FI SV

Ofta ställda frågor om reformen av strukturerna i den specialiserade sjukvården och jourverksamheten i socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen

Statsminister Juha Sipiläs regering har i regeringsprogrammet kommit överens om en regional reform av den specialiserade sjukvården. Den ska vara till stöd för reformen av social- och hälsovården och genomförandet av landskapsreformen från och med ingången av år 2020.

Syftet med reformerna är att säkerställa jämlik, trygg service för social- och hälsovårdens klienter och garantera att det finns tillräcklig kompetens inom en vårdenhet som erbjuder tjänster. Därför är det nödvändigt att koncentrera vissa hälso- och sjukvårdsfunktioner enbart till sjukhus med jour dygnet runt. På detta vis kan man säkerställa patientsäkerheten och en tillräcklig personal. Så kan vi också dämpa kostnadsstegringen.

Syftet är också att främja jämlik tillgång till socialvård och dess tillgänglighet vid sidan av hälso- och sjukvård både under och utanför tjänstetid. Syftet är också att allt bättre kunna svara på klientens behov på ett klientorienterat och helhetsbetonat sätt samt att se till att människor får stöd i sin egen dagliga miljö.


Med brådskande vård avses omedelbar bedömning och vård som krävs på grund av akut insjuknande, skada, försvårad långvarig sjukdom eller nedsatt funktionsförmåga och som inte kan skjutas upp utan att sjukdomen eller skadan förvärras. Man ska kunna få brådskande vård under alla tider på dygnet. Den brådskande vården omfattar också psykosocialt stöd, vilket yrkesutbildade inom social- och hälsovården tillhandahåller gemensamt.


Avsikten är att den mest krävande specialistjouren erbjuds vid 12 enheter med omfattande jour, av vilka fem är universitetssjukhus som ger den allra mest krävande vården. Dessa finns i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Kuopio och Uleåborg. De sju andra centralsjukhusen med omfattande jour skulle finnas i Lahtis, Villmanstrand, Björneborg, Seinäjoki, Jyväskylä, Joensuu och Rovaniemi. På de här sjukhusen finns det i fortsättningen omfattande jour dygnet runt inom flera specialiteter och inom primärvård samt socialjour. Mun- och tandvård ingår i dygnetruntjouren så att nattjouren är koncentrerad till universitetssjukhusen. Vid en enhet med omfattande jour ska det också finnas beredskap att hantera specialfall. De ska kunna stödja andra jourenheter, liksom samjourerna dygnet runt på de övriga centralsjukhusen.

Restiden till närmaste sjukhus med omfattande jour skulle för hälften av finländarna vara under 30 minuter och för 80 procent under 50 minuter.


De nuvarande centralsjukhusen fortsätter sin verksamhet. De finns i Kotka, S:t Michel, Nyslott, Tavastehus, Vasa, Karleby, Kajana och Kemi. Vid dem skulle det ordnas samjour dygnet runt inom primärvård och specialiserad sjukvård, vilken ska innehålla jour inom de specialiteter som vanligast behövs och socialjour samt jour inom mun- och tandvård enligt behov. Vissa krävande operationer skulle koncentreras till sjukhus med omfattande jour. Vid dem ordnas i fortsättningen samjour dygnet runt inom primärvård och specialiserad sjukvård, vilken ska innehålla jour inom de specialiteter som vanligast behövs och socialjour samt jour inom mun- och tandvård enligt behov.

På mindre sjukvårdsenheter, såsom regionsjukhus, läggs vissa funktioner ner. Social- och hälsovårdsministeriet kan bevilja undantagstillstånd för jour dygnet runt inom primärvård eller akutmedicin, ifall sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde lägger fram det motiverat och enhälligt.

Invånarna får fortfarande närservice inom hälso- och sjukvård på sin egen hälsostation. Verksamheten på jourenheter med omfattande jour dygnet runt förutsätter att det görs lättare för befolkningen att få brådskande vård på hälsocentraler också kvällar och veckoslut. Det här har varit ett problem särskilt i stora städer.


Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska enspråkiga kommuner och samkommuner för sjukvårdsdistrikt ordna hälso- och sjukvård på kommunens eller samkommunens språk. Tvåspråkiga kommuner och samkommuner som omfattar tvåspråkiga eller både finsk- och svenskspråkiga kommuner ska ordna hälso- och sjukvård på finska och svenska så att klienterna eller patienterna blir betjänade på det språk de väljer.

Bestämmelser om patientens och klientens rätt att använda, bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska samt om hans eller hennes rätt till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheterna finns i språklagen. Enligt 44 § i hälso- och sjukvårdslagen kan ett sjukvårdsdistrikt som hör till ett visst specialupptagningsområde avtala med ett sjukvårdsdistrikt som hör till ett annat

specialupptagningsområde om samarbete när det gäller specialiserad sjukvård, ifall det här är nödvändigt för att tillgodose de finsk-, svensk- respektive samiskspråkiga patienternas språkliga rättigheter. Det här breddar möjligheterna att erbjuda service på olika språk.

Om en läkare eller en tandläkare anser att en person behöver specialiserad sjukvård kan personen fritt välja enhet inom den kommunala specialiserade sjukvården. Personen kan också välja en kommunal hälsocentral och den hälsostation som har ansvar för hans eller hennes primärvård. Det här ger patienten större valfrihet också i valet av servicespråk.

Att de språkliga rättigheterna förverkligas i praktiken kan tryggas bland annat genom att man kräver att personalen uppvisar tillräckliga språkkunskaper och genom att utarbeta broschyrer och rådgivningsmaterial på bägge nationella språken och vid behov på andra språk.


På ett sjukhus som sköter förlossningar ska det finnas minst 1 000 förlossningar per år, och dessutom ska sjukhuset uppfylla kvalitetskraven i jourförordningen. På detta sätt vill vi trygga säkerheten och en god vård också i nödsituationer för både mamman och det nyfödda barnet.

Social- och hälsovårdsministeriet har gett tidsbestämda dispenser för förlossningar på S:t Michels centralsjukhus och Kajanalands centralsjukhus fram till den 2020 och Länsi-Pohja centralsjukhus fram till den 2018. Det är möjligt att bevilja undantag beträffande antalet på 1 000 förlossningar, ifall sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde enhälligt lägger fram saken för social- och hälsovårdsministeriet och de övriga förutsättningarna för förlossningsverksamhet, såsom en kirurgisk jour som bakgrundsstöd, uppfylls.


Ett viktigt syfte med reformen är uttryckligen att förbättra patientsäkerheten. Det lyckas när de uppgifter inom den specialiserade sjukvården som kräver specialkunnande samlas i större enheter utan att man prutar på närservice av god kvalitet. Patientsäkerheten ökar bland annat genom att exempelvis de vårdteam som behövs för operationer bygger på sin kompetens med praktiska erfarenheter, när det utförs många operationer i samma enhet.


Arbetsfördelningen inom den specialiserade sjukvården mellan de nuvarande fem universitetscentralsjukhusen revideras så att vissa uppgifter i fortsättningen inte sköts på alla fem platser. Enligt arbetsfördelningen sköter en del av universitetssjukhusen i fortsättningen vissa uppgifter inom den specialiserade sjukvården riksomfattande. Exempel på sådana uppgifter är bland annat organtransplantationer och svåra brännskador.


Koncentrationen av jourverksamheten (jourenheterna inom den specialiserade sjukvården) till större enheter förutsätter att det görs lättare för befolkningen att få brådskande vård på hälsocentraler också kvällar och veckoslut. Det här har varit ett problem särskilt i stora städer. Avsikten med att öka antalet brådskande mottagningar är också att motverka stockningar inom samjouren och därmed förbättra patient- och klientnöjdheten.


Det viktigaste är att man snabbt ringer till nödcentralen, oberoende av var man är, och nödcentralen ser till att en akutsjukvårdsenhet skickas till hemmet. Förstavårdarna tar reda på vad som är problemet och inleder vid behov vården genast. Vården eller behandlingen fortsätter i ambulansen och patienten förs direkt till det sjukhus där han eller hon får den nödvändiga vården.

Det rätta sättet är att ringa nödnumret 112 i alla allvarliga sjukdomsfall, olycksfall och olyckor.


I vårt land med långa avstånd är det viktigt att man sörjer för tillgången till brådskande vård också i glest bebyggda områden. På en primärvårdsmottagning för brådskande vård bedöms läget, och patienten kan flyttas till en plats för fortsatt vård, när patientsäkerheten och platsen för den fortsatta vård som behövs har säkerställts. Mottagningstjänster för brådskande vård ska enligt förslaget också ordnas kvällar och veckoslut om det finns behov bland befolkningen. Det här är nytt jämfört med nuläget.

Den prehospitala akutsjukvården fungerar också i fortsättningen som närservice. Den prehospitala akutsjukvården tryggar för sin del bedömningen av en patients vårdbehov och inledandet av brådskande vård. Man får kontakt med den prehospitala akutsjukvården genom att ringa nödnumret 112.

Se också svaret på fråga 2.


I hälso- och sjukvårdslagen definieras en central för prehospital akutsjukvård som en uppgift för ett sjukvårdsdistrikt inom de fem specialupptagningsområdena. Uppgifterna fastställs separat i förordningen om prehospital akutsjukvård. Ansvaret för att organisera den prehospitala akutsjukvården ligger hos de tjugo samkommunerna för sjukvårdsdistrikt. En central för prehospital akutsjukvård, som upprätthålls av de fem specialupptagningsområdena, har som uppgift att samordna verksamheten för den prehospitala akutsjukvården i sjukvårdsdistrikten i sitt område och ge anvisningar för den.

Planeringen av den prehospitala akutsjukvården göras inom större områden än ett enskilt sjukvårdsdistrikt, för att den prehospitala akutsjukvården ska kunna fungera i gott samarbete med enheter som tillhandahåller brådskande jourtjänster inom social- och hälsovård. Den här planeringen leds och samordnas vid centralerna för prehospital akutsjukvård. Tills social- och hälsovårdsreformen träder i kraft (1.1.2020) ansvarar samkommunerna för sjukvårdsdistrikten emellertid för ordnandet av den prehospitala akutsjukvården inom sina områden.

Centralerna för prehospital akutsjukvård ansvarar för läkarjouren inom den prehospitala akutsjukvården i sina områden. En central för prehospital akutsjukvård beslutar också om läkarhelikopterverksamheten i sitt specialupptagningsområde och samordnar patientflytten som hör till den prehospitala akutsjukvården i sitt område. Dessutom har centralerna för prehospital akutsjukvård till uppgift att utveckla och underhålla datasystemen och att ansvara för samordningen av hälsovårdsväsendets larmanvisningar till Nödcentralsverket.

 


Jatkossa ensihoitopalvelu järjestetään entistä tiiviimpänä osana sosiaali- ja terveydenhuoltoa. Vuoden 2020 alusta lähtien ensihoidon järjestämisvastuussa ovat maakunnat.  Ensihoidon monituottajamalli on tarkoitus säilyttää. Samaan aluejakoon perustuva pelastustoimen rakenneuudistus mahdollistaa myös pelastustoimen toimimisen palveluntuottajana.

Jokaisen yliopistosairaalan yhteydessä toimii ensihoitokeskus, joka järjestää muun muassa ensihoitolääkärin ympärivuorokautisen päivystyksen. Ensihoitokeskukset toimivat verkottuneesti ja muodostavat valtakunnallisen kokonaisuuden, joka ohjaa ja johtaa koko ensihoitopalvelua ja hätäkeskuksia.  Tarkoitus on, että ensihoitoyksiköt palvelevat yli maakuntarajojen. Tarvittaessa potilas kuljetetaan lääketieteellisin perustein tarkoituksenmukaisimpaan hoitopaikkaan.

Ensihoito on tulevaisuudessakin ihmisten lähipalvelu, jonka järjestämisessä otetaan huomioon maakuntien olosuhteet, päivystävien sairaaloiden työnjako ja väestön erilaiset palvelutarpeet. Tavoitteena on, että ensihoidon hyvä palvelutaso säilyy, vaikka ihmiset ikääntyvät ja tarvitsevat enemmän palveluja. Se edellyttää, että ensihoidon ja pelastustoimen voimavarat hyödynnetään nykyistä tehokkaammin.  Uusi toimintamalli mahdollistaa myös varautumisen erilaisiin yhteiskunnan häiriötilanteisiin maakuntia suuremmilla alueilla.


I samband med reformen är syftet att stärka tillgången till socialvårdens jourtjänster, klientsäkerheten, kvaliteten och verkan.   Ett ytterligare syfte är att förbättra klientens serviceprocess mellan social- och hälsovården för att klienten ska kunna garanteras ändamålsenlig och rättidig service. Patienten och klienten har bättre möjligheter att få den helhetsmässiga bedömning som motsvarar hans eller hennes behov och samtidigt den nödvändiga brådskande social- och hälsovården. På så sätt får människorna vid behov kontakt med socialvården också utanför tjänstetid och exempelvis i samband med sjukhusbesök.

Strävan är att klienterna inom socialjouren ska ges bättre vägledning till fortsatt service, konkret stöd för beslutsfattande och att tillgången till fortsatt service  säkerställs.


Socialvårdsjouren ska vara tillgänglig både i samband med jourenheten för omfattande hälsovård dygnet runt och i samband med samjouren för specialiserad sjukvård samt vid behov i samband med annan service. Det är också möjligt att för enheter som ordnar samjour bestämma om koordinering och ansvar för ändamålsenlig organisering av annan regional socialjour. Då man överväger hur regionens socialjour ska ordnas i fortsättningen ska man se till att alla klienter får tillgång till socialjour enligt lagstiftningens krav.

På alla enheter som erbjuder jour ska det också finnas tillräckliga resurser och kunskaper när det gäller frågor om socialvård.


I enheter med omfattande jour och i anslutning till de nuvarande centralsjukhusen kommer i fortsättningen också socialjour att ordnas. Verksamheten förutsätter närvaro av jourhavande anställda på sjukhusen. Lagen kräver inte att all socialjour flyttas till sjukhusen, utan verksamheten ska fortfarande kunna ordnas också i en egen enhet eller exempelvis i en enhet som är gemensam med polisen. Eftersom en stor del av jourarbetet görs på andra ställen än på det fasta verksamhetsstället måste man också se till att det finns tillräcklig beredskap för det här. Verksamheten bör ordnas så att den tillhandahåller de tjänster som lagen föreskriver regionalt på ett ändamålsenligt sätt.

De kommuner som ligger i ett område med hälso- och sjukvårdsjour dygnet runt är ansvariga för att ordna socialjour.


Samarbetsmöjligheterna ökar när man ser till att det finns tillräckligt med personal inom socialjouren. Efter reformen är det lättare för nödcentralerna att få tag på de rätta aktörerna också under tjänstetid. På det sättet minskar ärendena via nödcentralerna, när också klienterna får kontakt med personalen inom socialjouren bättre än tidigare. Samarbetet med polisen kan fortsättas såsom hittills och man kan sprida goda samarbetsförfaranden till ställen där de ännu inte är i bruk. Den prehospitala sjukvården är ett samarbete med polisen och nödcentralerna som fortfarande fungerar.


Med hjälp av gemensam verksamhet stärker man jourens möjlighet att verka i tid också när det uppstår flera joursituationer samtidigt. När man genomdriver strukturella reformer måste man alltid se till att verksamheten planeras så att man kan fullgöra de lagstadgade skyldigheterna. Reformen erbjuder goda möjligheter till det här. Det är möjligt att utnyttja olika slags lösningsmodeller med hänsyn till de lokala förhållandena.


I reformen har vi fäst särskild uppmärksamhet på att klienternas och patienternas behov ska noteras bättre redan när behovet av vård eller service första gången bedöms inom social- och hälsovården också i situationer när man bedömer icke-brådskande vård. Syftet är att den yrkesutbildade personalen inom social- och hälsovården ska fungera allt bättre tillsammans i allt sitt arbete och att man på så sätt ska kunna minska behovet av jourbesök om natten.


De anställda inom såväl socialvården som hälsovården står ofta i sitt arbete inför situationer där en klient inte blir hjälpt bara genom deras egen kompetens utan de behöver hjälp av den andra yrkeskåren.

Många uppgifter av jourkaraktär innehåller traumatiserande och utmanande situationer, och för att behandla dem behöver personalen specifika färdigheter och yrkeskompetens. För att kunna ta itu med utmanande situationer behöver personalen ofta möjligheter till tväradministrativ konsultation vid sidan av det professionella stödet från det egna förvaltningsområdet.

Gemensamt producerad jourverksamhet ökar kompetensen och kännedomen om det arbete de andra utför och underlättar på så sätt identifieringen av behoven inom det andra området samt begäran om professionell hjälp när det behövs. Med hjälp av samarbete stärks också enheternas möjligheter att få resurser. På så sätt tryggas bland annat möjligheten att lättare bilda ett arbetspar i situationer när enbart kompetensen inom det egna området inte räcker till.