Ordlista över ord som används i social- och hälsovårdsreformen

Ordförklaringarna baserar sig på regeringens propositioner om landskaps- och vårdreformen och kundens valfrihet inom social- och hälsovården.

Bedömning av servicebehovet

En bedömning av servicebehovet är verksamhet där en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården tillsammans med kunden bedömer vilka social- och hälsovårdstjänster kunden behöver.

Utifrån bedömningen av servicebehovet upprättas för kunden en egen kundplan, där de tjänster som kunden behöver fastställs.

Med bedömning av servicebehovet kan avses en bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen eller äldreomsorgslagen eller en bedömning av vårdbehovet enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010).

Se även kundplan.

Digitalisering, digitala tjänster

Digitalisering innebär utnyttjande av digital teknik i människors vardag, tjänster och arbetsliv.

Begreppet digitalisering är brett och innefattar både datatekniska lösningar (IKT-lösningar) och digitala, dvs. elektroniska, tjänster och verktyg. Digitaliseringen innebär också att informationssystem och nya digitala tjänster (elektroniska tjänster) stöder de som arbetar inom social- och hälsovården så bra som möjligt.

Digitaliseringen är en väsentlig del av social- och hälsovårdsreformen. Med hjälp av digitaliseringen kan social- och hälsovårdstjänsterna produceras på helt nya sätt och effektivare än tidigare. De digitala tjänsterna ger i fortsättningen människor bättre möjligheter än för närvarande att upprätthålla och utveckla sitt eget välbefinnande, sin hälsa och sin funktionsförmåga.  Med hjälp av digitaliseringen kan aktuella uppgifter om kunden på ett enklare sätt än tidigare användas i alla organisationer som tillhandahåller kunden tjänster.

Direktvalstjänster

Direktvalstjänster är social- och hälsovårdstjänster för vilka kunden själv kan välja tjänsteproducent direkt, utan att landskapet har gjort någon bedömning av servicebehovet.

Direktvalstjänsterna är i praktiken social- och hälsocentralernas tjänster och mun- och tandvårdsenheternas, dvs. tandklinikernas, tjänster. Social- och hälsocentralernas tjänster är t.ex. hälsorådgivning och hälsoundersökningar, vanliga besök hos allmänläkare, utredningar av funktions- och arbetsförmåga samt rådgivning och handledning som tillhandahålls av en yrkesutbildad person inom socialvården.

Termen direktvalstjänster används inte i kommunikationen med kunderna.

Finansieringsansvar

Med finansieringsansvar avses ansvar för finansieringen av lagstadgade social- och hälsovårdstjänster.

På riksnivå ligger finansieringsansvaret på staten, som finansierar landskapens verksamhet. Landskapet finansierar de social- och hälsovårdstjänster som det har ansvar för att ordna. Landskapet anvisar finansieringen till tjänsteproducenterna enligt vad som föreskrivs i lag och enligt vad landskapet närmare bestämmer.

Integration

Se integration av tjänster.

Integration av tjänster

Integration av tjänsterna innebär att social- och hälsovårdstjänsterna samordnas till kundorienterade helheter.

Ur kundens synvinkel innebär integrationen av social- och hälsovårdstjänsterna att kundens behov bedöms som en helhet och att uppgifterna om kunden överförs smidigt mellan olika aktörer. Det gör att kunden får de tjänster som hen behöver så enkelt och smidigt som möjligt och i rätt tid.

I och med social- och hälsovårdsreformen överförs ansvaret för ordnandet av alla uppgifter och tjänster inom social- och hälsovården till landskapen. Landskapen ansvarar för att tjänsterna utgör integrerade helheter och att de genomförs i enlighet med befolkningens behov nära kunderna. Det landskap som har ansvaret för att ordna tjänsterna ska dessutom se till att tjänsteproducenterna samarbetar sinsemellan så att kunderna har tillgång till samordnade tjänster.

Med hjälp av integration blir tillgången till tjänster mer jämlik och tjänsterna kan ordnas på ett kostnadseffektivare och mer verkningsfullt sätt.

Kapitationsersättning

Med kapitationsersättning, dvs. fast ersättning, avses det belopp som landskapet betalar social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna för varje person som har registrerat sig som kund hos dem.

På ersättningens belopp inverkar t.ex. kundens ålder, kön, socioekonomiska faktorer och vårdbehov. Dessa är så kallade nationella behovsfaktorer, enligt vilka den ersättning som betalas för varje kund viktas.

Ersättningarna till social- och hälsocentralerna baserar sig till åtminstone två tredjedelar på kapitationsersättning. Inom mun- och tandvården utgör kapitationsersättningen minst hälften av ersättningarna. Utöver kapitationsersättningen kan social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna betalas även andra ersättningar, t.ex. prestationsbaserade ersättningar (se prestationsbaserad ersättning). Varje landskap beslutar självt om de närmare grunderna för kapitationsersättningen och de andra ersättningarna.

Se även prestationsbaserad ersättning. 

Kundplan

En kundplan är en plan som har gjorts upp utifrån kundens servicebehov. I den står hur de social- och hälsovårdstjänster som kunden behöver i praktiken ska genomföras.

I kundplanen antecknas alla kundens tjänster och hur tjänsterna ska produceras. Dessutom säkerställs att kundens servicebehov bedöms som en helhet.

Kundplanen utarbetas av kundens egen social- och hälsocentral eller landskapets affärsverk. Kunden deltar i upprättandet av den egna planen.

Det utarbetas endast en kundplan för kunden. Den innehåller alla tjänster, även om kunden behöver tjänster från både landskapets affärsverk och en social- och hälsocentral. Planen täcker alltså hela servicekedjan.

Se även bedömning av servicebehovet, social- och hälsocentral, landskapets affärsverk

Kundsedel

En kundsedel är en betalningsförbindelse som kunden får för att skaffa en enskild social- och hälsovårdstjänst. Kundsedeln ersätter kostnaderna för tjänsten upp till det värde som framgår av sedeln.

I sedeln fastställs de tjänster som kunden behöver och den maximala kostnaden för dem.

Kundsedeln beviljas av landskapets affärsverk. Landskapet förbinder sig att till den tjänsteproducent som kunden valt betala ersättning för kostnaderna för tjänsten upp till det belopp som anges i sedeln. Kundsedeln innebär inte att kunden får några pengar eller någon sedel i handen eller in på sitt bankkonto, utan landskapet betalar ersättningen direkt till tjänsteproducenten.

Som producent av den tjänst som tillhandahålls mot kundsedeln kan kunden välja en producent som har godkänts av något landskap.  Kundsedlar används endast för tjänster som produceras av privata tjänsteproducenter. Landskapets affärsverk ska informera kunden om vilka tjänsteproducenter kunden kan anlita för att få tjänster mot kundsedeln.

Landskapets affärsverk ska ta kundsedlar i bruk för de tjänster som anges i valfrihetslagen. Kundsedlar ska erbjudas t.ex. för många tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning och för rehabilitering.

De kundsedlar som beviljas av landskapen kommer att ersätta de servicesedlar som i nuläget beviljas av kommunerna. Landskapen ska senast den 1 juli 2020 ta kundsedlarna i bruk åtminstone för de tjänster som anges i lagen.

Kriterier för tjänsteproducenter

För producenter av direktvalstjänster och producenter av tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget kan landskapet ställa upp olika kriterier och villkor som producenterna ska uppfylla för att få erbjuda kunderna tjänster. Kriterierna gäller kvalitet, resurser och tillgång till tjänster samt samordningen av tjänsterna, och kriterierna är lika för alla producenter. Information om landskapets tjänsteproducenter och de villkor som de ska uppfylla publiceras på internet.

Landskapets affärsverk

Landskapets affärsverk är en organisation som ägs av landskapet och som erbjuder människorna hälso- och sjukvårdstjänster, socialtjänster och tjänster inom den specialiserade sjukvården.

Landskapets affärsverk kan driva egna social- och hälsocentraler och mun- och tandvårdsenheter (tandkliniker). Utöver dem erbjuder landskapets affärsverk även andra hälso- och sjukvårdstjänster och socialtjänster, t.ex. specialiserad sjukvård på sjukhus, tjänster vid familjecenter, skolhälsovård och hemvård.

Landskapets affärsverk är alltså offentligt ägd affärsverksamhet. De tjänster som inte omfattas av valfriheten får kunden från affärsverket.

Affärsverket ansvarar för den utövning av offentlig makt som krävs för de tjänster som affärsverket producerar. Det innebär att affärsverket t.ex. får fatta myndighetsbeslut inom socialvården. Affärsverket ska också ge landskapet experthjälp när det gäller att fullgöra landskapets uppgifter.

I kommunikationen med kunderna kan det vara motiverat att undvika termen landskapets affärsverk och i stället mer konkret tala om till exempel de socialstationer eller sjukhus som landskapets affärsverk administrativt är huvudman för.

Mun- och tandvårdsenhet

Mun- och tandvårdsenheterna, dvs. det som i vardagsspråket kallas tandkliniker eller tandläkarmottagningar, är en tjänsteproducents verksamhetsställe som erbjuder mun- och tandvårdstjänster. Kunden får välja vilken mun- och tandvårdsenhet hen besöker.

Närtjänst

Med närtjänst avses en tjänst som kunden relativt lätt har tillgång till i sin vardag. Det är de tjänster som människor i allmänhet använder mest.

Närtjänster kan till exempel ges hemma hos kunden eller också kan de finnas nära hemmet. Tjänsternas tillgänglighet, dvs. att de enkelt kan nås med olika färdmedel och finns på gång- eller cykelavstånd, är en egenskap som särskilt betonas när det gäller närtjänsterna. Även tillgången på tjänster är viktig. Närtjänsterna kan också vara elektroniska tjänster. Till exempel rådgivningsbyråerna för mödra- och barnavård tillhandahålls som närtjänster.

En ambulerande eller mobil tjänst är en närtjänst som inte finns nära kunderna hela tiden utan endast då och då. Exempel på ambulerande tjänster är tandvårdsbussar och vaccinationsbussar.
Närtjänsterna är viktiga i synnerhet för kunder eller familjer som under en lång tid och ofta behöver en stor mängd tjänster och för sådana som har svårt att ta sig till tjänster som ligger längre bort.

Offentligt servicelöfte

Ett offentligt servicelöfte är en beskrivning av de mål och värden utifrån vilka landskapet tillhandahåller de social- och hälsovårdstjänster som är på dess organiseringsansvar.

Varje landskap avger ett eget servicelöfte till sina invånare. Landskapet ska också berätta huruvida tjänsterna har tillhandahållits i enlighet med löftet. 

Organiseringsansvar, ordnande av tjänster

Med organiseringsansvar för social- och hälsovården eller ansvar för att ordna social- och hälsovården avses att kundens hemlandskap har ansvar för att kunden får de social- och hälsovårdstjänster som det föreskrivs om i lag.

Från och med den 1 januari 2020 ansvarar 18 landskap för ordnandet av social- och hälsovården. Från och med då har landskapet det juridiska ansvaret för att ordna de social- och hälsovårdstjänster som det föreskrivs om i lag. Landskapet har också ansvar för att fullgöra andra skyldigheter som hänför sig till ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna.

Personlig budget

Den personliga budgeten är ett belopp som landskapet reserverar för en kunds långvariga behov för att skaffa social- och hälsovårdstjänster.

Med personlig budget avses alltså att landskapet affärsverk förbinder sig att ersätta kostnaderna för en tjänst som tillhandahålls kunden upp till ett visst värde som anges i den personliga budgeten. Landskapets affärsverk beviljar en personlig budget till människor som behöver en stor mängd tjänster, t.ex. klienter inom äldreomsorgen eller funktionshinderservicen.

Landskapets affärsverk bestämmer på förhand vilka tjänster som kan finansieras med den personliga budgeten och hur stort belopp den omfattar. Kunden får i enlighet med detta avtalade belopp skaffa de tjänster som hen behöver. Landskapet betalar ersättningen enligt den personliga budgeten direkt till tjänsteproducenten. Inga pengar förs över till kundens konto.

För att en personlig budget ska beviljas krävs det att det har utarbetats en kundplan för kunden och att man i samband med det har bedömt förutsättningarna för användning av en personlig budget. En förutsättning för att budgeten ska beviljas är att personen har ett kontinuerligt och omfattande behov av hjälp eller stöd och att hen antingen själv eller med stöd kan planera och administrera de tjänster som ingår i den personliga budgeten.

Kunden kan själv besluta varifrån hen skaffar de tjänster som ingår i kundplanen, och kunden kan också påverka innehållet i tjänsterna. På detta sätt kan kunden välja tjänster efter sin personliga situation. Inom ramen för den personliga budgeten kan kunden t.ex. anlita en personlig assistent.

Se även kundplan, landskapets affärsverk.

Pilotförsök med valfrihet

Pilotförsöken med valfrihet är försöksprojekt som genomförs på olika håll i Finland för att testa hur valfriheten fungerar i praktiken.

I de områden där pilotförsöken med valfrihet genomförs får kunderna möjlighet att välja tjänsteproducent redan innan valfriheten träder i kraft i hela Finland.

Människorna börjar märka av försöken rent konkret i sin vardag i slutet av 2018. Exempelvis i pilotförsöken med social- och hälsocentraler kan kunden fritt välja vilken tjänsteproducent hen vill bland de godkända producenter som är verksamma i området. Kunden kan också byta tjänsteproducent.

Läs mer: Pilotförsök med valfrihet

Prestationsbaserad ersättning

Prestationsbaserad ersättning är en ersättning som betalas till producenten på basis av en specifik åtgärd eller tjänst som kunden har tillhandahållits.

Landskapet kan besluta att betala prestationsbaserade ersättningar till både social- och hälsocentraler och mun- och tandvårdsenheter. De prestationsbaserade ersättningarna och övriga ersättningarna kan utgöra högst en tredjedel (1/3) av de ersättningar som betalas till social- och hälsocentralerna och högst hälften (1/2) av de ersättningar som betalas till mun- och tandvårdsenheterna.

Den ersättning som betalas till producenten består i huvudsak av en fast ersättning, en kapitationsersättning, som landskapet betalar till tjänsteproducenten för varje registrerad kund.

Se även kapitationsersättning.

Produktion av tjänster

Produktion av tjänster innebär att tjänsteproducenten och dess personal rent konkret tillhandahåller människorna social- och hälsovårdstjänster.

Ordnande av tjänster är inte samma sak som produktion av tjänster. I fortsättningen kan offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster produceras av landskapens affärsverk och landskapens bolag samt av företag och organisationer. Från och med den 1 januari 2020 är det landskapen och inte längre kommunerna som ansvarar för ordnandet av tjänsterna.

Se även tjänsteproducent. 

Samarbetsområde, samarbetsområde för social- och hälsovården

Ett samarbetsområde är ett område bildat av flera landskap för den regionala samordningen, utvecklingen, samarbetet och ansvarsfördelningen i fråga om social- och hälsovården.

Landskapet svarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster inom sitt område. För samarbetet mellan landskapen finns det fem samarbetsområden. I samtliga samarbetsområden finns ett universitetssjukhus (Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Uleåborg och Kuopio).

Social- och hälsovårdstjänsterna i de landskap som hör till ett samarbetsområde samordnas genom ett samarbetsavtal. Inom samarbetsområdena avtalar man också om gemensamma principer för utveckling av verksamheten och om hur utvecklingsverksamheten ska samordnas.

Samhällsansvar

Med samhällsansvar avses en skyldighet för producenterna av social- och hälsovårdstjänster att offentliggöra uppgifter om sin affärsverksamhet och om hur de uppfyllt sitt samhällsansvar.

Avsikten är att säkerställa öppenhet och en möjlighet att bedöma bolagens verksamhet.

I valfrihetslagen föreskrivs det om en allmän skyldighet till öppenhet och samhällsansvar, som omfattar producenterna av direktvalstjänster och kundsedelstjänster inom social- och hälsovården. Det är inte fråga om en bestämmelse som gäller branschen i allmänhet.

Enligt valfrihetslagen ska de tjänsteproducenter som driver social- och hälsocentraler och tandkliniker samt producenterna av kundsedelstjänster årligen offentliggöra uppgifter om sina inkomster, betalda skatter och beskattningsort, vinster och förluster, ledningens löner och arvoden samt hur de uppfyllt samhällsansvaret. I fråga om stora företag gäller bestämmelsen också koncernens uppgifter.

Samtliga uppgifter ska finnas tillgängliga i informationssystemen för valfriheten, vilket gör dem lätta att hitta.

Social- och hälsocentral

Vid social- och hälsocentralerna kan kunderna få hälso- och sjukvårdstjänster på basnivå samt rådgivning inom socialvården. Social- och hälsocentralerna är jämförbara med de nuvarande hälsovårdscentralerna.

Vid social- och hälsocentralerna erbjuds till exempel hälsorådgivning, hälsoundersökning, mottagning hos allmänläkare, bedömningar av funktions- och arbetsförmågan, handledning och rådgivning som ges av en yrkesutbildad person inom socialvården samt mottagning hos vissa specialistläkare.

Kunden får välja vilken social- och hälsocentral hen besöker.

Social- och hälsovård

Social- och hälsovård är verksamhet som organiseras av myndigheterna för att ordna socialtjänster och hälso- och sjukvårdstjänster för människorna.

På finska används ibland förkortningen sote om social- och hälsovården.

Tjänster som hör till social- och hälsovården är till exempel

  • hälso- och sjukvård
  • sjukhustjänster
  • tandvård
  • mentalvårds- och missbrukartjänster
  • mödra- och barnrådgivning
  • socialt arbete för vuxna
  • barnskydd
  • funktionshinderservice
  • boendeservice för äldre
  • hemvård
  • rehabilitering.

Social- och hälsovårdsreformen, vårdreformen

Statsminister Juha Sipiläs regering vill genomföra en reform av hela den offentliga social- och hälsovården. Reformen kallas social- och hälsovårdsreformen och bildar tillsammans med landskapsreformen helheten landskaps- och vårdreformen.

Reformen genomförs av staten och kommunerna och de framtida landskapen. I nuläget är det kommunerna som ordnar de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna. Från och med 2020 är ditt hemlandskap ansvarigt för att du får de social- och hälsovårdstjänster du behöver.

För social- och hälsovårdsreformen används på finska ofta förkortningen sote. Det rekommenderas inte att man använder den förkortningen på svenska.

Tjänsteenhet

Med tjänsteenhet avses en administrativ helhet där det produceras social- och hälsovårdstjänster.

En tjänsteenhet kan ha flera verksamhetsställen.

Tjänsteproducent

(producent av social- och hälsotjänster, producent av social- och hälsovårdstjänster)

Med tjänsteproducent avses i social- och hälsovårdsreformen en organisation som producerar social- och hälsovårdstjänster, dvs. offentligt finansierade social- och hälsotjänster, för människorna.

Landskapets affärsverk, ett aktiebolag eller ett annat bolag, ett landskapsägt bolag, en sammanslutning, en förening, ett andelslag, en stiftelse eller en självständig yrkesutövare kan vara tjänsteproducent.

Alla producenter av social- och hälsovårdstjänster måste vara införda i ett producentregister som tillstånds- och tillsynsmyndigheten för. Kriterierna för att föras in i producentregistret bestäms i lag.

Tjänst med låg tröskel, lågtröskeltjänst

En tjänst med låg tröskel är en tjänst som kunden på eget initiativ kan söka sig till.

Många slags tjänster kan ordnas som tjänster med låg tröskel. Exempel på tjänster med låg tröskel är sådana tjänster som man kan få genom att ställa sig i kö utan att ha bokat någon tid, t.ex. vid snabbkliniker. De tjänster som man kan få utan någon remiss anses vara tjänster med låg tröskel inom hälso- och sjukvården.

Även gruppverksamhet kan vara tjänster med låg tröskel. Inom socialvården betraktas rådgivning och handledning inte som socialtjänster, men inom hälso- och sjukvården betraktas rådgivning och handledning som hälso- och sjukvårdstjänster.

En tjänst med låg tröskel kan erbjudas inom den offentliga sektorn eller av organisationer inom tredje sektorn.

Valfrihet

I social- och hälsovårdsreformen avses med valfrihet kundens rätt att välja varifrån och av vem hen får sina social- och hälsovårdstjänster.

Kundens valfrihet tar sig uttryck på olika sätt beroende på vilken slags tjänst det är fråga om. Inom tjänsterna på basnivå kan kunden välja vilken social- och hälsocentral och mun- och tandvårdsenhet (tandklinik) hen anlitar. Social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna kan vara offentliga eller privata. Kundavgiften är lika stor hos alla social- och hälsocentraler och mun- och tandvårdsenheter.

När det gäller tjänster som kräver kunnande på specialnivå kan kunden välja ett verksamhetsställe som drivs av ett landskaps affärsverk. Kunden kan välja ett verksamhetsställe som drivs av landskapets affärsverk i vilket landskap som helst. Kundens valfrihet förverkligas dessutom när hen får en kundsedel eller en personlig budget. Tjänsten kan då produceras av en privat aktör, dvs. ett bolag, en organisation inom tredje sektorn eller en yrkesutövare.

Valfriheten träder i kraft stegvis fram till 2022. Från och med hösten 2019 kan kunden välja ett landskaps affärsverk, dvs. i praktiken det landskap som kunden får social- och hälsovårdstjänster från. Senast den 1 juli 2020 ska landskapen ta i bruk kundsedlarna och de personliga budgetarna. Social- och hälsocentralerna inleder sin verksamhet senast den 1 januari 2021 och tandklinikerna den 1 januari 2022. I vissa landskap inleds pilotförsök med valfrihet redan 2018.

Se även social- och hälsocentral, tjänsteenhet, mun- och tandvårdsenhet och pilotförsök med valfrihet.