FI SV EN

Språkliga rättigheter

De språkliga rättigheterna tryggas i den nya servicestrukturen i social- och hälsovårdsreformen. Patienten och klienten har rätt att använda nationalspråken, det vill säga finska eller svenska, bli hörd och få dokumenten i förvaltningsärenden på finska eller svenska. Bestämmelser om språkliga rättigheter finns i den nuvarande språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen, samt i lagen om ordnandet av social- och hälsovården som är under beredning.

Social- och hälsovårdstjänster ska ordnas både på finska och på svenska om landskapet består av tvåspråkiga kommuner eller kommuner med olika språk. Om alla kommuner som hör till landskapet är enspråkiga ordnas tjänsterna och förvaltningen av dem på det språk som används i landskapets kommuner. Av de föreslagna landskapen kommer sex stycken att bli tvåspråkiga. Frånsett Österbotten kommer svenska att vara minoritetsspråk i de övriga landskapen.

Enligt språklagen ska myndigheterna självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken. Då tjänsterna ordnas ska verksamheten planeras för att följa språklagen.

Rätten att få använda samiska gäller främst samernas hembygdsområde. Till hembygdsområdet hör Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt en del av områdena i Sodankylä. I nuläget har samerna rätt att använda samiska inom social- och hälsovården i kommunerna i hembygdsområdet och inom  Lapplands sjukvårdsdistrikt. Kommunerna har ändå inte lagstadgad skyldighet att ordna social- och hälsovårdstjänster på samiska. Tolkning på samiska fyller de krav som föreskrivs i lagen.

Klientens och patientens deltagande ska säkras i de situationer där klienten eller patienten och personalen inte har ett gemensamt språk eller då personen på grund av en sinnes- eller talskada eller av annan orsak inte kan göra sig förstådd. Sådana språkgrupper är exempelvis finskt och finlandssvenskt teckenspråk. I situationer där klienten eller patienten och personalen inte har ett gemensamt språk ska det säkerställas att personen får en tillräcklig uppfattning av ärendet och dess betydelse och att personen kan uttrycka sin åsikt. Om det inte är möjligt att tillkalla tolk, ska man se till att förståelsen tryggas på andra sätt.

Nordiska medborgare har rätt att använda sitt eget språk: finska, isländska, norska, svenska eller danska. Regionen ska då i möjligaste mån se till att nordiska medborgare får den tolknings- och översättningshjälp de behöver. Nordiska medborgares rätt att använda sitt eget modersmål grundar sig på den nordiska konventionen om social trygghet. Även behovet att få använda sitt eget språk hos de som talar andra språk beaktas.

Landskapen som hör till samarbetsområdet inom social- och hälsovården ska göra upp ett samarbetsavtal för regional samordning av social- och hälsovården. I avtalet ska man också komma överens om åtgärder för att för att säkra de språkliga rättigheterna.
Statsrådet ska vart fjärde år fastställa de strategiska målsättningarna för ordnandet av social- och hälsovården som kompletterar lagstiftningen. I målsättningarna ska man också fastställa målsättningarna för att säkra de språkliga rättigheterna.

Enligt landskapslagen som är under beredning ska landskapsstyrelsen i ett tvåspråkigt landskap tillsätta ett påverkningsorgan för minoritetsspråket. Till medlemmar i organet väljs invånare som representerar dem som talar minoritetsspråket i landskapet. Påverkningsorganet har i uppgift att utreda, uppskatta och definiera behovet av tjänster för den språkliga minoriteten i landskapet och följa upp och utveckla tillgången till och kvaliteten av dessa tjänster.

I ett landskap där en kommun som tillhör samernas hembygdsområde ingår, ska landskapsstyrelsen tillsätta ett samiskspråkigt påverkningsorgan. Till samiskspråkiga påverkningsorganet väljs personer som representerar samiskspråkiga invånare.