Vanliga frågor om kundens valfrihet

 

Det innebär att kunden har rätt att i fråga om social- och hälsovårdstjänster välja tjänsteproducent, tjänsteenhet och den personal som ger vården. Avsikten är att rätten att välja dessa kommer att bli mer omfattande från och med den 1 januari 2020. Enligt utkastet till valfrihetslag kan offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster i fortsättningen ges av aktörer inom offentliga, privata eller tredje sektorn, t.ex. organisationer och stiftelser. För lika tjänster är kundavgifterna lika stora hos alla tjänsteproducenter. Kunden kan på ett mångsidigare sätt än förut välja tjänsteproducenter efter sin egen situation.

  • I praktiken kan kunden välja vid vilken social- och hälsocentral han eller hon registrerar sig som kund. Dessutom kan kunden välja tandklinik (mun- och tandvårdsenhet). Tjänsteproducenten ska vara godkänd av landskapet och en tillstånds- och tillsynsmyndighet.
  • Kunden kan också beviljas kundsedlar eller en personlig budget, som kunden kan använda för att skaffa de social- och hälsovårdstjänster som ingår i kundplanen.
  • När det gäller sådana tjänster som produceras av landskapets affärsverk kan kunden också välja vilket landskaps affärsverk han eller hon vill bli kund hos och där välja den tjänsteenhet, t.ex. en socialstation eller ett sjukhus, som ger tjänsten. Sådana tjänster som produceras av landskapet är socialservice, specialiserad sjukvård och vissa andra hälso- och sjukvårdstjänster.
  • Kunden kan välja vilken personal han eller hon vill få vård av, om det är möjligt och ändamålsenligt.
  • Kunden kan också söka sjukvård i EU- och EES-länder i enlighet med redan gällande bestämmelser.

Tjänsteproducenterna är de som rent konkret erbjuder människorna social- och hälsovårdstjänsterna. En tjänsteproducent kan vara en offentlig eller en privat aktör. Exempelvis en tjänsteproducent som driver en social- och hälsocentral kan vara ett landskaps affärsverk eller ett landskapsägt bolag, ett privat företag, ett andelslag eller en organisation.


Kunden kan välja ett affärsverk som drivs av det landskap där kunden bor eller något annat landskap. Kunden kan också välja bland affärsverkets tjänsteenheter. Med landskapets affärsverk avses en administrativ helhet. Hos affärsverket får man t.ex. specialiserad sjukvård, socialservice, rådgivningsbyråtjänster, rehabilitering samt skol- och studerandehälsovård. Affärsverket är också en ekonomisk enhet. Affärsverkets bokföring är åtskild från landskapets övriga verksamhet.

Affärsverkets tjänsteenhet är en helhet av tjänster som administrativt organiseras av affärsverket. I tjänsteenheterna kan tillhandahållas en slags tjänst eller flera olika tjänster. Exempelvis en socialstation eller ett sjukhus kan vara en tjänsteenhet inom affärsverket. Affärsverkets tjänsteenheter kan vara olika i olika landskap.

En tjänsteenhet inom affärsverket kan ha flera verksamhetsställen, dvs. ställen där de egentliga tjänsterna ges. Detta kan t.ex. innebära att en socialstation (tjänsteenhet) har ett verksamhetsställe som erbjuder tjänster inom barnskyddet och ett verksamhetsställe som erbjuder tjänster för personer med funktionsnedsättning. En tjänsteenhets verksamhetsställen kan finnas på olika orter. Tjänsterna kan också vara organiserade på ett sådant sätt att man vid tjänsteenhetens samtliga verksamhetsställen får alla tjänster som tjänsteenheten erbjuder.


De tjänster som social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna (tandklinikerna) erbjuder kallas direktvalstjänster. De kallas så därför att man kan registrera sig direkt som kund vid vilken social- och hälsocentral eller tandklinik man vill,  till skillnad från många andra tjänster där man först måste få sitt servicebehov bedömt av social- och hälsovårdspersonal innan man kan bli kund.

Direktvalstjänsterna är främst primärvårdstjänster, vissa specialistläkarkonsultationer samt rådgivning och handledning inom socialservice. Tandvårdens bastjänster hör likaså till direktvalstjänsterna. Dessa tjänster föreskrivs det om i lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården (valfrihetslagen).


Vid social- och hälsocentralerna kan kunderna få hälso- och sjukvårdstjänster på basnivå samt rådgivning inom socialvården. Exempel på tjänster som social- och hälsocentralerna erbjuder är

  • hälsorådgivning
  • hälsoundersökningar
  • besök hos allmänläkare
  • utredningar av funktions- och arbetsförmåga
  • rådgivning och handledning som ges av en yrkesutbildad person inom socialvården (se Socialservice)
  • besök hos vissa specialistläkare.

Målet är att förbättra tillgången till tjänster och tjänsternas kvalitet samt att sporra landskapen och tjänsteproducenterna att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Då får kunden också hjälp snabbare än i nuläget. Kunden behöver inte vänta lika länge som i nuläget för att få träffa en skötare, läkare eller socialarbetare eller för att få andra tjänster. Kunden får också mångsidigare möjligheter att välja hurdana tjänster han eller hon använder sig av och varifrån han eller hon skaffar dem. Målet är att kunden ska ha bättre möjligheter att inverka på beslut som gäller den egna vården. Man tror att social- och hälsovårdstjänsternas kvalitet ska förbättras och att de ska bli ekonomiskt lönsammare, när tjänsteproducenterna konkurrerar om kunderna.


Ja. En patient kan t.ex. välja hälsovårdscentral. Han eller hon kan också använda privata hälso- och sjukvårdstjänster och få FPA-ersättning för kostnaderna för dem. En patient kan också välja vid vilken vårdenhet i Finland han eller hon vill få specialiserad sjukvård. Man kan också söka vård utomlands.  Inom socialservicen har klienterna inte i nuläget någon likadan lagbaserad valmöjlighet, men med servicesedlar kan de i någon mån välja tjänster.

Mer information om den nuvarande möjligheten att välja vårdenhet:


Avsikten är att lagen ska träda i kraft vid ingången av 2020, samtidigt som ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänsterna överförs till landskapen. Från ingången av 2021 kan kunden få tjänster vid en offentlig eller privat social- och hälsocentral. Från ingången av 2022 kan kunden få tandvård vid en offentlig eller privat tandklinik (mun- och tandvårdsenhet). Den personliga budgeten och kundsedlarna tas i bruk senast den 1 juli 2020. Lagutkastet innehåller flera övergångstider.


När man kan registrera sig som kund beror på enligt vilken tidtabell landskapet börjar ordna tjänsterna. Valfrihetslagen ger landskapen en möjlighet till övergångstider, så valfriheten utökas enligt olika tidpunkter i olika landskap.

I samtliga landskap ska det senast i oktober 2020 vara möjligt att registrera sig som kund hos en social- och hälsocentral.  Om landskapet eller en del av det deltar i pilotförsöken med valfrihet, kan invånarna registrera sig som kunder redan tidigare vid en tidpunkt som landskapet meddelar separat. Kundregistreringen hos tandklinikerna kommer att inledas senast i oktober 2021.

Om en invånare inte själv väljer social- och hälsocentral, blir han eller hon till en början kund hos en social- och hälsocentral som drivs av landskapets affärsverk. Invånaren får då ett meddelande om vilken social- och hälsocentral han eller hon blir kund hos. Den bestäms då på basis av var invånaren bor. Samtidigt meddelas invånaren att han eller hon har rätt att genast byta social- och hälsocentral om han eller hon så vill.

När kunden har valt en social- och hälsocentral kan han eller hon byta social- och hälsocentral tidigast sex månader efter sitt föregående val.

Om en landskapsinvånare inte före utgången av 2022 har valt en social- och hälsocentral som ska ansvara för produktionen av hans eller hennes tjänster, ska landskapet hänvisa invånaren till den social- och hälsocentral (offentlig eller privat) inom landskapets område som är bäst tillgänglig för invånaren.

Mun- och tandvårdsenheterna (tandklinikerna) inleder sin verksamhet den 1 januari 2022 i samtliga landskap. Om en landskapsinvånare inte har valt en tandklinik, sparas hans eller hennes uppgifter i landskapets affärsverks uppgifter, men han eller hon blir inte kund där eller i någon tandklinik. Om en invånare inte har valt tandklinik före den 1 januari 2024, får invånaren från ingången av 2024 tjänster vid en tandklinik (offentlig eller privat) som landskapet hänvisar invånaren till på basis av vilken som är bäst tillgänglig för honom eller henne. Kunden har möjlighet att välja på nytt tidigast sex månader efter sitt föregående val.


Valfriheten utökas så att kunden får större frihet än för närvarande att välja vilken social- och hälsocentral han eller hon vill anlita för att få hälso- och sjukvårdstjänster av skötare eller läkare samt handledning och rådgivning som anknyter till socialservice. Kunden kan dessutom separat välja en tandklinik. Avsikten är att det även ska finnas specialistläkarmottagning vid social- och hälsocentralerna.

Kunden kan välja ett landskaps affärsverk och någon av dess tjänsteenheter. Landskapets affärsverk producerar social- och hälsocentralernas och mun- och tandvårdens tjänster samt alla sådana tjänster som inte fås från social- och hälsocentralerna eller tandklinikerna. Till de tjänster som landskapets affärsverk tillhandahåller hör t.ex. rådgivningsbyråer, sjukhus, barnskyddets tjänster, hemvård och tjänster för personer med funktionsnedsättning.

Kunden väljer således separat ett affärsverk, en social- och hälsocentral och en tandklinik.

Kunden kan välja tjänsteproducent även när kunden får en kundsedel av landskapets affärsverk. En sådan kan kunden få för att skaffa t.ex. fysioterapi eller hemvårdstjänster. Om en äldre person eller en person med funktionsnedsättning har behov av många olika tjänster, kan han eller hon få en personlig budget. Den kan användas för att skaffa t.ex. boendeservice av valfri producent. Kunden kan välja tjänsteproducent inom hela landet. Kundavgiften är lika stor oberoende av vilken producent kunden väljer. Avgiften tas ut av landskapet och inte av tjänsteproducenten.

Även om landskapets affärsverk erbjuder en kundsedel kan kunden alltid om han eller hon så vill få tjänsten även från affärsverket. 

När kunden har valt en tjänsteenhet, kan kunden framföra önskemål om vilken yrkesutbildad person han eller hon vill få servicen av.


En del kunder behöver mera social- och hälsovårdstjänster än andra. Då gör man en bedömning av kundens servicebehov och utarbetar en kundplan vid en tjänsteenhet som hör till landskapets affärsverk (t.ex. en socialstation, ett sjukhus eller en enhet med tjänster för personer med funktionsnedsättning). Kunden får de tjänster som ingår i kundplanen direkt från valfri tjänsteenhet som hör till affärsverket. Ett annat alternativ är att kunden erbjuds en kundsedel eller en personlig budget för att skaffa tjänster i enlighet med kundplanen. Då kan kunden välja en tjänst som produceras av ett privat företag eller en organisation.


Nej. Vid landskapets affärsverks verksamhetsställe kan man behandla en läkarremiss från en social- och hälsocentral elektroniskt och konstatera hurdan vård på specialnivå kunden behöver. Efter det hänvisar affärsverket kunden till sådan vård som han eller hon behöver.


Landskapet ska tillhandahålla socialvårdsexperter vid social- och hälsocentralerna enligt behov. De kan vara t.ex. socialarbetare, socionomer eller geronomer. En eller flera yrkesutbildade personer inom socialvården bedömer då kundens livssituation som helhet tillsammans med personal vid social- och hälsocentralen. Det görs upp en kundplan där det antecknas vilka tjänster kunden behöver. Efter det hänvisas kunden till sådan socialservice som han eller hon behöver


Vid social- och hälsocentralerna erbjuds rådgivning och handledning som anknyter till socialservicen. I anslutning till social- och hälsocentralerna finns också personal inom socialservicen som är anställda av landskapet. Landskapet ska ha en eller flera grupper bestående av en socialarbetare, andra yrkesutbildade personer inom socialvården och vid behov yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som arbetar i social- och hälsocentralernas lokaler. Därigenom kan landskapets personal erbjuda socialservice vid social- och hälsocentralerna och bedöma vilka tjänster kunderna behöver. Det betyder att kunden för detta ändamål inte alltid behöver besöka en tjänsteenhet som hör till landskapets affärsverk.

Om kunden behöver socialservice, blir han eller hon hänvisad till att bli kund hos landskapets affärsverk. Kunden kan också hänvisas till kamratstöd som erbjuds av organisationer, om kunden inte har behov av egentliga social- och hälsovårdstjänster.


Landskapet ska fatta beslut om att det vid social- och hälsocentralerna ska erbjudas också konsultationer och mottagningstjänster av specialistläkare från minst två medicinska specialiteter. Som exempel på möjliga specialiteteter kan nämnas inre medicin, pediatrik, geriatrik, ögonsjukdomar, psykiatri, fysiatri, ortopedi och hudsjukdomar. Det kan dock också vara andra specialiteter.


Hälso- och sjukvården och tandvården för skolelever och yrkesskolelever överförs på landskapets ansvar. Detta inverkar inte på något sätt på själva vården.  Högskolestuderande får sina tjänster från Studenternas hälsovårdsstiftelse.


Skolhälsovården och studerandehälsovården och den tandvård som ingår i den sköts av landskapet, och eleverna och studerandena har ingen frihet att välja tjänsteproducent i fråga om denna vård. Kommunerna kommer dock fortfarande att ha ansvaret för att ordna elev- och studerandevårdens psykolog- och kuratorstjänster. Tandvården för vuxna omfattas däremot av valfriheten, vilket betyder att var och en väljer sin tandklinik själv.

Landskapets affärsverk ansvarar för hemvården för äldre. Äldre och personer med funktionsnedsättning kan också erbjudas en kundsedel eller en personlig budget, som kunden kan använda för att skaffa sådan hjälp som ingår i kundplanen, t.ex. hemvård.

Personer med psykisk ohälsa eller missbruksproblem kan kontakta den egna social- och hälsocentralen eller ta direkt kontakt med landskapets affärsverks tjänsteenhet. Om en person under en längre tid har allvarligare psykisk ohälsa eller missbruksproblem eller om en kund behöver socialvårdstjänster, hänvisar social- och hälsocentralen honom eller henne till landskapets affärsverk, t.ex. en enhet med tjänster för psykisk ohälsa och missbruksproblem.


Det är landskapets affärsverk som ansvarar för rådgivningsbyråerna. Landskapet har möjlighet att besluta att kundsedlar kan beviljas även för rådgivningsbyråtjänster. Då kan privata aktörer bli producenter av sådana tjänster.


Landskapsinvånarna kan välja en offentlig eller privat tandklinik (mun- och tandvårdsenhet) från ingången av 2022. Om en invånare inte har valt tandklinik före den 1 januari 2024, hänvisar landskapet invånaren till den enhet som är bäst tillgänglig för honom eller henne. Vid tandklinikerna får kunderna behövlig mun- och tandvård, precis som nu. Barn och unga får sina mun- och tandvårdstjänster från landskapets affärsverk. Landskapet kan besluta att bevilja kundsedlar för tandreglering. Kundsedlar kan också ges för tandprotetiska behandlingar.


Landskapen ska i en nättjänst upprätta en förteckning över tjänsteproducenterna (landskapets affärsverks tjänsteenheter, social- och hälsocentraler, tandkliniker och eventuella övriga tjänster). I förteckningen ska också ingå uppgifter om kvaliteten på tjänsterna och tillgången till dem. Dessutom tillhandahåller Folkpensionsanstalten en informationstjänst där det finns information om social- och hälsocentralernas och tandklinikernas tjänsteproducenter och de producenter som tillhandahåller tjänster mot kundsedel. De privata tjänsteproducenterna publicerar bland annat beskattnings- och löneuppgifter i informationstjänsten i fråga.

Social- och hälsocentralerna och tandklinikerna ska i en nättjänst ge information om väntetiderna till sina tjänster.

Informationen ska ges också muntligen eller skriftligen, om kunden ber om det.


Nej. Landskapet bestämmer tjänsteproducenten om kunden inte själv väljer tjänsteproducent. Anhöriga är vid behov med när besluten fattas. Landskapet anvisar en social- och hälsocentral och/eller tandklinik till alla som inte själva väljer en sådan.


När det gäller minderåriga kunder väljs tjänsteproducenten av vårdnadshavaren eller en annan laglig företrädare för barnet. Ungdomar som har fyllt 15 år får dock själva välja tjänsteproducent.


Vid behov får kunden stöd för att välja lämpliga producenter för sina social- och hälsovårdstjänster. Alla tjänsteproducenter har en skyldighet att ge sina kunder råd och handledning. I en nättjänst kommer det att finnas jämförelseuppgifter om olika tjänsteproducenter. Dessutom kan kunden få hjälp och stöd från en rådgivningstelefon, en servicehandledare eller en egen kontaktperson. Om kunden inte själv vill välja tjänst, hänvisar landskapet honom eller henne till en lämplig tjänst.


Utgångspunkten är att valfriheten gäller alla kunder. Valfriheten omfattar dock inte vissa tjänster, såsom skol- och studerandehälsovården och barnskyddet. Under institutionsvård får kunden likaså alla sina social- och hälsovårdstjänster vid den enhet där han eller hon vårdas (t.ex. ett sjukhus)


Även landskapens affärsverk och deras bolag har möjlighet att marknadsföra tjänster. Dessutom inverkar kundernas ålder och sjukfrekvens på storleken på de ersättningar som landskapet betalar. Det gör att det lönar sig för företagen att vara intresserade av alla slags kunder.


Landskapet bestämmer på förhand vilka ersättningar som ska betalas till social- och hälsocentralerna och tandklinikerna. I regel är de inte prestationsbaserade, utan betalas på basis av kundantal och behovsfaktorer som definieras i lagen. Tjänsteproducenterna kan inte heller välja kunder. De måste utan urval ta emot alla intresserade kunder, så länge som det maximala antalet kunder inte har uppnåtts.

Landskapet bestämmer på förhand de ersättningar som ska betalas till producenterna för tjänster som tillhandahålls mot kundsedlar beviljade av landskapets affärsverk. När det gäller personlig budget bestämmer landskapets affärsverk budgetens värde individuellt för varje kund. Social- och hälsocentralen bestämmer värdet på den kundsedel som de beviljar och svarar för kostnaderna för den tjänst som tillhandahålls mot kundsedeln.

Tjänsteproducenterna måste registrera sig och uppfylla de krav som satts upp av landskapet. Social- och hälsocentralerna och tandklinikerna ska också ingå avtal med landskapen, och de ska svara för den tjänstehelhet som det avtalats om. Därigenom säkerställs tjänsternas kvalitet och verksamhetens öppenhet.

Tjänsteproducenten ska också offentligt på nätet meddela de uppgifter som krävs samt väntetiderna till tjänsterna.

Läs mera:

Ersättningar till tjänsteproducenterna


De företag som driver social- och hälsocentraler och tandkliniker kan välja var de placerar sina tjänsteenheter. Utifrån internationella erfarenheter kan man dock konstatera att människor i regel väljer ett verksamhetsställe som ligger nära deras hem eller arbetsplats. I den modell som man avser införa i Finland kommer tjänsteenhetens placering inte att ha någon betydande inverkan på verksamhetens lönsamhet. Det beror på att man i de ersättningar som betalas till tjänsteproducenterna beaktar faktorer som inverkar på hurdana tjänster kunderna behöver. Sådana faktorer är t.ex. ålder och sjukfrekvens. Dessutom kan en del av finansieringen betalas som prestationsbaserade ersättningar. På grund av dessa faktorer kan en kund som behöver mycket tjänster vara minst lika lönsam för producenten som en kund som använder endast lite tjänster.


Det stämmer att många social- och hälsocentraler sannolikt kommer att erbjuda sina kunder avgiftsbelagda tilläggstjänster utöver de tjänster som landskapet finansierar. Det väsentliga är dock att alla kunder behandlas likvärdigt i fråga om de tjänster på basnivå som finansieras av landskapet.  Enligt den föreslagna valfrihetslagen hör också specialistläkarkonsultationer och specialistläkarmottagningar till social- och hälsocentralernas ansvar, åtminstone inom specialiteterna inre medicin, pediatrik, geriatrik och ögonsjukdomar. I och med reformen får alla möjlighet att få dessa specialistläkartjänster på ett smidigare sätt än i nuläget.


Det är meningen att kundernas tjänster ska tillhandahållas som helheter, så att landskapets affärsverk svarar för vissa tjänster, såsom socialservice och specialiserad sjukvård. Detta beaktas i finansieringen. När en kund remitteras från social- och hälsocentralen till landskapets affärsverk, görs vid affärsverket en bedömning av vård- och servicebehovet utifrån remissen. Om det på basis av bedömningen och eventuella undersökningar visar sig att en kund inte behöver sådan vård som landskapets affärsverk ansvarar för, hänvisas kunden tillbaka till social- och hälsocentralens tjänster.


Små företag har goda förutsättningar att producera tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget. Dessutom kan social- och hälsocentralerna och landskapens affärsverk komplettera sin egen tjänsteproduktion genom att köpa tjänster från små företag och mikroföretag. Små företag kan driva en social- och hälsocentral genom samarbetsavtal eller ett gemensamt företag. Små företag kan även erbjuda olika slags stödtjänster, såsom städning och mathållning.


Kunden kan välja vilket landskaps affärsverk och vilket av affärsverkets tjänsteenheter han eller hon anlitar. Landskapets affärsverk beviljar kunden en kundsedel eller en personlig budget, om kunden utifrån bedömningen av servicebehovet behöver en tjänst för vilken han eller hon kan få en kundsedel eller en personlig budget. Då kan kunden skaffa tjänster i enlighet med kundplanen från valfri tjänsteproducent.


Det sker inga förändringar i tillgången till brådskande vård. Kunden har fortfarande rätt att söka brådskande vård oberoende av hemkommun eller bostadsort. Vid nödsituationer kan man ringa 112 eller åka till närmaste akutmottagning.


Kunden kan debiteras en kundavgift precis som för närvarande. Kundavgiften för en tjänst kommer att vara lika stor oberoende av om tjänsten tillhandahålls av ett landskapets affärsverk, ett företag eller en organisation. Storleken på kundavgifterna bestäms i lag. Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska genomgå en totalreform, och det arbetet har redan inletts. Kundavgifterna ska förenhetligas och förtydligas. Samtidigt ska man se till att ingen får en oskälig avgiftsbörda. Det är alltid landskapet, och inte tjänsteproducenten, som tar ut kundavgiften.


Kunden förbinder sig till en social- och hälsocentral och en tandklinik för ett halvt år åt gången. Det betyder alltså att kunden kan välja en annan tjänsteproducent tidigast sex månader efter det föregående valet. Kunden har dock rätt att byta social- och hälsocentral eller tandklinik oberoende av denna tidsfrist, om kunden flyttar till en annan bostadsort eller om det finns någon annan grundad anledning. Om kunden på grund av arbete, studier eller fritid tillfälligt vistas på annan ort, kan han eller hon använda sig av en annan tjänsteproducents tjänster. Kunden ska då på förhand meddela landskapet om anlitandet av den tillfälliga tjänsteproducenten.

I fråga om tjänster som skaffas med kundsedel eller personlig budget kan kunden byta tjänsteproducent när han eller hon vill.


Landskapets affärsverk kan bevilja kunden en kundsedel. Den kan kunden använda för att skaffa en tjänst från valfri tjänsteproducent. Kunden kan få en kundsedel, när landskapets affärsverk har bedömt och konstaterat vilka tjänster kunden behöver. Exempelvis kan kunden få en kundsedel för att skaffa hemservice. Då väljer kunden en lämplig producent av hemservice.

En kundsedel innebär inte att kunden rent konkret får pengar eller en sedel i handen eller in på sitt bankkonto. Med kundsedel avses att landskapet ersätter kostnaderna för kundens tjänst upp till ett belopp som framgår av kundsedeln. I sedeln fastställs vilka tjänster den berättigar till och hur mycket de får kosta. Landskapet betalar ersättningen direkt till tjänsteproducenten. Kunden behöver endast betala en kundavgift, som är lika stor för lika tjänster, oberoende av vilken tjänsteproducent som tillhandahåller tjänsten. Om kunden vill, kan han eller hon köpa tilläggstjänster för egna pengar.

Som producent av den tjänst som tillhandahålls mot kundsedeln kan kunden välja en producent som har godkänts av något landskap. Landskapets affärsverk ska informera kunden om de tjänsteproducenter som kunden kan anlita för att få tjänster mot kundsedeln.

Kunden kan alltid vägra att ta emot en kundsedel som erbjuds. Då ser landskapets affärsverk till att kunden får sina tjänster på något annat sätt.

Landskapets affärsverk ska ta kundsedlar i bruk för de tjänster som anges i valfrihetslagen. Kundsedlar ska erbjudas t.ex. för många tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning samt rehabilitering.


Om kunden beviljas en kundsedel eller en personlig budget, betyder det inte att några pengar förs över till kundens konto. Landskapets affärsverk betalar ersättning enligt kundsedeln eller den personliga budgeten direkt till tjänsteproducenten. Kunden måste dock eventuellt betala en kundavgift för tjänsten till landskapet. Den täcker i allmänhet en liten del av de faktiska kostnaderna för tjänsten.


De kundsedlar som beviljas av landskapens affärsverk kommer att ersätta de servicesedlar som i nuläget beviljas av kommunerna. Landskapen ska senast den 1 juli 2020 ta kundsedlarna i bruk åtminstone för de tjänster som anges i lagen.

När valfrihetslagen har trätt i kraft kan kunden använda en servicesedel som kunden tidigare fått så länge som den är i kraft, dock högst i sex månader från det att landskapet har tagit i bruk kundsedlarna. Kunden kan också be om att få använda servicesedeln i högst två år. Landskapet ska i den mån det är möjligt se till att samma tjänsteproducent ger kunden vården och omsorgen även efter att servicesedeln har tagits ur bruk.


En personlig budget är i praktiken en betalningsförbindelse med vilken kunden kan skaffa sådana tjänster som står i kundplanen. För att kunden ska kunna beviljas en personlig budget förutsätts att landskapets affärsverk gör en bedömning av vilka tjänster kunden behöver och gör upp en kundplan för kunden. Innehållet i den personliga budgeten och det belopp som kan användas för tjänsterna fastställs utifrån de tjänster kunden behöver. En personlig budget ska erbjudas äldre personer eller personer med funktionsnedsättning som har ett kontinuerligt och omfattande behov av stöd.

Kunden kan själv besluta varifrån han eller hon skaffar de tjänster som anges i kundplanen, och kunden kan också påverka innehållet i tjänsterna. Därigenom kan kunden välja tjänster som är lämpliga för just honom eller henne. Landskapet betalar ersättningar enligt den personliga budgeten direkt till tjänsteproducenten. Inga pengar förs alltså över till kundens konto.


Ja. Kunden har rätt att vägra ta emot en kundsedel eller en personlig budget. I så fall svarar landskapets affärsverk på annat sätt för produktionen av de social- och hälsovårdstjänster som kunden behöver, antingen genom att producera dem själv eller genom att köpa tjänster från en annan producent.


En personlig budget upprättas antingen för viss tid eller tills vidare. Utfallet av en personlig budget bedöms minst en gång per år och vid behov görs ändringar i den. Den personliga budgeten justeras dessutom om t.ex. kundens livssituation eller hjälpbehov väsentligen förändras. Den personliga budgeten justeras också om det sker stora förändringar i kostnadsnivån.


Den personliga budgeten bestäms utifrån kundplanen så att den täcker de kostnader som behövs. Med den personliga budgeten får kunden alltså de tjänster som anges i kundplanen. Om kunden vill ha tjänster som inte ingår i kundplanen och den personliga budgeten, står kunden själv för kostnaderna för dessa tjänster.


Kostnaderna för färdtjänst kan inkluderas i den personliga budgeten, om det har konstaterats att kunden behöver färdtjänst och han eller hon vill skaffa sådan med den personliga budgeten. Om kunden inte vill inkludera färdtjänst i den personliga budgeten, ser landskapets affärsverk till att kunden får dem på något annat sätt.


Knappast. De sjukförsäkringsersättningar som betalas för besök hos specialistläkare är redan nu ganska små. Arbetsgivarna bekostar även i fortsättningen företagshälsovården för en stor del av den arbetsföra befolkningen. Det är sannolikt människor som behöver mycket tjänster ofta som kommer att ha störst nytta av valfriheten


I glesbygdsområden uppstår det i praktiken inte ett lika stort tjänsteutbud som i städerna. Det kan även finnas områden i Finland där det finns endast en tjänsteproducent. Ingen blir ändå utan tjänster då heller, eftersom det föreskrivits en skyldighet för landskapet att trygga tjänsterna i glesbygdsområden.  En del tjänster kan även erbjudas på nya sätt, t.ex. som nättjänster eller tjänster som ges i kundens eget hem.


Vem som helst kan inte bli tjänsteproducent. Tjänsteproducenten måste finnas med i ett riksomfattande register över tjänsteproducenter inom social- och hälsovården. Där registreras endast de tjänsteproducenter som uppfyller de krav som anges i lagen.

En producent som uppfyller de kriterier som anges i valfrihetslagen kan anmäla sig som social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet. Landskapet godkänner producenterna på basis av anmälan och ingår avtal med dem. Landskapet godkänner också de aktörer som producerar kundsedelstjänster.

Tjänsteproducenternas verksamhet övervakas av en tillstånds- och tillsynsmyndighet. Dessutom är landskapet skyldigt att utöva tillsyn över social- och hälsocentralerna, tandklinikerna och övriga producenter av tjänster som omfattas av valfriheten. Om kunden upplever att det finns brister i tjänsteproducentens tjänster, tillgången till tjänsterna eller bemötandet har kunden rätt att föra ärendet till landskapet för behandling.


Landskapet svarar för att invånarna får de tjänster som de behöver och att tjänster som produceras av olika tjänsteproducenter bildar en smidig och effektiv helhet. Landskapet kan ställa upp villkor för tjänsteproducenterna för att tjänsterna ska bilda fungerande kedjor och helheter.

Landskapets affärsverk svarar för kundens tjänster som helhet, även om affärsverket beviljar kunden en kundsedel för anskaffning av en tjänst från en annan producent. På samma sätt svarar social- och hälsocentralen för kundens tjänster som helhet, även om social- och hälsocentralen köper en del av kundens tjänster från en annan tjänsteproducent.

Med hjälp av kundplanen samordnas de olika tjänster som kunden behöver. Kunden har en enda kundplan, som upprättas vid behov. Kundplanen är en plan över alla kundens social- och hälsovårdstjänster oavsett producent. Landskapets affärsverk eller social- och hälsocentralen i samarbete med andra producenter svarar för att upprätta kundplanen. Alla tjänsteproducenter ska följa kundplanen.


I valfrihetslagen föreskrivs det om en allmän skyldighet till öppenhet och samhällsansvar, som omfattar producenterna av direktvalstjänster och kundsedelstjänster inom social- och hälsovården. Det är inte fråga om en bestämmelse som gäller sektorn i allmänhet. Enligt valfrihetslagen ska de tjänsteproducenter som driver privata social- och hälsocentraler och tandkliniker samt producenterna av kundsedelstjänster årligen offentliggöra uppgifter om sina inkomster, betalda skatter och beskattningsort, vinster och förluster, ledningens löner och arvoden samt hur de uppfyllt samhällsansvaret. I fråga om stora företag gäller bestämmelsen också koncernens uppgifter. Samtliga uppgifter ska finnas tillgängliga i informationssystemen för valfrihet, vilket gör dem lätta att hitta. På detta sätt kan man säkerställa öppenhet och en möjlighet att bedöma bolagens verksamhet.


Människorna uppmuntras på många sätt att delta i utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna. Landskapsinvånarna kan delta i utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna t.ex. genom äldreråd, råd för personer med funktionsnedsättning eller kundråd. Att rösta i landskapsvalet är också ett viktigt sätt att påverka. Kunden kan påverka bl.a. genom sitt val av tjänsteproducent. Kunden har rätt att byta tjänsteproducent.


Kunden har rätt att söka icke-brådskande vård i ett EU- eller EES-land och få ersättning för kostnaderna. För vård som har getts i ett EU- eller EES land eller Schweiz betalar Folkpensionsanstalten i efterhand ersättning för kostnaderna på samma grunder som för privata hälso- och sjukvårdstjänster i Finland. En förutsättning är att vården i fråga hör till tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården i Finland.

I fortsättningen betalas en person som söker vård i ett annat EU-land ersättning för hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som i Finland. När det är fråga om de direktvalstjänster som avses i valfrihetslagen behöver personen inte heller ansöka om något tillstånd eller göra någon anmälan på förhand. En förutsättning för att få ersättning för övriga hälso- och sjukvårdstjänster är en bedömning av vårdbehovet eller en remiss.

De som söker vård utomlands ska fortsatt först betala vård- och resekostnaderna själva. Kostnaderna ersätts i efterhand till det belopp som det skulle ha kostat att ordna motsvarande vård i det landskap som svarar för personens hälso- och sjukvårdstjänster. För personen återstår alltid att betala den kundavgift som i Finland tas ut hos patienter för samma eller motsvarande vård.


Man har strävat efter att reglera jämförbarheten bl.a. på följande sätt:

  • Utgångspunkten är att både offentliga och privata producenter har samma uppgifter (18 §).
  • Både privata och offentliga producenter förpliktas av lika villkor, som det beslutas om i ett förvaltningsbeslut. Villkoren ska vara enhetliga (42 §) samt jämlika och förenliga med proportionalitetsprincipen (44 §).
  • Lika ersättningsgrunder (10 kap.).
  • Prissättningen av interna tjänster som säljs av landskapets affärsverk till en social- och hälsocentral eller servicecentrens tjänster ska vara marknadsmässig (61 §).
  • Både offentliga och privata producenter ska iaktta de allmänna förvaltningslagarna (3 §).
  • Direktvalstjänsterna ska särredovisas i bokföringen (56–57 §) eller också måste det inrättas ett eller flera separata affärsverk för dem (16 §).
  • Alla producenter av direktvalstjänster har samma skyldigheter (54 §).
  • Både offentliga och privata producenter har samma straffrättsliga tjänste- och skadeståndsansvar (75 §).

Endera landskapet utgör det landskap där kunden bor eftersom människan alltid är bokförd någonstans. Den nya valfrihetslagen är dock flexibel på det sättet att du tillfälligt kan växla landskap. Om du på grund av arbete, studier eller fritid tillfälligt vistas på en annan ort, kan du få vård vid en annan tjänsteproducents social- och hälsocentral eller tandklinik, om den tjänsteproducent som du har valt inte har ett verksamhetsställe på orten. I det här fallet ska kunden via en landsomfattande nättjänst eller i övrigt skriftligen göra en anmälan om tillfällig vistelse till landskapet.

Du har också ett annat alternativ. I princip kan du redan från början välja en privat social- och hälsocentral eller tandklinik som har serviceställen i hela landet. I det här fallet alltså servicestället i både det landskap där du bor och det landskap där din stuga finns.  Då kan du fritt använda serviceställen på andra orter i Finland, och du behöver inte då göra någon anmälan.

Om du av landskapet får en kundsedel för någon tjänst (till exempel fysioterapi, hemvård, operation), kan du fritt välja tjänsteproducent i hela landet. Det finns dock en sådan begränsning att tjänsteproducenten ska vara godkänd av ett landskap. Det innebär att producenten ska uppfylla landskapets villkor och kvalitetskrav. Landskapet för en förteckning över tjänsteproducenterna på nätet. Information ges också av landskapets kundrådgivning.

I nödsituationer får brådskande vård alltid sökas hos närmaste hälsovårdscentral eller sjukhus.

Ytterligare information om valfriheten ur kundens synvinkel: