU-fiskeritillsynen, fördelningen och administreringen av de aktörsspecifika fiskekvoterna, administreringen av försäkringsstöd för fiske, registerföringen i anknytning till det kommersiella fisket, registerföringen i anknytning till det kommersiella fisket och verkställandet av avtalen om gränsvatten)
  • ersättningar som gäller saimenvikaren.

Landskapets övriga uppgifter inom naturresursekonomin

Samordningen i fråga om anpassningen till klimatförändringen

Landskapet utvecklar, samordnar och främjar regionala och lokala bedömningar av klimathållbarheten och anpassningsplaneringen.

Statsrådets principbeslut 20.11.2014:

Hantering av riskerna förknippade med invasiva främmande arter

Landskapet övervakar efterlevnaden av lagen. Landskapet fattar också beslut om genomförande av snabba utrotningsåtgärder i enlighet med artiklarna 17 och 18 i förordningen om invasiva främmande arter.

Lagstiftning och förändringar som landskaps- och vårdreformen medför

Uppgifter som hänför sig till miljöministeriets förvaltningsområde

De miljöuppgifter som överförs till landskapen har en väsentlig inverkan på framgången i varje landskap. En god livsmiljö skapar värde för invånarna, företagarna och näringsidkarna. En god miljö har stor betydelse för trivseln, näringslivets verksamhet och invånarnas välfärd och en mycket stor betydelse för landskapets identitet och konkurrenskraft.

Landskapens centrala miljöuppgifter omfattar landskapsplanläggning, vatten- och havsvård, främjande av naturvården, främjande av planeringen av kommunernas områdesanvändning, vård av kulturmiljöer och produktion av miljöinformation. Genom att sköta dessa uppgifter väl kan landskapen effektivt inverka på kvaliteten på områdets miljö och på invånarnas välfärd.

Eftersom landskapet är en sektorsövergripande aktör har det också stora möjligheter att effektivt främja hållbar utveckling, koldioxidsnålhet, energi- och materialeffektiviteten, klimatmålen och den cirkulära ekonomin. Till landskapets uppgifter hör också samordning och rådgivning i klimat- och energieffektivitetsfrågor samt främjande av cirkulär ekonomi.

Det finns närmare beskrivningar av miljöuppgifterna på webbplatsen regionreformen.fi:

Flera av miljöfrågorna och områdenas utvecklingsbehov överskrider landskapens gränser. Landskapen kan genom att samarbeta med varandra öka verksamhetens genomslag och stärka kunnandet. Genom samarbete och arbetsfördelning kan resursanvändningen effektiviseras.

Utöver landskapens miljöuppgifter har också landskapens övriga uppgifter betydande inverkan på miljön. Till de mest betydande hör följande: trafikuppgifterna, områdesutvecklingen, tillväxttjänsterna, utvecklingen av landsbygden och vattenhushållningsuppgifterna. Att koppla miljöaspekterna till skötseln av landskapets alla uppgifter och uppsättandet av strategiska mål i landskapet är viktigt med tanke på synergifördelarna. I undersökningar har man till exempel kunnat påvisa att kvaliteten på livsmiljön har positiva effekter på människors livskvalitet och hälsa, vilket kan vara till stor nytta i skötseln av social- och hälsovårdsuppgifterna. Genom samarbete mellan miljöuppgifterna och landskapets övriga uppgifter och genom mångsidigt utnyttjande av kunnandet kan man stärka landskapets livskraft, identitet och befolkningens välmående.

Det finns betydande kopplingar mellan landskapens uppgiftsområden och de statliga myndigheternas verksamhetsområden och uppgifter. Till de viktigaste hör det kommande Statens tillstånds- och tillsynsverk Luova, Finlands miljöcentral, Trafikverket, Forststyrelsen och Museiverket. Med tanke på en smidig förvaltning, effektiv resursanvändning och god kundservice är det av största vikt att man genom ett öppet samarbete mellan landskapen och statens olika myndigheter och genom nätverkande säkerställer kunskapsutbytet, samordnade processer, samanvändning av datakällor och informationssystem samt obehindrad överföring av behövlig information.

Kommunerna är viktiga samarbetspartner för landskapen. Kommunerna behöver få stöd och sakkunskap av landskapet i sina uppgifter, å andra sidan finns den bästa sakkunskapen om de lokala behoven och målen i kommunerna. Kommunernas roll är stor särskilt i planeringen av områdesanvändningen och i styrningen av byggandet, och därmed har kommunerna en anmärkningsvärt stor inverkan på hur landskapens miljö utvecklas. Samarbetet mellan landskapet och kommunerna i landskapets område har en avgörande betydelse när det gäller att främja en god miljö.

Uppgifter som SHM:s förvaltningsområde sköter och skapande av samarbetsformer

Förutom de uppgifter som gäller social- och hälsovården finns det inom SHM:s förvaltningsområde andra uppgifter som omfattas av landskapets organiseringsansvar och som det är nödvändigt att bygga samarbetsformer för, både inom landskapet och i kommunerna/samkommunerna för primärservice. Till dessa helheter hör i synnerhet miljöhälsovården (se kapitel 2.2.4) och tillsynen över serveringen av alkohol (alkoholförvaltningen).

För att verkställandet av miljöhälsovården ska bli effektivt är det mycket viktigt med ett gott samarbete med landskapets övriga aktörer. Miljöhälsovårdens helhet har kontaktytor med särskilt hälso- och sjukvården, räddningsväsendet, alkoholförvaltningen, vattenförvaltningen, markanvändningen och landsbygdstjänsterna. 

Miljöhälsovården utgör även definitionsmässigt förebyggande folkhälsoarbete, och därmed är den en oskiljaktig del av organiseringen av hälso- och sjukvården. Det finns en nära koppling mellan miljöhälsovården och hälso- och sjukvården när det gäller bedömningen av sanitära förhållanden i en miljö och av sanitära olägenheter som en miljö kan medföra för människor. Även det att miljöhälsovården ska ha beredskap för de mest betydande störningssituationerna (vatten- och matförgiftningsepidemier) och ska hantera störningar talar för att det behövs former för samarbete med hälso- och sjukvården. Samarbetet mellan miljöhälsovården och hälso- och sjukvården är av stor betydelse i samband med utredning och bekämpning av epidemier. Samarbetet mellan hälso- och sjukvården, företagshälsovården och miljöhälsovården har blivit viktigare även i och med bedömningen av sanitära olägenheter relaterade till föroreningar i inomhusluften samt bedömningen av sanitära olägenheter i bostäder och bl.a. skolor samt utredningen av människors symtom. Även i kommunernas arbetsgrupper för inomhusluften är samarbetet mellan hälso- och sjukvården och miljöhälsovården viktigt.

Till landskapen överförs också alkoholförvaltningen från regionförvaltningsverken – totalt cirka 50 årsverken i hela Finland. I landskapens alkoholtillsyn finns många beröringspunkter med uppgifterna inom miljöhälsovården. Samma grundläggande principer (åldersgränser, försäljningsbegränsningar, förhållanden) tillämpas inom tillsynen enligt alkohollagen som inom tillsynen enligt tobakslagen. När det gäller serveringsplatserna är tillsynsplatserna desamma inom livsmedelstillsynen som inom alkoholtillsynen, och följderna av de störningar som restaurangverksamhet orsakar i närmiljön behandlas i huvudsak av landskapets hälsoskyddsmyndighet med stöd av hälsoskyddslagen. Av ovannämnda skäl bör alkoholförvaltningen och miljöhälsovården bygga upp fasta samarbetsformer eller organiseras så att de ingår i samma helhet i landskapet.

Störningssituationer inom miljöhälsovården (vattenepidemier, matförgiftningar och djursjukdomar) är tyvärr ganska vanliga även idag. Det är mycket bra att miljöhälsovårdens centrala samarbetspartner i fråga om beredskapen för störningssituationer samt agerandet i störningssituationer efter landskapsreformen finns inom landskapet. Det är synnerligen viktigt att man kommer överens om samarbetsformerna tillsammans med hälso- och sjukvården, räddningsväsendet och vattenförvaltningen. Eftersom det i landskapet finns flera ansvariga aktörer i anknytning till störningssituationer är det ändamålsenligt att samordningen av landskapens beredskap organiseras så att den hör till de uppgifter som landskapets koncernledning sköter.

Uppbyggande av samarbetsformer tillsammans med kommunerna

Inom miljöhälsovården har hälsoskyddet och delvis livsmedelstillsynen mycket kontaktytor med kommunens olika sektorer (miljövården, planeringen av markanvändningen och planläggningen, byggnadstillsynen, vattentjänsterna, utbildnings- och bildningsväsendet, mattjänsterna och lokalerna osv.), vilket bör beaktas även när miljöhälsovården organiseras.

Bedömningen av de olägenheter som omfattas av miljöhälsovården har blivit allt viktigare och behovet av bedömningar har ständigt ökat, särskilt inom planeringen av markanvändningen (buller, små partiklar, strålning osv.) och inom miljövården. Även vid bedömningar i samband med byggnadstillstånd är det bra om en sakkunnig från miljöhälsovården är involverad. När kommunerna har haft det huvudsakliga ansvaret för verksamheterna har det i princip varit lätt att få genomslag för miljöhälsovårdsfrågorna i markanvändningen, miljövårdsåtgärderna och byggandet, och ofta har de också organiserats så att de skötts inom samma enhet i kommunen. Framöver ska de samarbetsformer som skapas för samarbetet mellan landskapen och kommunerna säkerställa att samarbetet mellan sektorerna fortsätter.

Eftersom miljöhälsovårdshelheten i landskapen kommer att omfatta cirka 40–200 årsverken beroende på landskap vore det ändamålsenligt att bilda en egen helhet i landskapet för den eller ansluta den till hälso- och sjukvårdshelheten. Att bilda en egen helhet för den vore bra med tanke på att miljöhälsovården har kontaktytor med många landskapsaktörer och att det inte är ändamålsenligt att den blir starkt bunden till någon av dem. Dessutom kommer miljöhälsovårdens kanske viktigaste samarbetspartner att finnas i kommunen (byggnadstillsynen, miljövården, markanvändningen), och samarbetet med dem kunde vara lättare om det bildas en egen enhetlig enhet för miljöhälsovården.

Lagstiftning

Det finns bestämmelser om landskapens samarbete i 8 kap. i landskapslagen. Följande alternativ står till buds: landskapen grundar ett gemensamt organ, de inrättar en gemensam tjänst eller så ingår de ett avtal om skötseln av myndighetsuppgifterna. Landskapen kan också sköta uppgifterna genom frivilligt samarbete enligt sina behov.

Nationellt stöd och exempel på god praxis