Vanliga frågor om bolagisering av social- och hälsotjänster

Regeringen vill säkerställa verklig valfrihet och en modell med flera producenter. I landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård ska det därför ingå bestämmelser enligt vilka det vid sidan av de offentliga social- och hälsotjänsterna ska finns tillräckligt mycket privata tjänster och tjänster från tredje sektorn.  Privata producenter och producenter med organisationsbakgrund gör produktionen mångsidigare. De sporrar den offentliga produktionen till bättre kvalitet och kostnadseffektivitet samt nya innovativa sätt att betjäna.


Grunden för verksamhet där producenterna är flera är bestämmelserna om konkurrensneutralitet. Sakkunniga från arbets- och näringsministeriet och konkurrens- och konsumentverket deltar i beredningen av dem. De privata och offentliga tjänsteleverantörerna omfattas av så lika principer som möjligt. För att säkerställa detta ska det föreskrivas om offentliga och privata tjänsteleverantörers registrering som producenter enligt lika villkor och om tillsynen av producenterna.


Landskapet har till uppgift att sörja för att människorna har tillgång till social- och hälsotjänster på ett skäligt avstånd. För att fullgöra denna uppgift används också metoder av nya slag. I till exempel glest bebyggda områden ska tillgången till service även säkerställas med elektroniska och ambulerande tjänster. Vidare har landskapet en skyldighet att också själv producera tjänster för att tillräcklig tillgång till förmånliga tjänster ska kunna säkerställas.  Landskapet producerar offentliga social- och hälsotjänster för invånarna även i fall där sådana annars inte finns att tillgå. Så kan det vara t.ex. om det i glesbygden inte finns flera tjänsteproducenter som omfattas av valfriheten och som klienten kan välja mellan.


Regeringens mål är att även små och medelstora företag ska kunna vara verksamma på marknaden. I sin landskapsstrategi ska landskapet även besluta om en strategi för produktionen av tjänsterna. Där bör små och medelstora företags möjlighet att erbjuda tjänster beaktas.

Regeringen överväger också särskilda konkurrensregler. Med stöd av dem skulle man på ett effektivare sätt än i nuläget kunna vidta åtgärder om ett företag i ett visst område håller på att få en alltför dominerande ställning t.ex. till följd av företagsköp.

Regeringen har som mål att marknaden ska utvidgas på ett kontrollerat sätt och att det ska skapas en sund marknad. Landskapet i egenskap av den som har organiseringsansvaret ser till att hela landskapets tjänster ordnas på ett sådant sätt att både effekten och kostnadseffektiviteten är så stor som möjlig. Landskapens egna produktionsbolag säkerställer för sin del att det finns konkurrens och ett mångsidigt utbud.


Enligt regeringens riktlinje ska landskapen bolagisera de social- och hälsotjänster som de erbjuder på marknadsmässiga villkor.  Så lika principer som möjligt ska gälla för både privata och offentliga producenter av de tjänster som omfattas av den direkta valfriheten. Landskapets bolag är offentligt ägda bolag. Bolagiseringen innebär alltså inte privatisering.


Nej. Regeringens riktlinjer gäller enbart landskap. Skyldigheten att bolagisera beror på Europeiska unionens lagstiftning. En registrerad förening kan på samma sätt som ett aktiebolag vara tjänsteproducent i fråga om tjänster som landskapet finansierar och som omfattas av valfriheten. Om en organisation får understöd av Penningautomatföreningen eller andra former av statsunderstöd för allmännyttig verksamhet, bolagiserar eller överför många organisationer sin avgiftsbelagda serviceverksamhet till en separat förening eller stiftelse för tydlighetens skull. När organisationens avgiftsbelagda verksamhet konkurrerar på marknaden är denna lösning att rekommendera ur EU-rättens synvinkel.


Bolagiseringsskyldigheten baserar sig på Europeiska unionens regler för statligt stöd och tolkningen av dessa regler i en situation där man i Finland har beslutat att införa en omfattande valfrihet för klienten och patienten. Enligt dessa regler ska den offentliga, den privata och den tredje sektorns produktion i regel vara i en så jämlik ställning som möjligt i fråga om tjänster på basnivå. Enligt EU:s regler krävs så lika verksamhetsvillkor som möjligt i situationer där det råder genuin konkurrens mellan privata och offentliga aktörer. En sådan situation är det fråga om när den som använder sig av tjänsterna kan välja fritt mellan olika tjänsteproducenter.

När det gäller att säkerställa lika verksamhetsmöjligheter för den offentliga och den privata produktionen är bolagisering ett enkelt sätt som baserar sig på en konsekvent tolkning av EU:s lagstiftning. Därigenom undviker man också de risker som tolkning kan innebära. Regeringen avser att utnyttja marknaden på ett kontrollerat sätt.

Bolagisering öppnar möjligheter att inom samma organisation producera tjänster som hör till det allmännas ansvar och tjänster som erbjuds på marknaden och omfattas av den omfattande valfriheten. Det förutsätter att de olika uppgiftsområdena är transparenta. Under denna förutsättning kan man med hjälp av bolagsmodellen integrera myndighetsuppgifterna och den övriga produktionen inom social- och hälsotjänsterna.


Nej. Kommunernas och samkommunernas social- och hälsovård och den personal som arbetar inom den överförs till landskapen. Kommunerna varken ordnar eller producerar social- och hälsotjänster i fortsättningen. Från ingången av 2020 är det landskapen som ansvarar för dessa uppgifter.


Nej. Produktion som fullgör det allmännas skyldigheter måste inte bolagiseras. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt kan dessutom inte över huvud taget överföras på bolag.  Landskapet ges möjlighet att överföra vissa myndighetsuppgifter till ett bolag som landskapet äger till den del som offentliga förvaltningsuppgifter enligt grundlagen får skötas i bolagsform. I lagstiftningen skapas vid sidan om bolagiseringen även alternativa sätt att skilja åt landskapets organiseringsroll och produktionsroll genom separata organisationer. Landskapets affärsverk ska producera tjänster som inte omfattas av den direkta valfriheten.  Avsikten är att det i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska föreskrivas om när en tjänst kan produceras av landskapet och när en uppgift måste bolagiseras.


I egenskap av den som har organiseringsansvaret ansvarar landskapet för myndighetsuppgifter samt skyldigheter och beslut som anknyter till utövning av offentlig makt. Vid lagberedningen skapas det förutsättningar för att använda sig av bolagsform i en del myndighetsuppgifter (124 § i grundlagen) (se frågan Måste all verksamhet bolagiseras?).


Nej. Enligt aktiebolagslagen kan ett bolag bildas också som ett bolag utan vinstsyfte.


Konkurrensen styrs att söka efter effektivare lösningar. Finansieringsmodellerna utvecklas så att man betalar tjänsteproducenterna mer för att åstadkomma hälsa och välfärd än för enstaka vårdprestationer.


Sysselsättningsutsikterna för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården är mycket goda. Många av de nu kommunalt anställda går snart i pension, och den åldrande befolkningen gör att servicebehovet ökar. I framtiden kommer problemet snarare att vara att konkurrensen om kompetent personal orsakar kostnader. Inom stödtjänsterna behövs likaså kunnig personal. Regeringen har förbundit sig att följa principerna för god personalpolitik i den lagstiftning som gäller reformen och vid genomförandet av reformen.


Om landskapets servicestruktur inte är tillräckligt mångsidig kan statsrådet be landskapet om en utredning om situationen. Enligt lagen kan ett landskap åläggas att konkurrensutsätta, om övriga styrmedel inte har rättat till situationen. Regeringen överväger också särskilda konkurrensregler för att förhindra att det bildas för stora kluster.


Grunden för verksamhet där producenterna är flera är bestämmelserna om konkurrensneutralitet. De privata och offentliga tjänsteleverantörerna omfattas av så lika principer som möjligt. För att säkerställa det föreskrivs i samma lagstiftning och på så lika villkor som möjligt om offentliga och privata tjänsteleverantörers registrering som producenter och om tillsynen av producenterna.

Regeringens mål är att även små och medelstora företag ska kunna fungera på marknaden och att det tas i bruk digitala servicemodeller och andra innovativa servicemodeller.  I till exempel glest bebyggda områden ska tillgången till service även säkerställas med elektroniska och mobila tjänster. På motsvarande sätt ser man också till att landskapen har möjlighet att själva producera servicehelheter.

Landskapen bolagiserar de tjänster som kan erbjudas på marknadsvillkor.  De är offentligt ägda bolag. Bolagisering innebär inte privatisering.