FI SV

1.3 Planering och hantering av servicenätet

I egenskap av anordnare planerar landskapet servicenätet i enlighet med sin service- och landskapsstrategi. För detta ändamål behöver anordnaren information om invånarnas servicebehov och om den nuvarande strukturen på tjänsterna. Analyser görs också med tanke på kommande år. Avsikten är också att förutse hur förändringar inverkar på upprätthållandet av ett kostnadseffektivt servicenät. Servicenätet är en ändamålsenlig struktur enligt vilken tjänsterna tillhandahålls i landskapet. Genom planering av servicenätet sörjer man för tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet. Servicenätet består av både fysiska verksamhetsställen och landskapets elektroniska tjänster.

Uppgifter

Anordnaren planerar ett smidigt och kostnadseffektivt servicenät som grundar sig på invånarnas servicebehov och på servicestrategin och drar då nytta av mångsidiga digitala tjänster. Med ett fast servicenät avses ett nätverk av kundserviceställen på ett visst geografiskt område. Mobila och ambulerande tjänster kompletterar servicenätet. Det digitala servicenätet med sina digitala tjänster ersätter, stöder och kompletterar det övriga servicenätet.

  • Vid planering av servicenätet bör man beakta tjänsternas indelning i när-, områdes- och landskapstjänster.
  • Den långsiktiga planeringen av servicenätet görs också i samverkan med kommunerna, varvid man kan säkerställa att bl.a. de byggnadsbehov som finns i fråga om räddningsverkets och den prehospitala akutsjukvårdens fastigheter beaktas i planläggningen och tomtpolitiken.
  • Fungerande processer skapas tillsammans med Maakuntien tilakeskus Oy för att säkerställa att servicenätets fastigheter är anpassningsbara och renoveras på ett kontrollerat sätt.

En ändamålsenlig struktur på servicenätet säkerställer kundernas jämlikhet samt tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet. Planeringen och förverkligandet av servicenätet styrs av följande principer:

  1. Kundorientering: Invånarna deltar i planeringen av servicenätet. Servicebehoven tillgodoses vid rätt tidpunkt med ändamålsenliga tjänstehelheter, som använder segmentering av kunderna. Att närtjänsterna tryggas är viktigt för kunderna.
  2. Tjänsternas tillgänglighet: Vid placering av tjänsterna beaktas deras tillgänglighet, som påverkas av rutterna för uträttande av ärenden i området, trafikarrangemangen samt användningen av elektroniska eller mobila tjänster.
  3. Tjänsterna samlas i sektorsövergripande mångsidiga servicecenter: Samarbetet med markanvändningen och trafikplaneringen intensifieras.
  4. Valfriheten och modellen med flera producenter: Valfriheten medför att privata producenter av direktvalstjänster blir nya avtalspartner, varvid deras lösningar i fråga om placering beaktas vid planering av servicenätet.
  5. Digitaliseringen utvidgas: Utvidgningens inverkan på lokalbehoven och datakommunikationsförbindelserna inom området bedöms.
  6. Optimering av servicenätet och lokalerna: Lokalernas användningsgrad bedöms, samanvändning för de olika producenterna skapas. Det bedöms vilka möjligheter som finns för samarbete med olika aktörer inom området och även för samarbete mellan landskapen, i synnerhet i gränsområdena mellan landskapen.

Dessutom definierar anordnaren tjänsterna i servicenätet genom att bilda olika helheter av dem och fördela dem på områdesnivåer, till exempel när-, områdes- och landskapstjänster. Närtjänsterna är tjänster som produceras i hemmet eller nära hemmet. Dessa tjänster karaktäriseras av att de är tillgängliga genom olika sätt att förflytta sig på (gå och cykla) och av att man sörjer för den tidsmässiga tillgången till tjänsterna. Exempelvis mödra- och barnrådgivningsbyråerna hör till närtjänsterna.

Tjänsterna på områdes- eller regionnivå riktas till ett bredare kundunderlag, och integrationen av tjänsterna har en central ställning. Dessa tjänster finns till handa i områdescentraler och i knutpunkter för goda trafikförbindelser, till exempel i social- och hälsocentraler eller centraler för hälsa och välbefinnande.

Tjänsterna på landskapsnivå eller specialnivå riktas till ett brett befolkningsunderlag. Till dessa hör exempelvis sjukhustjänsterna, den prehospitala akutsjukvården och räddningstjänsterna. En del av dessa tjänster ordnas på samarbetsområdesnivå. Det ankommer på landskapet att bilda en för kunden fungerande tjänstehelhet av tjänsterna på olika nivåer så att samarbetet mellan de olika aktörerna och övergången från en tjänst till en annan löper smidigt med hjälp av metoderna inom tjänsteintegrationen.

Landskapet ansvarar för utvecklingen av servicenätet inom sitt område och kan styra producenterna med hjälp av till exempel avtalsvillkor, kriterier och ersättningar. Planeringen av tjänsterna på samarbetsområdesnivå omfattas dock inte av de enskilda landskapens beslutanderätt. I och med införandet av valfriheten kan även de producenter av direktvalstjänster som uppfyller landskapets kriterier själva bestämma var de producerar tjänsterna. Nätverket av aktörer som producerar direktvalstjänster kan förändras snabbt, medan exempelvis servicenätet av centraliserade sjukhustjänster förblir relativt stabilt.

I rollen som anordnare har landskapet en viktig uppgift i att hålla sig uppdaterad om befolkningens servicebehov, och det bör ha förmåga att förutse förändringar i dem och beakta övriga förändringar i områdets servicenät. Anordnaren ska säkra likvärdiga tjänster för kunderna framöver trots utmaningarna i fråga om att förutse förändringar.

Lagstiftning

  • landskapslagen (6–9 §, 35 §)
  • lagen om ordnande av social- och hälsovård (4 §, 11 §, 15–16 §, 19 §, 22 §)
  • lagen om ordnande av räddningsväsendet (3 §, 11–12 §, 15 §)
  • lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården (41 §, 54 §)

Nationellt stöd och exempel på god praxis