FI SV

1.6 Styrning av ekonomin och bedömning av finansieringens tillräcklighet

I egenskap av anordnare ansvarar landskapet för allokeringen av den statliga finansieringen av landskapets tjänster. Landskapets uppgift är att sörja för att finansieringen är tillräcklig, lägga upp en budget och övervaka landskapets ekonomi. Vid allokering av finansieringen ska landskapet sörja för att tjänsterna kan produceras via landskapet i enlighet med befolkningens servicebehov och på ett verkningsfullt sätt.

 

Uppgifter

  • beakta nuläget i fråga om servicebehoven och särdragen i landskapet och regionen samt prognostiseringen vid organiseringen av tjänsterna och utvecklingen av strukturerna och processerna
  • allokera den statliga finansieringen med allmän täckning och den särskilda finansieringen för det sektorsövergripande landskapets uppgifter i enlighet med servicebehoven och på ett verkningsfullt sätt samt bedöma finansieringens tillräcklighet
  • i egenskap av anordnare fördela anslagen för tjänsterna och samtidigt fastställa de ersättningar som ska betalas till producenterna för dem
  • bereda landskapets budget samt bokslut och månadsrapportering till organen
  • fastställa avtalsersättningarna i anknytning till direktvalstjänsterna och ersättningarna till kundsedelsproducenterna
    • samarbeta med ekonomifunktionerna och informationsledningen
    • övervaka, bedöma och utveckla kvalitet, verkningsfullhet och effektivitet
  • göra marknadsanalyser i samarbete även med den aktör som svarar för upphandlingen av tjänster
  • ta fram samarbetsområdets gemensamma framställningar om betydande investeringar, t.ex. byggprojekt
  • förhandla med staten om verksamheten och ekonomin

Anordnarens uppgift är att säkerställa att det i landskapet finns verkningsfulla integrerade tjänster som tillgodoser kundernas behov. Anordnaren styr resurserna till tjänsterna via budgetberedningen. För att anordnaren ska kunna styra resurserna och bedöma om finansieringen är tillräcklig är det viktigt att det finns information att tillgå om servicebehov, särdrag, omständigheter samt nuläge och förväntad utveckling på marknaden i landskapet och dess olika områden. För att det ska vara möjlighet att fastställa rätt nivå på ersättningarna till producenterna måste anordnaren följa och känna till även tjänsteproduktionens kostnadsstrukturer m.m. Tjänsterna ska organiseras på ett kostnadseffektivt sätt genom nya förfaranden och så att kostnaderna är transparenta.

Landskapet bereder budget samt bokslut och månadsrapportering med bestämda intervaller och rapporterar det ekonomiska läget, finansieringens tillräcklighet och bl.a. tillgången till tjänster och verksamhetsutfallet. Ekonomifunktionerna bereder också nivåerna på kapitationsersättningen för direktvalstjänsterna i samband med den ekonomiska planeringen. Även samarbetsområdets gemensamma framställningar om betydande investeringar, t.ex. i anslutning till byggprojekt, hör till de uppgifter som landskapets ekonomifunktioner ska sköta.

Landskapsförvaltningens olika funktioner, bl.a. ägarstyrningen, ekonomin och ledningen genom information samt bl.a. produktions-/bolagsstrukturen, ska organiseras så att de stärker målet att ekonomin ska vara i balans. I budgetprocessen planeras tjänsterna tillsammans med de funktioner som ansvarar för planeringen av dem. Det är mycket viktigt att man i hela landskapsorganisationen lyckas i ledningsarbetet, sköter samarbetet väl och ökar kostnadsmedvetenheten.

Den statliga finansieringen till landskapen består av finansiering med allmän täckning samt behovsbaserad finansiering, det vill säga finansiering som baserar sig på kalkyler. Finansieringen med allmän täckning stöder integrationen och principen om att landskapen är självstyrande, eftersom landskapen inom finansieringsramen kan bestämma hur resurserna ska fördelas så att de är verkningsfulla. I landskapen, som är sektorsövergripande, är det nödvändigt att finna en balans mellan finansieringen och verksamheten när det gäller de olika uppgiftshelheterna. Ur landskapens synvinkel är det viktigt att de mål som satts upp av de olika ministerierna och andra nationella aktörer är integrerade och stöder de sektorsövergripande landskapens organiseringsuppgift och därmed även kostnadskontrollen. Även fungerande kontaktytor mellan landskapet och kommunerna, bl.a. när det gäller att främja hälsa och välfärd, bidrar till att landskapets finansiering räcker till. Utöver finansiering med allmän täckning tilldelas landskapen även särskild finansiering för vissa uppgifter, i synnerhet för uppgifter som har koppling till EU-fonder och -program och uppgifter som gäller endast ett geografiskt mycket begränsat område.

På nationell nivå är ett centralt mål med landskaps- och vårdreformen att kostnadsutvecklingen dämpas betydligt jämfört med nuläget. Under övergångstiden genomförs övergången från den nuvarande utgiftsbaserade finansieringen till behovsbaserad finansiering. Även därefter hör det i de sektorsövergripande landskapen till anordnarens uppgift att utveckla verksamheten, strukturerna och processerna i enlighet med servicebehoven och därmed finansieringsgrunderna. För att de riksomfattande och regionala målen ska kunna nås krävs att alla landskap strävar efter att kostnaderna inte är högre än vad servicebehoven ger anledning till (behovsstandardisering) och att de samtidigt tryggar kvaliteten på tjänsterna och kundorienteringen.

Styrningen av ekonomin och bedömningen av finansieringens tillräcklighet genomförs i samarbete med landskapen och staten. Till de metoder som används hör bl.a. årliga förhandlingar, uppföljningar och rapporteringar samt strategiska mål för landskapens verksamhet och ekonomi. Dessutom revideras allokeringsgrunderna inom den statliga finansieringen åtminstone vart fjärde år.

Utgångspunkten är att anordnaren ska sörja för att landskapets ekonomi är i balans i förhållande till finansieringsramen. Det är frågan om en mycket omfattande reform, så i lagen ingår åtgärder för att trygga landskapens bärkraft i specialsituationer. Vid likviditetsproblem kan staten vid behov bevilja landskapet ett kortfristigt lån, statsborgen eller statsunderstöd samt tilläggsfinansiering enligt prövning. Målet är att man vid eventuella problem ska kunna ingripa på ett tidigt stadium, bl.a. i förhandlingarna mellan landskapen och staten. I ett landskap som drabbats av ekonomiska problem kan man också inleda ett utvärderingsförfarande, där landskapets situation analyseras på ett övergripande sätt av olika sakkunniga aktörer.

En verkningsfull styrning av ekonomin kräver kompetens i informationsledning och fungerande informationssystem på organisationens alla nivåer. Även vid bedömning av finansieringens tillräcklighet är det nödvändigt att man både i landskapen och på nationell nivå beaktar kostnaderna för förändringar, till exempel i fråga om informationssystem och harmonisering av lönerna.

Lagstiftning

I finansieringslagen finns bestämmelser om landskapens finansiering med allmän täckning. Användningen och allokeringen av denna finansiering kan landskapen själva besluta om. Dessutom får landskapen riktad särskild finansiering. Det finns bestämmelser om anordnarens uppgifter i fråga om styrningen av ekonomin och bedömningen av finansieringens tillräcklighet även i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i landskapslagen.

Det har lagts fram två regeringspropositioner inför riksdagen om lagen om landskapens finansiering, RP 15/2017 rd och RP 57/2017 rd. I den senare propositionen kompletteras förslaget till finansieringslag i fråga om hur finansieringen av landskapens andra uppgifter än social- och hälsovårdsuppgifterna och räddningsväsendets uppgifter ska bestämmas.

Nationellt stöd och exempel på god praxis

Med början hösten 2017 genomförs en simulering av landskapsekonomin och styrningen av den. Simuleringen är till hjälp när ekonomi- och styrprocessen ska utformas i landskapen och statsförvaltningen. Den kommer att minska felen och de inexakta uppgifterna i budgetarna under de första åren och göra det möjligt att uppskatta övergångskostnaderna på landskapsnivå. Dessutom ger simuleringen möjlighet till en mer exakt bedömning av finansieringens tillräcklighet och anpassningsbehoven i varje enskilt landskap och möjlighet att säkerställa styrprocessens funktionalitet. Simuleringen främjar också insamlingen av empiriska uppgifter om ekonomiska beslut som fattas i det nya systemet och ger information om hur bra ekonomi- och styrprocesserna fungerar i fråga om innehåll och tidsplaner.