Vanliga frågor om kundens valfrihet

Dessa frågor och svar baserar sig på det utkast till valfrihetslag som offentliggjordes den 19 oktober 2017. Det är möjligt att innehållet i lagen ändras under den fortsatta beredningen. Avsikten är att en regeringsproposition som innehåller det färdiga förslaget till valfrihetslag lämnas till riksdagen i mars 2018. Material som gäller lagutkastet har samlats här.

Det innebär att kunden har rätt att i fråga om social- och hälsovårdstjänster välja tjänsteproducent, tjänsteenhet och den personal som ger vården. Avsikten är att rätten att välja dessa kommer att bli mer omfattande från och med den 1 januari 2020. Enligt utkastet till valfrihetslag kan offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster i fortsättningen ges av aktörer inom offentliga, privata eller tredje sektorn, t.ex. organisationer och stiftelser. Kundavgifterna ska vara lika hos alla tjänsteproducenter. Kunden kan på ett mångsidigare sätt än förut välja tjänsteproducenter efter sin egen situation.

  • I praktiken kan kunden välja vid vilken social- och hälsocentral han eller hon registrerar sig som kund. Dessutom kan kunden välja tandklinik. Kundavgiften är lika stor oberoende av producent. Tjänsteproducenten ska vara godkänd av något landskap och en tillstånds- och tillsynsmyndighet.
  • Kunden kan också beviljas kundsedlar eller en personlig budget, som kunden kan använda för att skaffa de social- och hälsovårdstjänster som behövs enligt kundplanen.
  • Kunden kan också välja ett landskaps affärsverk och tjänsteenheter inom affärsverket, såsom en socialstation och ett sjukhus. Tjänster som produceras av landskapet är t.ex. dess egna social- och hälsocentraler och tandvård, socialservice, specialiserad sjukvård, rådgivningsbyråer, rehabilitering, skol- och studerandehälsovård och vissa andra hälsovårdstjänster.
  • Kunden kan välja vilken personal han eller hon vill få vård av, om det är möjligt och ändamålsenligt med tanke på verksamheten.
  • Kunden kan också söka sjukvård i EU- och EES-länder i enlighet med redan gällande bestämmelser.

Tjänsteproducenterna är de som rent konkret tillhandahåller människorna social- och hälsovårdstjänsterna. En tjänsteproducent kan vara en offentlig eller en privat aktör. Exempelvis en tjänsteproducent som driver en social- och hälsocentral kan vara ett landskaps affärsverk eller ett landskapsägt bolag, ett privat företag, ett andelslag eller en organisation.


Kunden kan välja ett landskaps affärsverk och dess tjänsteenheter.  Landskapets affärsverk är en administrativ helhet, som består av de social- och hälsovårdstjänster som landskapet själv producerar. Hos affärsverket får man t.ex. specialiserad sjukvård, socialservice, rådgivningsbyråtjänster, rehabilitering samt skol- och studerandehälsovård. Affärsverket är också en ekonomisk enhet. Affärsverkets bokföring är åtskild från landskapets övriga verksamhet.

Affärsverkets tjänsteenhet är en helhet som administrativt organiseras av affärsverket. Affärsverkets tjänsteenheter kan vara olika i olika landskap. I tjänsteenheterna kan tillhandahållas en tjänst eller flera olika tjänster. Exempelvis en socialstation eller ett sjukhus kan vara en tjänsteenhet inom affärsverket.

En tjänsteenhet kan ha flera verksamhetsställen. Detta kan t.ex. innebära att en socialstation (tjänsteenhet) har ett verksamhetsställe som erbjuder tjänster inom barnskyddet och ett verksamhetsställe som erbjuder tjänster för personer med funktionsnedsättning. Tjänsterna kan också vara organiserade på ett sådant sätt att man från tjänsteenhetens samtliga verksamhetsställen får alla tjänster som tjänsteenheten erbjuder.

De offentliga social- och hälsocentralernas och tandklinikernas tjänster hör också till landskapens affärsverk. De kan utgöra ett eget affärsverk eller utgöra en del av ett affärsverk som producerar landskapets social- och hälsovårdstjänster. Social- och hälsocentralen och tandkliniken är båda tjänsteenheter, som kan ha flera verksamhetsställen.


De tjänster som social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna (tandklinikerna) erbjuder kallas direktvalstjänster. De kallas så därför att man kan registrera sig direkt som kund vid vilken social- och hälsocentral eller tandklinik man vill. Vilka tjänster de ska erbjuda föreskrivs det om i valfrihetslagen.

Direktvalstjänster är främst primärvårdstjänster, vissa specialistläkarkonsultationer samt rådgivning och handledning inom socialservice. Tandvårdens tjänster hör likaså till direktvalstjänsterna.


Målet är att förbättra tillgången till tjänster och tjänsternas kvalitet samt att sporra landskapen och tjänsteproducenterna att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och verkningsfullt sätt. Då får kunden också hjälp snabbare än i nuläget. Kunden behöver inte vänta lika länge som nu för att få träffa en skötare, läkare eller socialarbetare eller för att få andra tjänster. Kunden får också mångsidigare möjligheter att välja hurdana tjänster han eller hon använder sig av och varifrån han eller hon skaffar dem. Målet är att öka kundens självbestämmanderätt och delaktighet i beslutsfattande som rör kunden och hans eller hennes vård. Man tror att konkurrensen om kunderna mellan tjänsteproducenterna kommer att förbättra verksamhetens kvalitet och ekonomiska effektivitet.


Ja. En patient kan t.ex. välja hälsovårdscentral. Han eller hon kan också använda privata hälso- och sjukvårdstjänster och få FPA-ersättning för kostnaderna för dem. En patient kan också välja vid vilken vårdenhet i Finland han eller hon vill få specialiserad sjukvård. Man kan också söka vård utomlands.  Inom socialservicen har klienterna inte i nuläget någon likadan lagbaserad valmöjlighet.

Mer information om den nuvarande möjligheten att välja vårdenhet:


Avsikten är att lagen ska träda i kraft vid ingången av 2020. Då överförs ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänsterna till landskapet. Efter det erbjuder kommunerna och städerna inte längre social- och hälsovårdstjänster.

  • Enligt utkastet till valfrihetslag kan kunden få tjänster vid en offentlig eller privat social- och hälsocentral från ingången av 2021.
  • Från ingången av 2022 kan kunden få tandvård vid en offentlig eller privat tandklinik (mun- och tandvårdsenhet).
  • Användningen av personlig budget införs den 1 januari 2020.
  • Användningen av kundsedlar införs inom social- och hälsovårdstjänster på basnivå senast den 1 juli 2020 och inom den specialiserade sjukvården senast den 1 januari 2022.
  • Utkastet till valfrihetslag innehåller flera bestämmelser om övergångstider.

När man kan registrera sig som kund beror på enligt vilken tidtabell landskapet ordnar tjänsterna i enlighet med valfrihetslagen. Senast i oktober 2020 ska det vara möjligt att registrera sig som kund hos en social- och hälsocentral.  Om landskapet eller en del av det deltar i pilotförsöken med valfrihet, kan invånarna registrera sig som kunder redan tidigare vid en tidpunkt som landskapet meddelar separat.

Om en invånare inte själv väljer social- och hälsocentral, blir han eller hon till en början kund hos en social- och hälsocentral som drivs av landskapets affärsverk. Invånaren får då meddelande om vilken social- och hälsocentral invånaren blir kund hos på basis av sin bostadsort. Samtidigt meddelas invånaren att han eller hon har rätt att genast byta social- och hälsocentral om han eller hon så vill. Efter att en kund har valt social- och hälsocentral kan han eller hon i regel välja på nytt tidigast sex månader efter sitt föregående val.

Om en landskapsinvånare inte före utgången av 2022 har valt en social- och hälsocentral som ska ansvara för produktionen av hans eller hennes tjänster, ska landskapet hänvisa invånaren till den social- och hälsocentral (offentlig eller privat) inom landskapets område som är bäst tillgänglig för invånaren.

Enligt utkastet till valfrihetslag inleder tandklinikerna sin verksamhet i samtliga landskap den 1 januari 2022. En kund kan välja en offentlig eller privat tandklinik senast från och med oktober 2021. Kunden har möjlighet att välja på nytt tidigast sex månader efter sitt föregående val. Om en kund inte har valt en tandklinik, sparas hans eller hennes uppgifter i landskapets affärsverks uppgifter, men han eller hon blir inte kund där eller i någon tandklinik. Om en invånare inte har valt tandklinik före den 1 januari 2024, får invånaren från ingången av 2024 tjänster vid en tandklinik (offentlig eller privat) som landskapet hänvisar invånaren till på basis av vilken som är bäst tillgänglig för honom eller henne.


Jämfört med nu kommer valfriheten att öka så att kunden får större frihet än för närvarande att välja vilken social- och hälsocentral han eller hon vill anlita för att få hälso- och sjukvårdstjänster av skötare eller läkare samt handledning och rådgivning i fråga om socialservice. Kunden kan dessutom separat välja en tandklinik. Social- och hälsocentralen kan drivas av ett landskapsägt eller privatägt bolag eller av en organisation eller stiftelse. Avsikten är att social- och hälsocentralerna ska erbjuda även specialistläkarmottagningar och kortvarig socialservice.

I social- och hälsocentralernas utbud av socialservice ska ingå sådan handledning och rådgivning som hör till alkohol- och drogarbetet, handledning och rådgivning inom socialservicen i fråga om psykisk hälsa samt psykosocialt stöd till individen och familjen. I socialservicen ingår dessutom sådan social handledning, hemservice, hemvård och rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor som kunden har ett tillfälligt och kortvarigt behov av. Landskapet kan dessutom besluta att även rådgivningsbyråerna för mödra- och barnavård ska ingå i social- och hälsocentralernas tjänster.

Kunden kan välja tjänsteproducent även när kunden beviljas en kundsedel från social- och hälsocentralen, tandkliniken eller landskapets affärsverk. Kunden kan även välja tjänsteproducent om han eller hon beviljats en personlig budget för anskaffning av tjänster.

Kunden kan välja tjänsteproducent inom hela landet. Kundavgiften är lika stor oberoende av vilken producent kunden väljer. Kunden kan också framföra önskemål om vilken personal som ger vården vid det verksamhetsställe som han eller hon har valt.


En del kunder behöver mera social- och hälsovårdstjänster än andra. Då gör man en bedömning av kundens servicebehov och utarbetar en kundplan vid en tjänsteenhet som hör till landskapets affärsverk (t.ex. en socialstation, ett sjukhus eller en enhet med tjänster för personer med funktionsnedsättning). Kunden kan få de tjänster som ingår i kundplanen direkt från affärsverkets tjänsteenhet. Ett annat alternativ är att kunden erbjuds en kundsedel eller en personlig budget för att skaffa tjänster i enlighet med kundplanen. Då kan kunden välja en tjänst som produceras av ett privat företag eller en organisation.


Nej. Landskapets affärsverk kan elektroniskt behandla t.ex. en remiss för specialiserad sjukvård från en läkare vid social- och hälsocentralen. Efter det hänvisas kunden till den vård som han eller hon behöver. Landskapets affärsverk ska också konkret tillhandahålla socialvårdstjänster i anslutning till social- och hälsocentralerna. Då kan man på samma ställe göra en helhetsbedömning av vilka tjänster kunden behöver. Efter det hänvisas kunden till den socialservice som han eller hon har konstaterats behöva.


Vid social- och hälsocentralerna erbjuds rådgivning och handledning inom socialservicen.

I anslutning till social- och hälsocentralerna finns också personal inom socialservicen som är anställda av landskapet. Landskapet ska ha en eller flera grupper bestående av en socialarbetare, andra yrkesutbildade personer inom socialvården och vid behov yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som arbetar i social- och hälsocentralernas lokaler. Därigenom kan landskapets personal erbjuda socialservice och göra bedömningar av servicebehovet vid social- och hälsocentralerna. Kunden behöver således inte alltid besöka en tjänsteenhet som hör till landskapets affärsverk för att få socialservice eller en bedömning av servicebehovet.

Om en kund behöver tjänster i större utsträckning eller om tjänsten kräver ett myndighetsbeslut, hänvisas kunden till landskapets affärsverk. Myndighetsbeslut kan inte fattas vid social- och hälsocentralerna. Kunden kan också hänvisas till kamratstöd som erbjuds av organisationer, om kunden inte har behov av egentliga social- och hälsovårdstjänster.


Avsikten är att det från den 1 januari 2022 ska tillhandahållas specialistläkartjänster inom specialiteterna inre medicin, pediatrik, geriatrik och ögonsjukdomar vid social- och hälsocentralerna. Vid social- och hälsocentralerna kan det också tillhandahållas andra specialistläkartjänster, om landskapet så beslutar.


Skolhälsovården och studerandehälsovården och den tandvård som ingår i den ska ordnas av landskapen, och eleverna och studerandena har ingen frihet att välja tjänsteproducent i fråga om denna vård. Kommunerna kommer dock fortfarande att ha ansvaret för att ordna elev- och studerandevårdens psykolog- och kuratorstjänster. Tandvården för vuxna omfattas däremot av valfriheten, vilket betyder att var och en väljer sin tandklinik själv.

Landskapets affärsverk ansvarar för hemvården för äldre. Äldre och personer med funktionsnedsättning kan också erbjudas en kundsedel eller en personlig budget, som kunden kan använda för att skaffa sådan hjälp som ingår i kundplanen, t.ex. hemvård.

Personer med psykisk ohälsa och personer med missbruksproblem kan kontakta den egna social- och hälsocentralen eller ta direkt kontakt med landskapets affärsverks tjänsteenhet. Om en person under en längre tid har allvarligare psykisk ohälsa eller missbruksproblem eller om en kund behöver socialvårdstjänster, hänvisar social- och hälsocentralen honom eller henne till landskapets affärsverk, t.ex. en enhet med tjänster för psykisk ohälsa och missbruksproblem.


Det är landskapets affärsverk som ansvarar för rådgivningsbyråerna. Landskapet kan besluta att bevilja kundsedlar även för rådgivningsbyråtjänster. Då kan även privata aktörer producera sådana tjänster.


Landskapsinvånarna kan välja en offentlig eller privat tandklinik (mun- och tandvårdsenhet) från ingången av 2022. Om en invånare inte har valt tandklinik före den 1 januari 2024, hänvisar landskapet invånaren till den enhet som är bäst tillgänglig för honom eller henne. Vid tandklinikerna får kunderna behövlig mun- och tandvård, precis som nu. Mun- och tandvårdstjänsterna för barn och unga tillhandahålls av landskapets affärsverk. Landskapet kan besluta att bevilja kundsedlar för tandreglering. Kundsedlar kan ges även för tandprotetiska behandlingar.


Landskapet ska ha en nättjänst där det finns en förteckning över alla tjänsteproducenter (landskapets affärsverks tjänsteenheter, privata social- och hälsocentraler, tandkliniker och producenter av tjänster som skaffas med kundsedel). I förteckningen ska också ingå uppgifter om kvaliteten på tjänsterna och tillgången till dem.

Social- och hälsocentralerna och tandklinikerna ska i nättjänsten ge information om de faktiska väntetiderna till tjänsterna.

Informationen ska på begäran ges kunden också muntligt eller skriftligt.


Nej. Landskapet bestämmer tjänsteproducenten om kunden inte själv väljer tjänsteproducent. Anhöriga är vid behov med och fattar beslutet. Landskapet anvisar en social- och hälsocentral och/eller tandklinik till alla som inte själva väljer en sådan.


När det gäller minderåriga kunder väljs tjänsteproducenten av vårdnadshavaren eller en annan laglig företrädare för barnet. Ungdomar som har fyllt 15 år får dock själva välja tjänsteproducent.


Vid behov får kunden stöd för att välja lämpliga producenter för sina social- och hälsovårdstjänster. Alla tjänsteproducenter har en skyldighet att ge sina kunder råd och handledning. I en nättjänst kommer det att finnas jämförelseuppgifter om olika tjänsteproducenter. Dessutom kan kunden få hjälp och stöd från en rådgivningstelefon, en servicehandledare eller en egen kontaktperson. Om kunden inte själv vill välja tjänst, hänvisar landskapet honom eller henne till en lämplig tjänst.


Utgångspunkten är att valfriheten gäller alla kunder. Undantag förekommer i fråga om enskilda tjänster. Valfriheten omfattar t.ex. inte skol- och studerandehälsovården eller barnskyddet. Under institutionsvård får kunden likaså alla sina social- och hälsovårdstjänster vid den enhet där han eller hon vårdas (t.ex. ett sjukhus) Om institutionsvården pågår i över en månad, avbryts social- och hälsocentralens ansvar för tjänsteproduktionen.


Landskapet bestämmer på förhand vilka ersättningar som ska betalas till social- och hälsocentralerna och tandklinikerna. I regel är de inte prestationsbaserade, utan betalas på basis av kundantal och behovsfaktorer som definieras i lagen. Tjänsteproducenterna kan inte heller välja kunder. De måste utan urval ta emot alla intresserade kunder, så länge som det maximala antalet kunder inte har uppnåtts.

Landskapet bestämmer på förhand de ersättningar som ska betalas till producenterna för tjänster som tillhandahålls mot kundsedlar beviljade av landskapets affärsverk. När det gäller personlig budget bestämmer landskapets affärsverk budgetens värde individuellt för varje kund. Social- och hälsocentralen bestämmer värdet på den kundsedel som de beviljar och svarar för kostnaderna för den tjänst som tillhandahålls mot kundsedeln.

Tjänsteproducenterna måste registrera sig och uppfylla de krav som satts upp av landskapet. Social- och hälsocentralerna och tandklinikerna ska också ingå avtal med landskapen, och de ska svara för den tjänstehelhet som det avtalats om. Därigenom säkerställs tjänsternas kvalitet och verksamhetens öppenhet.

Tjänsteproducenten ska också offentligt på nätet meddela de uppgifter som krävs samt väntetiderna till tjänsterna.


Även landskapens affärsverk och deras bolag har möjlighet att marknadsföra tjänster. Dessutom inverkar kundernas ålder och sjukfrekvens på storleken på de ersättningar som landskapet betalar. Det gör att det lönar sig för företagen att vara intresserade av alla slags kunder.


De företag som driver social- och hälsocentraler och tandkliniker kan välja var de placerar sina tjänsteenheter. Utifrån internationella erfarenheter kan man dock konstatera att människor i regel väljer ett verksamhetsställe som ligger nära deras hem eller arbetsplats. I den modell som man avser införa i Finland kommer tjänsteenhetens placering inte att ha någon betydande inverkan på verksamhetens lönsamhet.  Det beror på att man i de ersättningar som betalas till tjänsteproducenterna beaktar faktorer som inverkar på kundernas servicebehov, såsom ålder och sjukfrekvens. Dessutom kan en del av finansieringen betalas som prestationsbaserade ersättningar. Landskapen kan i ersättningarna också beakta lokala förhållanden, såsom de socioekonomiska förhållandena i ett område. På grund av dessa faktorer kan en kund som behöver mycket tjänster vara minst lika lönsam för producenten som en kund som använder endast lite tjänster.


Det stämmer att många social- och hälsocentraler sannolikt kommer att erbjuda sina kunder avgiftsbelagda tilläggstjänster utöver de tjänster som landskapet finansierar. Det väsentliga är dock att alla kunder behandlas likvärdigt i fråga om de tjänster på basnivå som finansieras av landskapet.  Enligt den föreslagna valfrihetslagen hör också specialistläkarkonsultationer och specialistläkarmottagningar till social- och hälsocentralernas ansvar, åtminstone inom specialiteterna inre medicin, pediatrik, geriatrik och ögonsjukdomar. Därmed får alla i och med reformen möjlighet att få specialistläkartjänster på ett smidigare sätt än i nuläget.


Det är meningen att kundernas tjänster ska tillhandahållas som samordnade helheter, så att landskapets affärsverk svarar för vissa tjänster, såsom socialservice och specialiserad sjukvård. Detta beaktas i finansieringen. När en kund remitteras från social- och hälsocentralen till landskapets affärsverk, görs vid affärsverket en bedömning av vårdbehovet utifrån remissen. Om det på basis av bedömningen och eventuella undersökningar visar sig att en kund inte behöver sådan vård som landskapets affärsverk ansvarar för, hänvisas kunden tillbaka till social- och hälsocentralens tjänster.


Små företag har goda förutsättningar att producera tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget. Dessutom kan social- och hälsocentralerna och landskapens affärsverk komplettera sin egen tjänsteproduktion genom att köpa tjänster från små företag och mikroföretag. Små företag kan vara producenter för social- och hälsocentraler som underleverantörer eller genom samarbetsavtal eller gemensamma företag. Små företag kan även erbjuda stödtjänster som hör till hemservicen, såsom städning och mathållning.


Kunden kan välja hos vilket landskaps affärsverk och vilket av affärsverkets tjänsteenheter han eller hon uträttar sitt ärende. Landskapets affärsverk beviljar vid behov kunden en kundsedel eller en personlig budget. Då kan kunden skaffa tjänster i enlighet med kundplanen från valfri tjänsteproducent.


Det sker inga ändringar i tillgången till brådskande vård. Rätten att söka brådskande vård oberoende av hemkommun eller bostadsort ändras inte. Vid nödsituationer kan man ringa 112 eller åka till närmaste akutmottagning.


Kunden kan debiteras en kundavgift precis som för närvarande. Kundavgiften för en tjänst kommer att vara lika stor oberoende av om tjänsten tillhandahålls av ett landskapets affärsverk, ett företag eller en organisation. Storleken på kundavgifterna bestäms i lag. Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ska genomgå en totalreform, och det arbetet har redan inletts. Kundavgifterna ska förenhetligas och förtydligas. Samtidigt ska man se till att ingen får en oskälig avgiftsbörda. Det är alltid landskapet, och inte tjänsteproducenten, som tar ut kundavgiften.


Kunden förbinder sig till en social- och hälsocentral och en tandklinik för ett halvt år åt gången. Det betyder alltså att kunden kan välja en annan tjänsteproducent tidigast sex månader efter det föregående valet. Kunden har dock rätt att byta social- och hälsocentral eller tandklinik oberoende av denna tidsfrist, om kunden flyttar till en annan bostadsort eller om det finns någon annan grundad anledning. Om kunden på grund av arbete, studier eller fritid tillfälligt vistas på annan ort, kan han eller hon använda sig av en annan tjänsteproducents tjänster. Kunden ska då på förhand meddela landskapet om anlitandet av den tillfälliga tjänsteproducenten.

I fråga om tjänster som skaffas med kundsedel eller personlig budget kan kunden byta tjänsteproducent när han eller hon vill.


Landskapets affärsverk kan bevilja kunden en kundsedel. Med kundsedeln kan kunden välja en tjänsteproducent att anlita för att få en viss tjänst. Kunden kan få en kundsedel, om landskapets affärsverk har gjort en bedömning av kundens servicebehov och konstaterat vilka tjänster kunden behöver. Exempelvis kan kunden få en kundsedel för att skaffa hemservice. Då väljer kunden en lämplig producent av hemservice.

En kundsedel innebär inte att kunden rent konkret skulle få pengar eller en sedel i handen eller in på sitt bankkonto. Med kundsedel avses en förbindelse av landskapet att ersätta kostnaderna för en tjänst som tillhandahålls kunden upp till ett värde som framgår av kundsedeln. I sedeln fastställs tjänsterna och den maximala kostnaden för dem. Landskapet betalar ersättningen direkt till tjänsteproducenten. Kunden behöver endast betala en kundavgift, som är lika stor för lika tjänster, oberoende av vilken tjänsteproducent som tillhandahåller tjänsten. Värdet på kundsedeln täcker den tjänst som skaffas med kundsedeln. Om kunden vill, kan han eller hon köpa tilläggstjänster för egna pengar.

Som producent av den tjänst som tillhandahålls mot kundsedeln kan kunden välja en producent som har godkänts av något landskap. Landskapets affärsverk ska i sin nättjänst ge kunderna information om tjänsteproducenterna. Informationen ska på begäran ges kunden muntligt eller skriftligt.

Kunden kan alltid vägra att ta emot en kundsedel som erbjuds honom eller henne. Då ska landskapets affärsverk se till att kunden får tjänsterna på något annat sätt.

Landskapets affärsverk ska ta kundsedlar i bruk i de tjänster som anges i valfrihetslagen. Kundsedlar ska erbjudas t.ex. för många tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning, rehabilitering samt vissa kirurgiska ingrepp.


Om kunden beviljas en kundsedel eller en personlig budget, betyder det inte att några pengar förs över till kundens konto. Landskapets affärsverk betalar ersättning enligt kundsedeln eller den personliga budgeten direkt till tjänsteproducenten. Kunden måste dock betala en eventuell kundavgift för tjänsten till landskapet. Den täcker i allmänhet en liten del av kostnaderna för tjänsten.


De kundsedlar som beviljas av landskapens affärsverk kommer att ersätta de servicesedlar som i nuläget beviljas av kommunerna. Landskapen ska senast den 1 juli 2020 ta kundsedlarna i bruk inom de tjänster där servicesedlar nu används. Landskapen ska senast den 1 januari 2022 ta kundsedlarna i bruk inom vissa tjänster som gäller den specialiserade sjukvården.


En personlig budget är en tjänstehelhet som anges i kundplanen och ett fastslaget penningbelopp som kan användas för anskaffning av tjänstehelheten.  För att kunden ska kunna beviljas en personlig budget förutsätts att landskapets affärsverk gör en bedömning av servicebehovet och gör upp en kundplan för kunden. På basis av dessa fastställs innehållet i den personliga budgeten och det belopp som kan användas för tjänsterna.

Kunden kan själv besluta varifrån han eller hon skaffar de tjänster som ingår i kundplanen. Kunden kan också påverka innehållet i tjänsterna. Därigenom kan kunden välja tjänster efter sin personliga situation. Landskapet betalar ersättningar enligt den personliga budgeten direkt till tjänsteproducenten. Inga pengar förs alltså över till kundens konto.


Ja. Kunden har rätt att vägra ta emot en kundsedel eller en personlig budget. I så fall svarar landskapets affärsverk på annat sätt för produktionen av de social- och hälsovårdstjänster som kunden behöver, antingen genom att producera dem själv eller genom att köpa tjänster från en annan producent.


En personlig budget gäller antingen för viss tid eller tills vidare. Utfallet av en personlig budget ska bedömas årligen och vid behov ska ändringar göras i den. Den personliga budgeten justeras dessutom om t.ex. kundens livssituation eller hjälpbehov väsentligen förändras. Den personliga budgeten justeras också om det sker stora förändringar i kostnadsnivån.


Den personliga budgeten bestäms utifrån kundplanen så att den täcker de kostnader som behövs. Om kunden vill ha tjänster som inte ingår i kundplanen och den personliga budgeten, står kunden själv för kostnaderna för dessa tjänster.


Knappast. De sjukförsäkringsersättningar som betalas för besök hos specialistläkare är redan nu ganska små. En stor del av den arbetsföra befolkningen kommer även i fortsättningen att omfattas av företagshälsovård som finansieras av arbetsgivaren. Det är sannolikt människor som behöver mycket tjänster ofta som kommer att ha störst nytta av valfriheten.


I glesbygdsområden kan det inte uppstå ett lika stort tjänsteutbud som i städerna. I Finland kan det även finnas områden där det i praktiken finns endast en tjänsteproducent. Ingen blir ändå utan tjänster då heller, eftersom det föreskrivits en skyldighet för landskapet att trygga tjänsterna i glesbygdsområden. En del tjänster kan även erbjudas på nya sätt, t.ex. som nättjänster eller tjänster som ges i kundens eget hem.


Vem som helst kan inte bli tjänsteproducent. Tjänsteproducenten måste finnas med i ett riksomfattande register över tjänsteproducenter inom social- och hälsovården. Där registreras endast de tjänsteproducenter som uppfyller de krav som anges i lagen.

En tjänsteproducent som finns i registret kan anmäla sig som social- och hälsocentral eller mun- och tandvårdsenhet. Landskapet godkänner producenterna på basis av anmälan och ingår avtal med dem.

Tjänsteproducenternas verksamhet övervakas av en tillstånds- och tillsynsmyndighet. Dessutom är landskapet skyldigt att utöva tillsyn över social- och hälsocentralerna, tandklinikerna och övriga producenter av tjänster som omfattas av valfriheten.


Landskapet svarar för att invånarna får de tjänster som de behöver och att tjänster som produceras av olika tjänsteproducenter bildar en smidig och effektiv helhet. Landskapet kan i fråga om samordningen av tjänsterna och servicekedjorna ställa upp villkor som tjänsteproducenten måste uppfylla.

Landskapets affärsverk svarar för kundens tjänster som helhet, även om affärsverket beviljar kunden en kundsedel för anskaffning av en tjänst från en annan producent. På samma sätt svarar social- och hälsocentralen för kundens tjänster som helhet, även om social- och hälsocentralen köper en del av kundens tjänster från en annan tjänsteproducent.

Ett viktigt redskap vid samordningen av en enskild kunds tjänster är kundplanen, som baserar sig på kundens servicebehov. Kundplanen innehåller en plan över alla kundens social- och hälsovårdstjänster oavsett producent. En aktör (landskapets affärsverk eller en social- och hälsocentral) svarar för att utarbeta planen i samarbete med andra producenter utifrån kundens behov. Alla tjänsteproducenter ska följa kundplanen.


I valfrihetslagen föreskrivs det om en allmän skyldighet till öppenhet och samhällsansvar. Dessa skyldigheter gäller de tjänsteproducenter som driver social- och hälsocentraler och tandkliniker samt de tjänsteproducenter som tillhandahåller tjänster mot kundsedel eller enligt en personlig budget. Det är inte fråga om en bestämmelse som gäller sektorn i allmänhet. Enligt valfrihetslagen ska de tjänsteproducenter som driver privata social- och hälsocentraler och tandkliniker samt producenterna av kundsedelstjänster årligen offentliggöra uppgifter om sina inkomster, betalda skatter och beskattningsort, vinster och förluster, ledningens löner och arvoden samt hur de uppfyllt samhällsansvaret. I fråga om stora företag gäller bestämmelsen också koncernens uppgifter. Samtliga uppgifter ska finnas tillgängliga i informationssystemen för valfrihet, vilket gör dem lätta att hitta. På detta sätt kan man säkerställa öppenhet och en möjlighet att bedöma bolagens verksamhet.


Människorna uppmuntras på många sätt att delta i utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna.  Landskapsinvånarna kan delta i utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna t.ex. genom äldreråd, råd för personer med funktionsnedsättning eller kundråd. Att rösta i landskapsvalet är också ett viktigt sätt att påverka. Kunden kan påverka bl.a. genom sitt val av tjänsteproducent. Kunden har rätt att byta tjänsteproducent.


Kunden har rätt att söka icke-brådskande vård i ett EU- eller EES-land och få ersättning för kostnaderna. För vård som har getts i ett EU- eller EES land eller Schweiz betalar Folkpensionsanstalten i efterhand ersättning för kostnaderna på samma grunder som för privata hälso- och sjukvårdstjänster i Finland. En förutsättning är att vården i fråga hör till tjänsteutbudet inom hälso- och sjukvården i Finland.

I fortsättningen ska en person som söker vård i ett annat EU-land betalas ersättning för hälsovårdstjänster på samma grunder som i Finland. När det är fråga om de direktvalstjänster som avses i valfrihetslagen behöver personen inte heller ansöka om något tillstånd eller göra någon anmälan på förhand. En förutsättning för att få ersättning för övriga hälsovårdstjänster är en bedömning av vårdbehovet eller en remiss.

De som söker vård utomlands ska fortsatt först betala vård- och resekostnaderna själva. Kostnaderna ska bli ersatta i efterhand till det belopp som det skulle ha kostat att ordna motsvarande vård i det landskap som svarar för personens hälsovårdstjänster. För personen återstår alltid att betala den kundavgift som i Finland tas ut hos patienter för samma eller motsvarande vård.


Man har strävat efter att reglera jämförbarheten bl.a. på följande sätt:

  • Utgångspunkten är att både offentliga och privata producenter har samma uppgifter (18 §).
  • Lika villkor, som det beslutas om i ett förvaltningsbeslut. Villkoren ska vara enhetliga (42 §) samt jämlika och förenliga med proportionalitetsprincipen (44 §).
  • Lika ersättningsgrunder (7 kap.)
  • Prissättningen av interna tjänster som säljs av landskapets affärsverk till en social- och hälsocentral eller servicecentrens tjänster ska vara marknadsmässig (61 §).
  • Både offentliga och privata producenter ska iaktta de allmänna förvaltningslagarna (3 §).
  • Direktvalstjänsterna ska särredovisas i bokföringen (56–57 §) eller också måste det inrättas ett eller flera separata affärsverk för dem (16 §).
  • Alla producenter av direktvalstjänster har samma skyldigheter (54 §).