Vanliga frågor om landskapsreformen

Personalen, landskapen och statliga styrningen

Varje landskap har ett landskapsfullmäktige som svarar för landskapets verksamhet och ekonomi och som utövar den högsta beslutandemakten i landskapet. Fullmäktigeledamöterna och suppleanterna väljs vid landskapsvalen. Landskapsfullmäktiges mandatperiod är fyra år.

Landskapsfullmäktige tillsätter landskapsstyrelsen och landskapets övriga organ, och det väljer en landskapsdirektör. Landskapsstyrelsen leder landskapets verksamhet, ekonomi och förvaltning. Landskapsdirektören som lyder under landskapsstyrelsen leder landskapets förvaltning, skötseln av ekonomin och den övriga verksamheten.

Landskapslagen innehåller bestämmelser om landskapsfullmäktiges uppgifter. Landskapsfullmäktige beslutar bland annat om landskapsstrategin, landskapets förvaltningsstadga samt om landskapsbudgeten och ekonomiplanen.


Landskapsfullmäktige beslutar om grundandet av ett eller flera affärsverk i landskapet. Landskapets affärsverk är en del av landskapet.

Affärsverket ska producera social- och hälsovårdstjänster och andra tjänster som särskilt föreskrivs för det, och det ska dessutom sköta andra uppgifter som landskapet anvisat det. Affärsverket svarar för den utövning av offentlig makt som servicen förutsätter. Affärsverket ska även förse landskapet med sakkunnigstöd i skötseln av uppgifterna som hör till landskapet. Förvaltningsstadgan innehåller noggrannare bestämmelser om affärsverkets uppgifter.

Landskapsfullmäktige beslutar bland annat om affärsverkets verksamhetsmässiga och ekonomiska målsättningar, samordnandet av servicesystemet, andra serviceproduktionsförutsättningar och -förpliktelser samt om affärsverkets investeringsplaner.


På landskapsmyndigheterna tillämpas bl.a. förvaltningslagen, språklagen och samiska språklagen, på basis av vilka landskapsinvånarnas språkliga rättigheter tryggas på samma sätt som de tryggats i fråga om kommunala myndigheter. Landskapslagen innehåller en särskild föreskrift om ett påverkansorgan för minoritetsspråk och ett påverkansorgan för samiskan (27 §)Lagen om ordnande av social- och hälsovården innehåller dessutom en särskild föreskrift (6 §) om servicespråket, som tryggar bl.a. kundens och patientens rätt att använda antingen finska eller svenska, att bli hörd och få handlingar på sitt eget språk även då det är annat än landskapets språk.


I lagstiftningen som gäller landskapens uppgifter förpliktas landskapen till att ordna vissa tjänster i samarbete så att ett landskap svarar för tjänsterna i ett visst område. Inom social- och hälsovården skapas fem samarbetsområden med universitetssjukhusenheter samt specialtjänster inom socialvården. Vilka landskap som hör till vilket samarbetsområde ska fastställas genom statsrådets förordning. Samarbetet baserar sig på ett lagstadgat samarbetsavtal med vars hjälp man samordnar servicen i regionen. Samarbetsavtalet ska godkännas av landskapsfullmäktige i de landskap som ingår i området.


Staten finansierar tjänsterna och skötseln av landskapets uppgifter. Genom statlig ekonomisk styrning säkerställs att landskapens ekonomi hålls balanserad och att de klarar av att sköta sina uppgifter. En stark statlig styrning säkerställer dessutom att människornas grundläggande rättigheter tillgodoses och att tjänsterna samordnas på ett kundorienterat sätt. En stark styrning behövs också inom informationsförvaltning och IKT-tjänster. Styrningen av landskapen sker bland annat via en del som gäller landskapens ekonomi i planen för de offentliga finanserna och en investeringsplan. Dessa föreskrivs det om i landskapslagen.

Landskapen har självstyre. Landskapets invånare och landskapsfullmäktige, som valts av invånarna, har en genuin möjlighet att fatta beslut om landskapets verksamhet och ekonomi. Detta genomförs också genom att statlig finansiering ges som en allmän statsandel utan öronmärkning. Landskapet har omfattande beslutanderätt t.ex. när det gäller organiseringen av tjänsternas produktionsstruktur.


Personal som övergår till landskapen

Personalen övergår med stöd av lagen om införandet i landskapets tjänst eller till anställning hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller i vilken landskapen har bestämmande inflytande i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse, dvs. som gamla anställda. De bevarar de rättigheter och skyldigheter som gäller för arbets- eller tjänsteförhållandet vid tidpunkten för överföringen. 

Den visstidsanställda personalen övergår i den nya arbetsgivarens tjänst för den tid anställningsförhållandet på viss tid varar.

Den nya arbetsgivaren är skyldig att iaktta bestämmelserna i de arbets- eller tjänstekollektivavtal som gäller vid tidpunkten för överföringen och som varit bindande för den tidigare arbetsgivaren ända till utgången av avtalsperioden. Efter att avtalsperioden löpt ut tillämpas det kollektivavtal som är bindande för den nya arbetsgivaren.

Det utfärdas inte några skilda bestämmelser om uppsägningsskyddet för personalen. På den personal som överförs tillämpas sedvanligt uppsägningsskydd.

Principen om överlåtelse av rörelse tillämpas oberoende av i vilken ordning landskapsorganisationer grundas. En person kan således i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse övergå antingen i landskapets tjänst eller direkt till anställning hos en sammanslutning som ingår i en landskapskoncern eller i vilken landskapen har bestämmande inflytande. Ifall sammanslutningen grundas först efter att landskapen redan inlett sin verksamhet, övergår personen i fråga först i landskapets tjänst och sedan vidare i sammanslutningens tjänst. I dessa fall betraktas både övergången i landskapets tjänst och från landskapet vidare i sammanslutningens tjänst som överlåtelse av rörelse. Bestämmelserna om överlåtelse av rörelse som utarbetas i samband med landskapsreformen ska iakttas ända till slutet av 2020.

Personal som överförs inom staten

Vid personöverföringar mellan statens ämbetsverk tillämpas principerna i 5 a–5 c § i statstjänstemannalagen. Huvudregeln är då att tjänsterna och de tjänstemän som utnämnts till tjänsterna överförs till samma ämbetsverk som uppgifterna överförs till. Tjänstemännen överförs till de ämbetsverk där de uppgifter som överförts utgör minst hälften av deras faktiska arbetsuppgifter. Tjänstemän som utnämnts till ett tjänsteförhållande för viss tid övergår till anställning hos den nya arbetsgivaren för den tid tjänsteförhållandet varar. 

 


Personalens tilläggspensionsskydd bevaras, eftersom bolaget är skyldigt att ordna det med stöd av lagen om införande.

 


Personalens pensionsskydd organiseras av Keva. Det grundläggande pensionsskyddet är det samma för alla, och det påverkas inte av reformen.


I den framtida arbetsfördelningen kommer staten bland annat att svara för underhållet och utvecklandet av rättsstaten, tryggandet av de grundläggande rättigheterna samt tillsynen över jämställdheten och det allmännyttan. Staten har i denna egenskap fortfarande flera rikstäckande tillstånds- och tillsynsuppgifter, liksom även uppgifter som har ett samband med övervakningen av lagligheten hos kommunernas och landskapens verksamhet. Dessa statliga uppgifter koncentreras till en ny myndighet med rikstäckande behörighet och regionala enheter och verksamhetsställen.


I den regeringsproposition som är på remiss föreslås det att man inrättar en ny myndighet, Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Enligt propositionen ska man till den nya myndigheten koncentrera merparten av de uppgifter som hittills skötts av regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, som föreslås bli nedlagda, samt en del av de uppgifter som hittills skötts av närings-, trafik- och miljöcentralerna, som också föreslås bli nedlagda.  

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska svara för de tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter som särskilt föreskrivs för den i lag inom följande uppgiftsområden: social- och hälsovårdsområdet, undervisnings- och kulturväsendet, miljöområdet och arbetarskyddet. Den nya myndigheten ska alltså övervaka bland annat social- och hälsovården, hälsoskyddet, småbarnspedagogiken, undervisningsväsendet, arbetarskyddet, miljöskyddet och naturvården. Dessutom kommer myndigheten att ha andra rättssäkerhets- och tillsynsuppgifter, av vilka de viktigaste är kommunernas och landskapens laglighetsövervakning, tillsynen över tillväxttjänster och räddningsväsendet, näringstillsynen, lönegarantiuppgifter, civiltjänstcentralens uppgifter och en mångfald av olika rättsskyddsuppgifter som gäller medborgarna.


Landskaps- och social- och hälsovårdsreformen förändrar kommunens roll och uppgifter. Finansministeriet har tillsatt en parlamentarisk arbetsgrupp och en sakkunniggrupp för Framtidens kommun. Detta arbete ska på basis av en parlamentarisk beredning resultera i en vision om framtidens kommun 2030. Målet är att definiera kommunens roll, uppgifter och ställning i förhållande till de nya självstyrande områdena. Fokus ligger på kommunens roll vid främjandet av välfärden, livskraften, företagsamheten och sysselsättningen samt på förstärkningen av kommundemokratin. Nödvändiga lagstiftningsändringar och behoven att ändra på kommunpolitiken på längre sikt kartläggs också under arbetets gång.

Sakkunnigarbetsgruppen bereder projektet i enlighet med riktlinjerna från den parlamentariska arbetsgruppen, den ser till att parlamentariska arbetsgruppen tillställs mellanrapporter, grundläggande utredningar och en vision om framtidens kommun och bereder till nödvändiga delar lagstiftningsförslag som kan utgöra underlaget för eventuella regeringspropositioner.

En mellanrapport Scenarier och visioner för framtidens kommun 2030 publicerades i februari 2017.

Mera information om projektet: vm.fi/sv/framtidens-kommun

 


I lagen om införandet av reformen föreskrivs om ett temporärt organ som ska tillsättas i landskapen under bildningsfasen.

Ett temporärt organ ska väljas i varje landskap efter att lagen om införande trätt i kraft sommaren 2017. Landskapsförbundet, kommunerna, sjukvårdsdistrikten, specialomsorgsdistrikten, räddningsverket, närings-, trafik- och miljöcentralerna samt arbets- och näringsbyråerna inom landskapet kommer överens om det temporära organets sammansättning, och organet tillsätts av landskapsförbundet.  

Det temporära organet bereder inledandet av landskapets verksamhet och förvaltning ända tills landskapsfullmäktige valts. Beredningsorganets beslutandemakt har begränsats och det kan enbart fatta tidsbestämda beslut.

 


Landskapslagen föreskriver om invånarnas deltagnings- och påverkningsmöjligheter. Invånarna har rösträtt i landskapsvalet och röstningsrätt i folkomröstning i ett landskap, samt bland annat rätt att göra initiativ i ärenden som gäller landskapets verksamhet.

Landskapsfullmäktige svarar för att invånarna har mångsidiga och effektiva deltagningsmedel till sitt förfogande. Dessa möjligheter bör tas i beaktande och preciseras i landskapsstrategin. Landskapet kan främja invånarnas delaktighet och påverkningsmöjligheter bl.a. genom att ordna diskussionsmöten och invånarråd samt genom att engagera invånarna i planeringen och utvecklandet av tjänsterna. 


Landskapsdirektören väljs av landskapsfullmäktige. Det första landskapsvalet förrättas i samband med presidentvalet i oktober 2018 och landskapsfullmäktige inleder sin mandatperiod i januari 2019.


Enligt utkastet till en landskapslag leds landskapet av en landskapsdirektör i egenskap av tjänsteinnehavare. Landskapsdirektörens ställning motsvarar kommundirektörens, bl.a. i det hänseendet att landskapsfullmäktige kan avskeda landskapsdirektören på grund av bristande förtroende.

 


Landskapslagen innehåller bestämmelser om inledandet av utvärderingsförfarandet för landskapet om landskapets ekonomiska situation uppfyller kriterierna i lagen.

Då utvärderingsförfarandet inleds begränsas även landskapets beslutandemakt för en bestämd tid. Efter att utvärderingsförfarandet inletts får landskapet inte längre fatta sådana beslut som kan ha betydande och långvariga ekonomiska konsekvenser. På förslag från utvärderingsgruppen kan man inleda en landskapsindelningsutredning och i sista hand även en utredning om sammanslagning av landskap.


Enligt lagen om finansiering av landskapen kan landskap som drabbats av ekonomiska problem beviljas statlig lån eller statsborgen. Vid långvariga ekonomiska svårigheter kan man bevilja statligt understöd om det är nödvändigt för att trygga servicen i landskapet.

 


Sjukvårdsdistriktens, specialomsorgsdistriktens och landskapsförbundens underskott ska enligt lagen om införande vara täckta före 2019.

 


Landskapet och kommunerna i området kan komma överens om att överföra uppgifter till landskapet om uppgiften ingår i de branscher om vilka det föreskrivs i landskapslagen och om kommunerna finansierar uppgifterna. Enskilda kommuner kan således inte komma överens om uppgiftsöverföringar med landskapet, utan överföringen förutsätter ett avtal med samtliga kommuner inom området. Lagen föreslås dessutom ha en särskild bestämmelse som skulle göra det möjligt att överföra byggnadstillsynen. Även i det fallet ska överföringen gälla hela området och kommunerna ska finansiera skötseln av uppgiften.


Egendom, kommunalekonomin och utvärdering av landskapen

Ja. De preliminära kommunspecifika konsekvenserna finns på Statsandelen för kommunal basservice -websidan. För att underlätta tolkningen av de kommunspecifika konsekvenserna har det publicerats en simulator för statsandelar. Genom att använda simulatorn kan man följa med hur kommunernas ekonomi förändras under reformens olika skeden och bedöma hur besluten inverkar i kommunens ekonomi efter att reformen är klar.


Strukturen hos och kriterierna för statsandelssystemet för den kvarvarande kommunala basservicen är till stora delar likadana som i dagsläget. Det nuvarande systemet har ju nyligen förnyats så att det trädde i kraft 2015. De s.k. sote-baserade delarna av kriterierna, såsom sjukligheten och åldersgrupperna på över 16 år, samt en del av de övriga kriteriernas kostandsandelar har överförts på landskapen, vilket betyder att förskolepedagogiken, förskole- och grundskoleåldersgrupperna samt en del av de övriga kriteriernas kostnadsandelar blev kvar i det kommunala systemet. Dessutom gjorde man vissa ändringar till inkomstutjämningssystemet så att det motsvarar de förändrade omständigheterna (en betydande del av skatteintäkterna överfördes till finansieringen av landskapen). Noggrannare specifikationer om statsandelssystemet finns på alueuudistus.fi-sidorna.

Finansieringen av kommunerna har säkrats, förutom genom mindre kriterieändringar, i sista hand genom förändringsutjämningsarrangemang som i regel är varaktiga. Ändringen i kommunernas finansieringsbalans kommer att vara högst +/- 100 euro per invånare även efter övergångsperioden (dvs. från och med 2023).  Avkastningen på en kommunal skatteprocent är i genomsnitt 180 euro/invånare och minst 108 euro/invånare. Förändringen som följer av social- och hälsovårdsreformen är klart lägre än intäkterna av en procent kommunalskatt.

Det väsentliga är att den kommunala ekonomin är i balans innan reformen träder i kraft, eftersom balanseringsmedlen är mera begränsade i fortsättningen. Å andra sidan kommer kostnadstrycket att minska i och med att social- och hälsovårdsuppgifterna tas bort från kommunerna.

 


På lokaler, lösöre och avtal som ägs av frivilliga social- och hälsovårdssamkommuner tillämpas samma principer som på lokaler och lösöre som ägs av kommunen. Detta betyder i praktiken att dessa samkommuner blir s.k. fastighetssamkommuner då deras egentliga verksamhet överförs till landskapet.


Finansieringen av kommunerna påverkas av flera olika faktorer då reformen träder i kraft. Man kan inte säga kategoriskt att de kommuner som haft kontroll på sina social- och hälsovårdskostnader antingen vinner eller förlorar i det nya läget. Det slutliga resultatet påverkas förutom av nivån av social- och hälsovårdsutgifterna även av kostnadsnivån för uppgifterna som lämnar i kommunen, beloppet av statsandelarna som överförs i förhållande till behovsfaktorer och kostnader, beloppet av skatteinkomsterna som överförs med hänsyn till skillnaderna i kommunalskatteintäkterna, de s.k. automatiska förändringarna i utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna samt på de föreslagna kriterieändringarna i statsandelssystemet.

Det väsentliga med tanke på finansieringsbalansen är kommunens finansiella balans redan innan social- och hälsovårdsreformen inletts. Eftersom de balansändringar i finansieringen som beror på social- och hälsovården kommer att begränsas genom utjämningsarrangemang till högst +/- 100 euro per invånare, är det viktigt att ekonomin redan i utgångsläget är i god balans.

Om kommunens ekonomi redan från början har en klar obalans så räcker inte ens en positiv ändring på 100 euro/invånare nödvändigtvis till att återställa balansen, då man tar i beaktande de inskränkta marginalerna (i genomsnitt 60 % av budgeten överförs till landskapen).

 


Kostnaderna som överförs från social- och hälsovården, inkl. miljö- och hälsoskyddet, samt räddningsväsendet uppgår sammanlagt till 17,4 miljarder euro netto (enligt uppskattningar från 2017).

Av inkomsterna överförs de s.k. sote-baserade statsandelarna (bl.a. sjuklighet och bestämningsgrunderna per senioråldersgrupp), totalt 5,8 miljarder euro, en del av samfundsskatteintäkterna, totalt 0,5 miljarder euro samt en andel av kommunalskatteintäkterna som motsvarar 12,47 procentenheter, totalt 11,1 miljarder euro (enligt uppskattningar för år 2017).


Kostnaderna för social- och hälsotjänsterna och tjänsterna som lämnas i kommunen varierar stort på grund av flera olika faktorer. Kommunen kan påverka en del av dessa faktorer, andra bara till vissa delar.

Inkomsterna som överförs från kommunerna för finansiering av landskapen motsvarar inte alltid de kommunspecifika kostnaderna för skatteinkomsternas och statsandelarnas del. Största delen av inkomsterna som överförs består av kommunalskatteinkomster. För att kommuninvånarnas skattegrader inte ska differentieras alltför mycket sänks kommunalskattegraderna i samtliga kommuner lika mycket (uppskattning för år 2017 12,47 procent). På så sätt hålls skatteprocentsvariationen på den nuvarande nivån. Eftersom kommunalskatteintäkterna varierar stort mellan olika kommuner, kommer även beloppet av den överförda kommunalskatten att variera.

Överföringen av samfundsskatten genomförs genom en sänkning av kommunernas samfundsskatteandel (hela kommunandelen), vilket betyder att kommuner med stora samfundsskattebelopp påverkas mest.

Statsandelarna bestäms enligt kalkylmässiga grunder, inte enligt kommunernas verkliga utgifter. Kalkylmässiga grunder i regel baserar sig på de genomsnittliga enhetskostnaderna för vissa faktorer (t.ex. någon sjukdom etc.). Kommunen kan producera sin service antingen till ett billigare eller dyrare pris än de kalkylerade bestämningsgrunderna, i vilket fall skillnaden kan utgöra nettovinst för kommunen.  Detta är en väsentlig aspekt som har ett samband med statsandelssystemets sporrande effekt och rättvishet.

Överföringen av skatteinkomster medför förutom olika stora överföringar av skatteinkomster per kommun även "automatiskt" vissa betydande kommunspecifika ändringar på grund av utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna. Ändringarna beror i regel på sänkningen av den s.k. utjämningsgränsen (=genomsnittliga kalkylerade skatteinkomster) då största delen av skatteinkomsterna tas bort från kommunerna och utjämningssystemet. Detta leder bland annat till att de kommuner som nuförtiden får ett stort utjämningstillägg får ett proportionellt sett mindre utjämningstillägg i fortsättningen. Ändringarna i utjämningssystemet är neutrala i fråga om förhållandet mellan staten och kommunerna.

De ovan nämnda kommunspecifika förändringarna i finansieringsbalansen har lindrats till betydande delar med hjälp av de nämnda kriterieförändringarna och utjämningsarrangemang.


De lokaler som används av den kommunala primärvården, specialiserade sjukvården, socialväsendet och räddningsväsende lämnar i kommunens ägo. Landskapet och kommunen ingår ett tidsbundet hyresavtal för övergångsperioden (minst 3 år) om lokaler som ägs av kommunen. Efter att övergångsperioden löpt ut ska landskapet besluta vilka lokaler det fortfarande vill ha i sin besittning med stöd av hyresavtalet.

Hyran som landskapet betalar under övergångsperioden ska täcka de rimliga kapitalkostnaderna för hyresobjektet, liksom även underhållskostnaderna. Statsrådet ger en förordning beträffande övergångsperiodens hyra.


Landskapet hyr de kommunägda lokaler som används av social- och hälsovården och räddningsväsendet åtminstone i tre års tid, dvs. till utgången av 2021. Användningen av lokalerna beror sedan på de beslut som landskapet fattar i fråga om sitt servicenätverk och sina lokaler. Frågan kommer dessutom att påverkas av valfrihetslagstiftningen som ännu är under beredning. Det är emellertid sannolikt att lokalitetsanvändningen förändras i framtiden, eftersom blotta förändringen i fråga om verksamhetspraxis och digitaliseringen leder till stora förändringar inom social- och hälsovården, och dessa förändringar är oberoende av sote-reformen.

Regeringen har som mål att hitta sådana lösningar som gör det möjligt att minimera den kommunalekonomiska belastning åt enskilda kommuner som kan följa av lokaler som lämnar utan användning.

Det har publicerats en rapport om fastighetsrelaterade risker i december 2016. Rapporten återfinns på adress: tietokayttoon.fi


Ingen ersättning betalas. Egendomen som finansierats av kommuninvånarna fördelas i och med överföringen av organiseringsansvaret mellan kommunen och lanskapet, egendomen följer med andra ord verksamheten. Egendomen är fortfarande i invånarnas, dvs. serviceanvändarnas bruk.

Frågor som gäller inlösensersättning har behandlats i allmänna motiveringen till regeringspropositionen, punkt 3.2. Alternativ.

 


Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten, specialomsorgsdistrikten och landskapsförbunden överförs direkt till landskapen med stöd av lagen, vilket betyder att även deras tillgångar, åtaganden och förpliktelser överförs till landskapen.

Det kommunägda lösöre som används vid verksamhet som ankommer på landskapet, dvs. möbler, anordningar, materiel samt immateriella rättigheter och andra tillstånd överförs till landskapet. Vad gäller aktier som ägs av kommunen kommer aktier i sådana aktiebolag som kommunnen äger i avsikt att producera socia- och hälsovårdstjänster att överföras.


Egendomsöverföringen har i princip en negativ inverkan på kommunernas resultaträkning.  Eftersom det är fråga om en exceptionellt stor förändring inom organiseringen av offentlig service är det motiverat att täcka borttagningen av samkommunandelarna och lösöret från kommunens balansräkning bokföringsmässigt utan resultatverkningar genom att sänka på kommunens grundkapital.

Minskning av grundkapitalet betyder att förlust som i samband med överlåtelsen realiserats i bokföringen inte behöver täckas med tilläggsinkomster, utan att underskottet till denna del täcks i bokföringen som överföringar mellan poster i det egna kapitalet. På så sätt skulle borttagningen av samkommunandelarna och lösöret inte orsaka förändringar i de kumulerade under- eller överskotten i kommunernas balansräkningar, utan effekten skulle riktas engångsmässigt mot kommunens självförsörjningsgrad.


Kommunernas egna skuldåtaganden förblir oförändrade, men kommunernas ansvar för sjukvårdsdistriktens och specialsjukvårdsdistriktens skulder upphör, vilket betyder att kommunernas koncernskulder minskar. Kommunernas relativa skuldsättning ökar, men förändringarna i basservicens statsandelssystem garanterar, att kommunerna kan sköta sina lån också i framtiden.


Ministeriet kan inleda ett förfarande om

1) landskapskoncernens årsbidrag har varit negativt i två år utan prövningsberoende förhöjning av finansieringen i enlighet med 7 § i lagen om finansiering av landskapen, eller

2) penningflödet inom landskapskoncernens verksamhet och investeringar varit negativt i två räkenskapsperioder i följd, eller

3) nyckeltalet för landskapskoncernens lånetäckningsbidrag är mindre än 1 under två räkenskapsperioder i rad. Lånetäckningsbidraget beräknas enligt en formel där ränteutgifterna tilläggs till årsbidraget i resultaträkningen och summan divideras med de årliga lånetäckningsutgifterna, dvs. ränteutgifterna och amorteringarna.

Finansministeriet kan inleda ett förfarande på basis av de ovan nämnda kriterierna. Eftersom inledandet av landskapets verksamhet kan ta tid och eftersom det oundvikligen också uppstår oförutsedda problem, föreslås till övergångsbestämmelserna en föreskrift om att granskningsperioden på två räkenskapsperioder inleds först från nyckeltalen som beräknas utifrån bokslutet för åren 2020–2021.

Dessutom föreslås ett ovillkorligt kriterium som alltid inleder förfarandet. Finansministeriet bör inleda ett utvärderingsförfarande om landskapet beviljats i 7 § i lagen om finansieringen av landskap avsett prövningsberoende statsbidrag. Utvärderingsförfarandet inleds inte automatiskt som prövningsberoende statsbidrag åren 2019–2023, utan först från och med 2024.

Utvärderingsförfarandet kan, förutom på basis av ekonomiska grunder, enligt lagen om ordnandet av social- och hälsovården även inledas på social- och hälsovårdsministeriets initiativ om landskapets förmåga att ordna social- och hälsovårdstjänsterna uppenbart äventyrats.