Ordlista över ord som används i social- och hälsovårdsreformen

I denna ordlista klargörs ord och begrepp som används vid beredningen av social- och hälsovårdsreformen, bl.a. en proposition med förslag till valfrihetslagstiftning till riksdagen den 9 maj. De lagförslag som är under behandling i riksdagen kommer att ändras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande (29.6.2017). Regeringen lämnar en ny regeringsproposition i början av 2018.

 

Bedömning av servicebehovet (se kundplan)

Med bedömning av servicebehovet avses bedömning av servicebehovet enligt socialvårdslagen och äldreomsorgslagen och bedömning av vårdbehovet enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 

Social- och hälsocentralen och landskapets affärsverk svarar för sin del för helhetsbedömningen av kundens servicebehov och för utarbetandet av en kundplan.

Digitalisering, digitala tjänster

Digitalisering innebär utnyttjande av digital teknik i människors vardag, tjänster och arbetsliv. Begreppet digitalisering är brett och innefattar både datatekniska lösningar (IKT-lösningar) och digitala, dvs. elektroniska, tjänster och verktyg. Digitaliseringen innebär också att informationssystem och nya digitala tjänster (elektroniska tjänster) stöder de som arbetar inom social- och hälsovården så bra som möjligt.  

Digitaliseringen är en väsentlig del av social- och hälsovårdsreformen. Med hjälp av digitaliseringen kan tjänsterna produceras på helt nya sätt och effektivare än tidigare. De digitala tjänsterna ger i fortsättningen människor bättre möjligheter än för närvarande att upprätthålla och utveckla sitt eget välbefinnande, sin hälsa och sin funktionsförmåga.  Med hjälp av digitaliseringen kan aktuella uppgifter om kunden på ett enklare sätt än tidigare användas i alla organisationer som tillhandahåller kunden tjänster. 

Direktvalstjänster

Direktvalstjänster är social- och hälsovårdstjänster för vilka kunden själv kan välja tjänsteproducent direkt, utan att landskapet har gjort en bedömning av servicebehovet. Kunden kan till exempel direkt välja en social- och hälsocentral och en tandklinik. Vilka tjänster som hör till direktvalstjänsterna anges i lag. Social- och hälsocentralernas tjänster är t.ex. hälsorådgivning och hälsoundersökningar, vanliga besök hos allmänläkare eller tandläkare, utredningar av funktions- och arbetsförmåga, rådgivning och handledning som tillhandahålls av en yrkesutbildad person inom socialvården samt viss kortvarig och tillfällig socialservice, såsom hemservice. Direktvaltjänster är ett begrepp, som inte används i kommunikation med kunder.

Finansieringsansvar

Med finansieringsansvar avses ansvar för finansieringen av lagstadgade social- och hälsovårdstjänster. 

På riksnivå ligger finansieringsansvaret på staten, som finansierar landskapens verksamhet. Landskapet finansierar de social- och hälsovårdstjänster som det har ansvar för att ordna. Landskapet anvisar finansieringen till tjänsteproducenterna enligt vad som föreskrivs i lag och enligt vad landskapet närmare bestämmer. 

Integration (se integrerad social- och hälsovård)

Integrerad social- och hälsovård och en enhetlig tjänstehelhet

Integration innebär att alla uppgifter och tjänster inom social- och hälsovården har samlats under en enda aktörs, dvs. landskapets, ansvar. Med hjälp av integration blir tillgången till tjänster mer jämlik och tjänsterna kan ordnas på ett kostnadseffektivare och mer verkningsfullt sätt. 

Ur kundens synvinkel innebär integrationen av social- och hälsovårdstjänsterna att kundens behov bedöms som en helhet och att uppgifterna om kunden överförs smidigt mellan olika aktörer. Det gör att kunden får de tjänster som han eller hon behöver så enkelt och smidigt som möjligt och i rätt tid. 

Kapitationsersättning (se även prestationsbaserad ersättning)

Med kapitationsersättning avses det belopp som landskapet betalar en producent av social- och hälsovårdstjänster för varje person som är registrerad som kund hos producenten. På ersättningens belopp inverkar t.ex. kundens ålder, kön, sysselsättning och vårdbehov. 

Ersättningarna till social- och hälsocentralerna baserar sig till åtminstone två tredjedelar på kapitationsersättning. Inom mun- och tandvården utgör kapiationsersättningen minst hälften av ersättningarna.  Utöver kapitationsersättningen kan social- och hälsocentralerna och mun- och tandvårdsenheterna betalas prestationsbaserade ersättningar (se prestationsbaserad ersättning). Varje landskap beslutar självt om de närmare grunderna för kapitationsersättningen och de prestationsbaserade ersättningarna.

Kortvarig och tillfällig socialservice

I social- och hälsocentralernas tjänsteutbud ingår sådan socialservice som kunden behöver tillfälligt och under en kort tid. Exempel på sådan socialservice är social handledning, hemservice, hemvård och rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor. 

Kundplan (se bedömning av servicebehovet och landskapets affärsverk)

En kundplan är en på kundens servicebehov baserad plan över hur tjänsterna i praktiken ska tillhandahållas. I kundplanen antecknas alla kundens tjänster, hur tjänsterna tillhandahålls och hur det säkerställs att kundens servicebehov bedöms som en helhet (se integrerade social- och hälsovårdstjänster).

Kundplanen utarbetas av social- och hälsocentralen eller landskapets affärsverk utifrån kundens servicebehov. Det utarbetas endast en kundplan för kunden. Den innehåller alla tjänster, även om kunden behöver tjänster från både landskapets affärsverk och en social- och hälsocentral.

Kundsedel 

Med kundsedel avses en förbindelse att ersätta kostnaderna för en tjänst som tillhandahålls kunden upp till ett värde som framgår av kundsedeln. Kundsedeln kan beviljas av landskapets affärsverk, en social- och hälsocentral eller en mun- och tandvårdsenhet (tandklinik). I sedeln bestäms tjänsterna och den maximala kostnaden för dem. Det är alltså inte fråga om en peng eller en sedel som kunden får kontant eller till sitt bankkonto, utan det handlar uttryckligen om att den som beviljar sedeln förbinder sig att upp till det värde som framgår av sedeln ersätta kostnaderna för de tjänster som kunden har tillhandahållits mot sedeln.

Som producent för den tjänst som kunden tillhandahålls mot kundsedeln kan han eller hon välja en producent som har godkänts av landskapet. Landskapets affärsverk ska informera kunden om de tjänsteproducenter som kunden kan anlita för att få tjänster mot kundsedeln.

De nuvarande servicesedlarna, som beviljas av kommunerna, tas ur bruk den 1 januari 2020.

Landskapets affärsverk (se bolagisering, bolagiseringsskyldighet och kundplan)

Landskapets affärsverk svarar för produktionen av landskapets egna tjänster.  Landskapets affärsverk är en landskapsägd organisation som bedriver affärsverksamhet. Landskapets affärsverk är en del av landskapets myndighetsorganisation. 

Kunden får sådana tjänster som inte hör till direktvalstjänsterna från landskapets affärsverk. Landskapets affärsverk får inte självt producera sådana tjänster som tillhandahålls av social- och hälsocentraler och tandkliniker eller sådana tjänster som betalas med kundsedel (se direktvalstjänster). Landskapet får dock producera dessa tjänster om det bildar ett bolag. 

Landskapets affärsverk producerar även direktvalstjänster som hör till social- och hälsocentralerna och tandklinikerna, om sådana inte annars finns att tillgå. En sådan situation kan uppstå t.ex. om inga privata social- och hälsocentraler och tandkliniker etablerar sig i glesbefolkade områden.

Affärsverket sköter också andra tjänster enligt vad som föreskrivs särskilt samt uppgifter som landskapet anvisar affärsverket utifrån sitt organiseringsansvar. Affärsverket ansvarar för den utövning av offentlig makt som krävs för de tjänster som affärsverket producerar. Det innebär att affärsverket t.ex. får fatta myndighetsbeslut. Affärsverket ska också ge landskapet experthjälp när det gäller att fullgöra landskapets uppgifter. 

Mun- och tandvårdsenhet

En tjänsteproducents verksamhetsställe där det produceras direktvalstjänster inom mun- och tandvård. 

Närtjänst

Med närtjänst avses tjänster som används ofta och som de flesta människor behöver under sitt liv. Social- och hälsovårdens närtjänster tillhandahålls i patientens och klientens vardag och är relativt lätta att nå. Närtjänsterna ligger i allmänhet rätt nära de flesta människor. Alternativt tillhandahålls de i patientens eller klientens vardag med elektroniska medel eller i form av ambulerande tjänster (såsom snabbkliniker, vaccinationsbussar osv.). Närtjänsterna är viktiga i synnerhet för kunder eller familjer som under en lång tid och ofta behöver en stor mängd tjänster och för sådana som har svårt att ta sig till tjänster som ligger längre bort.

Offentligt servicelöfte (se även servicelöfte)

Varje landskap avger ett eget servicelöfte till sina invånare om de social- och hälsovårdstjänster som landskapet har ansvar att ordna. I löftet berättar landskapet hur man avser tillhandahålla tjänsterna i praktiken. Landskapet ska också berätta huruvida tjänsterna har tillhandahållits i enlighet med löftet.  

Organiseringsansvar, ordnande av tjänster

Med organiseringsansvar för social- och hälsovården eller ansvar för att ordna social- och hälsovården avses det juridiska ansvaret för att de tjänster och skyldigheter som det föreskrivs om i lag sköts på föreskrivet sätt. Från och med den 1 januari 2020 ansvarar 18 landskap för ordnandet av social- och hälsovården. 

Personlig budget (se kundplan, landskapets affärsverk)

En kund inom äldreomsorgen eller funktionshinderservicen som behöver en stor mängd social- och hälsovårdstjänster kan beviljas en personlig budget av landskapets affärsverk. Med personlig budget avses att landskapet affärsverk förbinder sig att ersätta kostnaderna för en tjänst som tillhandahålls kunden upp till ett visst värde som anges i den personliga budgeten.  

Landskapets affärsverk bestämmer på förhand vilka tjänster som kan finansieras med den personliga budgeten och det belopp som den omfattar. Kunden får i enlighet med detta avtalade belopp skaffa de tjänster som han eller hon behöver. Landskapet betalar ersättningen enligt den personliga budgeten direkt till tjänsteproducenten. Inga pengar förs över till kundens konto.

För att en personlig budget ska beviljas krävs det att det har utarbetats en kundplan för kunden och att man i samband med det har bedömt förutsättningarna för användning av en personlig budget. En förutsättning är att personen har ett kontinuerligt och omfattande behov av hjälp eller stöd och att han eller hon antingen själv eller med stöd kan planera och administrera de tjänster som ingår i den personliga budgeten.

Kunden kan själv besluta varifrån han eller hon skaffar de tjänster som ingår i kundplanen, och kunden kan också påverka innehållet i tjänsterna. På detta sätt kan kunden välja tjänster efter sin personliga situation. Inom ramen för den personliga budgeten kan kunden t.ex. anlita en personlig assistent. 

Pilotförsök med valfrihet

För att snabbt få igång systemet med direktvalstjänster och för att få igång bolagiseringen av den offentliga servicen genomförs pilotförsök med valfrihet 2017–2022. Kommuner och samkommuner inleder genomförandet av pilotförsöken och från och med 2020 fortsätter genomförandet av dem i landskapen. Syftet med pilotförsöken är att stödja verkställigheten av valfrihetslagen redan innan lagen träder i kraft. Läs mer om pilotförsök.

Prestationsbaserad ersättning (se kapitationsersättning)

Prestationsbaserad ersättning är en ersättning som betalas till producenten på basis av en specifik tjänst som kunden har tillhandahållits. Då betalas producenten ersättning för t.ex. utförande av en enskild åtgärd.

Landskapet kan betala prestationsbaserade ersättningar till både social- och hälsocentraler och mun- och tandvårdsenheter. En social- och hälsocentral kan få högst en tredjedel (1/3) och en mun- och tandvårdsenhet högst hälften (1/2) av sina ersättningar i form av prestationsbaserad ersättning. 

Den ersättning som producenten får baserar sig i huvudsak på kapitationsersättning, som landskapet betalar till en producent av social- och hälsovårdstjänster för varje person som är registrerad som kund hos producenten.

Produktion av tjänster

Ordnande av tjänster är inte samma sak som produktion av tjänster. Produktion av tjänster innebär att tjänsteproducenten och dess personal rent konkret tillhandahåller människorna social- och hälsovårdstjänster. I fortsättningen kan offentligt finansierade social- och hälsovårdstjänster produceras av landskapets affärsverk och landskapets bolag samt av företag och organisationer. Från och med den 1 januari 2020 är det landskapet och inte kommunen som ansvarar för ordnandet av tjänsterna. 

Samarbetsområde

Landskapet svarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster inom sitt område. För samarbetet mellan landskapen finns det fem samarbetsområden.  I samtliga samarbetsområden finns ett universitetssjukhus (Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Uleåborg och Kuopio).  Social- och hälsovårdstjänsterna i de landskap som hör till ett samarbetsområde samordnas genom ett samarbetsavtal. Inom samarbetsområdena avtalar man också om gemensamma principer för utveckling av verksamheten och om hur utvecklingsverksamheten ska samordnas. 
Bolagisering, bolagiseringsskyldighet (se landskapets affärsverk)

Landskapets affärsverk får inte självt producera sådana tjänster som tillhandahålls av social- och hälsocentraler och tandkliniker eller sådana tjänster som tillhandahålls mot kundsedel. Landskapet får dock bilda ett bolag som det själv äger helt och hållet för att producera sådana tjänster. Att landskapets tjänster bolagiseras innebär inte att social- och hälsovårdstjänsterna privatiseras, eftersom det är landskapet som äger bolaget. (Linkki Vanliga frågor om valfriheten)

Landskapet ska anförtro produktionen av tjänsterna åt ett bolag eller en sammanslutning som ägs av landskapet då det har hand om uppgifterna inom social- och hälsovården i en konkurrenssituation på marknaden eller då tjänsterna omfattas av kundens valfrihet (bolagiseringsskyldighet).  

Med bolag avses i detta sammanhang aktiebolag och andelslag. Med sammanslutning avses t.ex. föreningar (organisationer) och stiftelser.

Samhällsansvar 

I valfrihetslagen föreskrivs det om en allmän skyldighet till öppenhet och samhällsansvar, som omfattar producenterna av direktvalstjänster och kundsedelstjänster inom social- och hälsovården. Det är inte fråga om en bestämmelse som gäller branschen i allmänhet. Enligt valfrihetslagen ska social- och hälsocentralernas och tandklinikernas tjänsteproducenter samt producenter av kundsedelstjänster årligen offentliggöra uppgifter om sina inkomster, betalda skatter och plats för beskattning, vinster och förluster, ledningens löner och arvoden samt hur de uppfyllt samhällsansvaret. I fråga om stora företag gäller bestämmelsen också koncernens uppgifter. Samtliga uppgifter ska finnas tillgängliga i informationssystemen för valfrihet, vilket gör dem lätta att hitta. På detta sätt kan man säkerställa öppenhet och en möjlighet att bedöma bolagens verksamhet.

Servicelöfte (se offentligt servicelöfte)   

Sote, sote-reformen

Sote är en förkortning av finskans sosiaali- ja terveydenhuolto, som betyder social- och hälsovård på svenska. På finska kallas social- och hälsovårdsreformen sote-uudistus, och därför förekommer det att den benämns sote-reformen också på svenska, men den benämningen rekommenderas inte.

Social- och hälsocentral

En social- och hälsocentral är en tjänsteproducents verksamhetsställe där det produceras direktvalstjänster inom social- och hälsovård (se även direktvalstjänster).

Social- och hälsocentralen ansvarar för hälsovårdstjänster på basnivå (huvudsakligen samma tjänster som fås vid de nuvarande hälsovårdscentralerna) och viss kortvarig eller tillfällig socialservice.  

Tjänsteenhet

Med tjänsteenhet avses en administrativ helhet där det produceras social- och hälsovårdstjänster. En tjänsteenhet kan ha flera verksamhetsställen.

Tjänsteproducent

En tjänsteproducent producerar offentligt finansierade lagstadgade social- och hälsovårdstjänster. Landskapets affärsverk, ett aktiebolag eller ett annat bolag, en sammanslutning, en förening, ett andelslag, en stiftelse eller en självständig yrkesutövare kan vara tjänsteproducent.

Alla producenter av social- och hälsovårdstjänster måste vara införda i ett producentregister som tillstånds- och tillsynsmyndigheten för. Kriterierna för att föras in i producentregistret bestäms i lag.

Tjänsteproducenternas kriterier i landskapet

För producenter av direktvalstjänster och producenter av tjänster som tillhandahålls mot kundsedel eller enligt en personlig budget kan landskapet ställa upp olika kriterier och villkor som producenterna ska uppfylla för att få erbjuda kunderna tjänster. Kriterierna gäller kvalitet, resurser och tillgång till tjänster samt samordningen av tjänsterna, och kriterierna är lika för alla producenter. På detta sätt säkerställs tillräckliga social- och hälsovårdstjänster i landskapet. Information om landskapets tjänsteproducenter och de villkor som de ska uppfylla publiceras på internet. 

Valfrihet

Med valfrihet inom social- och hälsovården avses kundens möjlighet att välja varifrån och av vem han eller hon får de social- och hälsovårdstjänster som landskapet har ansvar att ordna. 

Kundens valfrihet förverkligas på olika sätt beroende på vilken slags tjänst det är fråga om. När det gäller tjänster på basnivå kan kunden välja en social- och hälsocentral och en mun- och tandvårdsenhet (tandklinik) som drivs av ett bolag eller någon annan sammanslutning. 

När det gäller tjänster på specialnivå kan kunden välja ett verksamhetsställe som drivs av ett landskaps affärsverk. Kunden kan välja ett verksamhetsställe som drivs av affärsverket i vilket landskap som helst.

Dessutom förverkligas kundens valfrihet när han eller hon beviljas en kundsedel eller en personlig budget. Tjänsten kan då produceras av ett bolag, en organisation eller en yrkesutövare.